<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550</id><updated>2012-02-18T09:56:42.646-08:00</updated><category term='Poetry'/><category term='Teaching'/><category term='Malay literature'/><category term='Kemanusiaan'/><category term='Penulisan kreatif'/><category term='PASSION'/><category term='LIFE'/><category term='ART'/><category term='Creative Writing'/><category term='HSKU'/><category term='Books'/><title type='text'>Sri Rahayu Mohd Yusop</title><subtitle type='html'>Sri Rahayu Mohd Yusop ialah pengarang novel Bukan Legasi Lalang, Merdekakan Cinta Ratna, Odisi Tanah Kencana, Warisnya Kalbu, Kasih Nan Agung, Impuls/Roh dan Bimasakti Menari.</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>99</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-7639344505311004911</id><published>2011-12-21T04:21:00.000-08:00</published><updated>2011-12-21T04:21:34.546-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Kemanusiaan'/><title type='text'>APRESIASI UNTUK AJK PELAKSANA PPMN 2011</title><content type='html'>Saya tidak dapat menghadiri PPMN 2011 anjuran PENA di Jalan Bellamy walaupun saya tinggal di Ampang. Apabila Jumaat-Sabtu-Ahad itu berlalu, saya terfikir – “Apa yang diaorang sedang lakukan sekarang?”, “Siapa yang sedang bercakap sekarang?” Dalam fikiran saya, jika ia diadakan di lokasi yang jauh pada musim seterusnya, apakah peluang saya untuk menghadirinya? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila ia telah berakhir saya lega. Hidup saya seimbang kembali. Saya terfikir AJK Pelaksana yang pastinya akan jatuh demam selama seminggu. Saya berfikir – Kenapa mereka menganjurkan program ini? Apa keuntungannya untuk mereka? Saya tahu apa keuntungannya dan ia bukannya di dunia. Jika ada pun, terlalu sedikit untuk pengorbanan tenaga, masa, keseimbangan emosi, dan kewarasan mental yang telah diberikan sejak berbulan-bulan lamanya. Paling kurang pun enam bulan. Dan mereka-mereka ini adalah bapa, ibu dan anak-anak kepada keluarga mereka di rumah. Bayangkan masa yang mereka telah pinjam dari keluarga mereka. Untuk apa? Kalau ahli politik hadir kerana memikirkan tentang nasib mereka penggal depan, AJK fikir apa? Sesuatu yang bukan berkenaan diri mereka untuk tempoh 50 tahun di mana mereka sudah lama tamat jangka hayat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya hanya boleh meneka apa yang AJK Pelaksana telah lakukan. Mesyuarat demi mesyuarat, tempahan lokasi, katering dan jemputan. Jika ada VVIP lagilah teruk. Dengan siapa mereka hendak tuntut duit minyak dan duit panggilan telefon, jika mereka jenis orang yang berkira? Saya tahu orang yang berkira tidak akan jadi AJK Pelaksana. Lepas itu, cari tokoh-tokoh untuk jadi pembentang kertas kerja. Ada yang dapat, ada yang tak. Cari orang lain. Sampai dapat. Sudah dapat, kena dapatkan kertas kerja dari tokoh-tokoh dan mesti diperbanyakkan. Berapa banyak? Tak confirm sehingga saat akhir kerana ada yang merancang nak tersembol di muka pintu (macam saya, tapi tak sampai) secara tiba-tiba. Susah nak buat komitmen. Tapi AJK Pelaksana begitu terbuka. Sentiasa mengalu-alukan kehadiran walaupun pada saat terakhir. Yuran RM 40 itu satu keajaiban. Saya pernah hadir bengkel 9.30 hingga 5.30 dengan bayaran RM 50.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seminggu sebelum program, isu logistik. Punggah kertas yang berbeban-beban tadi ke lokasi atau halfway house. Kalau dah siap stapler tak pe. Masukkan dalam fail. Simpan dalam kotak. Malam sebelumnya, akan ada kecoh walaupun kita sudah buat yang terbaik. Peserta sampai. Ada yang nak tinggal di situ, ada yang tak nak. Ada yang nak duduk dengan geng, ada yang tak da geng. Semua OK? Bilik ada letrik, air? Makanan macamana pula?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sesi demi sesi berlalu. Ketika peserta khusyuk mendengar ceramah, jangan harap AJK Pelaksana dapat mendengar. Fikiran sentiasa sibuk dengan apa yang akan berlaku selepas ini. Ada AJK yang kena mencatat prosiding. Waktu orang berdialog, AJK sibuk buat panggilan telefon ke sana ke sini untuk sesi seterusnya. Akhirnya, AJK langsung tidak dapat menikmati sajian minda dari tokoh-tokoh tadi. Redha sahajalah. Ilham tetap datang jika dizinkan oleh&amp;nbsp;Allah SWT.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pejam-celik, pejam-celik. Dua hari sudah berlalu. Semua orang balik. AJK Pelaksana mengemas tempat yang bagai telah dilanda ribut. Di waktu ini, dah tak rupa orang. Penat jangan cakap. Rasa nak demam. Pinggang nak tercabut. Lutut bengkok lain macam. Lepas tu, macam biasa, akan ada &lt;em&gt;post-mor&lt;/em&gt;tem, yang diminta dan tak diminta. Di waktu ini maaflah jika yang dahulunya sahabat&amp;nbsp; akan jadi seteru. tapi semuanya bersifat sementara. Kalau ambil masa seribu tahun pun, ia akan berakhir juga. Kena hadapi. Tindakan paling &lt;em&gt;gentleman&lt;/em&gt; dan &lt;em&gt;heroic&lt;/em&gt; ialah memikulnya di bahu macam seorang wira. &lt;br /&gt;Saya tahu AJK Pelaksana takkan pernah serik untuk melaksanakannya lagi di musim akan datang. Dan kami takkan pernah serik untuk datang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salut!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-7639344505311004911?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/7639344505311004911/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/12/apresiasi-untuk-ajk-pelaksana-ppmn-2011.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/7639344505311004911'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/7639344505311004911'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/12/apresiasi-untuk-ajk-pelaksana-ppmn-2011.html' title='APRESIASI UNTUK AJK PELAKSANA PPMN 2011'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-2357720717886619156</id><published>2011-12-06T20:15:00.000-08:00</published><updated>2011-12-06T20:18:06.830-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>MENYELAMI FENOMENA ‘TWILIGHT’</title><content type='html'>Saya mengaku yang saya mempunyai semua buku ‘Twilight’ Saga, termasuk dengan set buku catatan yang dijual dalam tin. Tetapi ia berhenti di situ. Saya tidak membeli buku tentang pelakon filem tersebut. Saya seorang pengkaji ‘trend’ dan bukannya seorang ‘fangirl’. Tentang buku catatan dalam tin itu ialah sebab saya mengumpul segala jenis buku catatan. Selepas ‘Twilight’ saya membaca banyak lagi cucu-cicitnya yang bercorak kisah cinta paranormal samada ia tentang ‘malaikat’, pari-pari, serigala jadian, hantu atau roh, ahli sihir, kerana saya cuba memahami sesuatu. Ada sedikit sebanyak juga saya terhibur tapi saya masih berpijak di bumi nyata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya dapati tarikan cerita-cerita seperti ini adalah pada beberapa faktor:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Hampir semua cerita-cerita ini berjalan berdasarkan pandangan mata diri pertama. Watak utama merujuk kepada dirinya sebagai ‘aku’. Dan aku ialah seorang budak remaja perempuan, yang biasanya tidak dapat menyesuaikan diri dengan tempat baru, dan mempunyai sejarah masa silam yang buruk. Budak perempuan ini biasanya mempunyai hanya satu ibu/bapa atau anak yatim piatu. Perhatikan yang watak orang dewasa dihapuskan dari awal, demi untuk memberi ruang kepada gadis ‘aku’ ini membuat keputusannya sendiri. Pembaca remaja, yang kebanyakannya perempuan(Budak lelaki main bola, berlumba motorsikal secara menyalahi undang-undang, baca buku Pak Abd&amp;nbsp;Latip Talib - jika mereka membaca) mahukan kebebasan dan keterasingan diri yang dibuat-buat, jadi penerbitan Barat berikan mereka apa yang mereka mahu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Hampir kesemua cerita ini meletakkan watak lelaki yang bakal menjadi pasangan kepada gadis ini sebagai watak yang ‘superior’. Tangkas, kacak, gagah, dan budiman. Faktor yang ekstra seperti kekayaan harta-benda dan usia yang merentas generasi atau tidak dimamah usia &amp;amp; penyakit adalah sangat dialu-alukan. Dan lebih hebat lagi, watak lelaki yang serba-serbi sempurna ini entah bagaimana memberikan perhatian tidak berbelah-bahagi kepada watak gadis yang langsung tidak mempunyai apa-apa kelebihan. Saya amat terganggu dengan watak gadis yang langsung tidak mempunyai minat tentang apa-apa pun (isu alam sekitar, sastera, sukan, isu masyarakat setempat, dan lain-lain) kecuali terhadap jejaka ajaib tersebut dan kemudian dia terseret ke dalam konflik lelaki itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kedua-dua faktor ini memenuhi kehendak pembaca remaja perempuan yang tidak realistik lagi asyik semata-mata. Pembaca tahu yang dirinya penuh kelemahan lagi tidak tahu apa dimahukan dalam hidupnya. Tapi satu benda dia mahu – lelaki yang dapat melindunginya dan menyelesaikan masalahnya sedang dia sendiri tidak mempunyai apa-apa yang hendak diberikan secara intelektual atau kemahiran kepada dunia lelaki itu atau dirinya sendiri. Cerita-cerita ini dapat berikan itu. Apabila saya membaca kritikan filem tentang ‘Twilight’ saya hanya ketawa. Tiada gunanya mengkritik filem sebegitu kerana filem itu melunaskan ‘tanggungjawabnya’ dengan begitu baik sekali iaitu memberikan apa yang golongan penonton itu mahu, iaitu dibohongi.m Penonton/ pembaca&amp;nbsp;tidak sedar mereka dibohongi. Mereka kata ia hanya untuk suka-suka, tapi kenapa suka sesuatu perkara sahaja sedangkan anda tidak suka benda lain? Apa sebenarnya dalam hati anda yang menyebabkan anda suka yang benda yang demikian?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kebenarannya ialah tiada lelaki yang akan menjaga anda sepanjang hayat anda dengan begitu setia sehingga maut pun tidak akan menghalangnya. Setiap lelaki akan tinggalkan anda, hidup atau mati, bila tiba masanya. Kebenaran kedua ialah anda ialah anda perlu jadi seseorang, capai sesuatu untuk diri anda supaya anda boleh jaga diri sendiri. Saya harap remaja perempuan Malaysia apabila membaca ‘Twilight’ boleh dapat mesej ini. Apa yang anda tonton itu pembohongan yang tidak mungkin tercapai dalam hidup anda dan jangan sekali-kali menganggap perhubungan di mana anda menyerahkan segala-galanya sehingga badan dipenuhi lebam dan hampir ‘dibaham’ itu adalah ‘pengorbanan’. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nasib baik saya tidak tinggal di AS atau UK. Jika tidak, apabila saya mahu cuba-cuba menulis untuk remaja saya akan diminta menulis quadrologi (wajib) dengan watak paranormal (wajib) yang meletakkan si gadis dalam tangan jejaka yang tidak boleh dikalahkan (wajib). Jika saya tidak ikut peraturan/ format tadi ,jangan haraplah saya boleh menulis untuk remaja.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-2357720717886619156?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/2357720717886619156/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/12/menyelami-fenomena-twilight.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2357720717886619156'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2357720717886619156'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/12/menyelami-fenomena-twilight.html' title='MENYELAMI FENOMENA ‘TWILIGHT’'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-2569660205494725114</id><published>2011-11-28T17:56:00.000-08:00</published><updated>2011-11-28T17:58:26.322-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>MENULIS: KENAPA BUNTU?</title><content type='html'>Baiklah. Plot telah anda rancangkan. Dan anda telah bersiap-sedia. Masa 30 hari sudah semakin kurang, sebagaimana bertambah kurangnya masa anda di alam fana ini. Anda menghadap komputer dan tiada apa yang keluar. Itu dia, WRITER'S BLOCK! Benda paling ditakuti oleh penulis, selain dari PENOLAKAN MANUSKRIP. Kenapa? Sebab kalau tak tulis, macamana orang nak tolak manuskrip kita? Kebuntuan adalah masalah utama penulis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jika anda menghadapi &lt;em&gt;writer's block&lt;/em&gt; pastikan sebab-sebabnya dahulu:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Adakah anda berada di hadapan komputer dengan Internet terpasang? &lt;br /&gt;Jika ya, cabutkan semuanya. Ataupun &lt;em&gt;set up&lt;/em&gt; komputer lain di tempat lain yang bukan tempat bermain internet. Terpasang sahaja internet, tamatklah riwayat idea anda. Anda berFB, berWiki, berFF, tengok blog orang, dan lain-lain. Sebenarnya menulis depan internet lebih bahaya dari menulis depan TV sebab berinternet mesti guna tangan. Tangan tak pernah bebas, mesti pegang tetikus dan menaip sesuatu. Jika menulis tengok TV, mata sahaja yang melihat, fikiran boleh menerawang jauh. Anda kata anda hendak berinternet lima minit, tengok-tengok 5 JAM melayang begitu sahaja!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Anda tidak mempunyai kekuatan mental. &lt;br /&gt;Anda&amp;nbsp;ada&amp;nbsp;idea&amp;nbsp;tapi minda anda tidak dapat membayangkannya. Praktis, buka TV. Tengok segmen 5 minit satu episod &lt;em&gt;police procedural&lt;/em&gt; yang agak lemah (jangan tengok &lt;em&gt;Prison Break&lt;/em&gt;, musim 1) dan lihat aksi dan dialog selama 5 minit. Kebanyakan dialog, aksi, dan prosedur adalah tidak munasabah dan mungkin salah (Hah? Macamana dia boleh keluar dari sel dia dan berjumpa musuh dia di &lt;em&gt;lawn&lt;/em&gt; penjara? Lepas tu, orang jahat tu boleh bawa &lt;em&gt;screwdriver&lt;/em&gt;? Jaga tak buat apa-apake? Dua musuh ketat bergaduh di kawasan penjara tanpa sebarang tindakan? Tak lojik, tak lojik) Tapi ia berjaya di produksikan kerana setiap langkah diimaginasikan di papan cerita dan di dalam skrip. Anda mesti berbuat demikian. Imaginasikan langkah demi langkah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Cari masalah dalam diri dan selesaikan dalam cerita anda. Jangan tipu. Anda mesti ada &lt;em&gt;unfinished business&lt;/em&gt; dalam hidup anda. Pengalaman menghadapi trauma. Musuh-musuh kejam. Ditinggalkan. Dikecewakan. Tidak pernah menang walau satu hadiah pun dalam temasya sukan sekolah. Ambil satu. Gandakan masalah kecil jadi &lt;em&gt;global catasptrophe&lt;/em&gt; dan anda katakan pada diri anda - Ini cerita aku. Aku mesti tulis, jika tidak aku takkan hidup dalam aman selagi aku bernyawa (tambah juga unsur-unsur dramatis)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Teruskan usaha dengan niat mencari keberkatan Allah SWT.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pascaskrip: Seorang pemberi motivasi tidak semestinya melakukan apa yang dimotivasikannya. &lt;em&gt;When you can't, you make others do it.&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-2569660205494725114?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/2569660205494725114/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/11/menulis-kenapa-buntu.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2569660205494725114'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2569660205494725114'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/11/menulis-kenapa-buntu.html' title='MENULIS: KENAPA BUNTU?'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-408216200654436324</id><published>2011-11-19T07:32:00.000-08:00</published><updated>2011-11-19T07:32:37.117-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>PENULIS 'KATAK BAWAH TEMPURUNG' VS PENULIS PENGEMBARA KELILING DUNIA</title><content type='html'>Sudah menjadi satu kebiasaan pula di zaman global ini, fiksyen menggunakan latar tempat luar negara.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidak ada masalah sebenarnya. Tiada masalah langsung.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi bagaimana pula dengan penulis yang tiada pengalaman berada di tempat lain selain dari kampungnya, daerahnya, negerinya dan negaranya? Terbelakangkah penulis yang sebegini?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya ada satu petikan dari penulis Australia bernama Henry Lawson (1867-1922). Siswa-siswi yang belajar di sekolah menengah di dalam Malaysia dari tahun 2000 hingga 2009 pastinya ingat cerita pendek ‘The Drover’s Wife’ yang dipelajari dalam KOMSAS Bahasa Inggeris Tingkatan 4. Dalam biodata pendek Henry Lawson, penulis ini telah berkata:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;“The first seventeen years of my life were spent on the goldfield and, therefore, I didn’t need to go back, in imagination, to a time before I was born and to a country I have never seen, for literary material.”&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Henry Lawson berkata yang negara tanah tumpah darahnya adalah sebuah ‘lombong emas’ dan dia tidak perlu pergi ke negara lain, atau ke masa lain untuk dia menggali bahan ceritanya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Melainkan anda ingin menulis sebuah travelog, anda sebenarnya tidak perlu terlalu rungsing kerana tidak menulis fiksyen anda berlatarbelakangkan negara lain, atau budaya lain. Di mana-mana latar tempat pun, isu yang anda bawa boleh berdialog di peringkat antarabangsa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi kalau ada peluang melancong atau belajar di negara orang nanti, janganlah sengaja lepaskan peluang pula!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-408216200654436324?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/408216200654436324/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/11/penulis-katak-bawah-tempurung-vs.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/408216200654436324'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/408216200654436324'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/11/penulis-katak-bawah-tempurung-vs.html' title='PENULIS &apos;KATAK BAWAH TEMPURUNG&apos; VS PENULIS PENGEMBARA KELILING DUNIA'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-1202920677132076937</id><published>2011-11-12T19:03:00.000-08:00</published><updated>2011-11-12T19:08:24.992-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>PROGRAM MENULIS 30 HARI</title><content type='html'>Menulis novel adalah sesuatu yang tidak boleh dipaksa-paksakan. Namun, jika hati sudah memasang niat, tapi tidak dipaksa, susah untuk mendapat hasilnya. Jadi, sekadar untuk memberi galakan kepada rakan-rakan penulis, saya ingin kongsikan rahsia ini iaitu Program Menulis 30 Hari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 1: Fikirkan plot lengkap. Latar tempat, watak, konflik, isu &amp;amp; ideologi. Sebab anda kesuntukan masa, anda tiada pilihan selain memikirkan cerita anda &lt;em&gt;down to the last detail&lt;/em&gt; dalam masa SATU hari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HAR1 2: Bab 1 &amp;amp; 2 (2000 patah. Patah perkataan, bukan abjad. Bahagian ini senang sebab anda baru hendak &lt;em&gt;establish&lt;/em&gt; watak -&amp;nbsp;latar, konflik. &lt;em&gt;Touch and go)&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;HARI 3: Bab 3 (4000 pp) ( Dari sini, lembab sikit)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 4: Bab 4 (6000 pp)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 5: Bab 5 (8000 pp)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 6: Bab 6 (10 000 pp)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 7: Bab 7 (12 000 pp)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 8: Bab 8 (14 000 pp)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 9: Bab 9 (16 000 pp)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 10: Bab 10 (18 000 pp)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 11: Bab 11 (20 000 pp)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 12: Bab 12 (22 000 pp)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 14: Bab 13 (24 000 pp)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 15: Bab 14 (26 000 pp)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 16: Bab 15 (27 000 pp)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI17 : Mantapkan Bab 1 &amp;amp; 2 &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 18: Mantapkan Bab 3 &amp;amp; 4 &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI19: Mantapkan Bab 5 &amp;amp; 6&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 20: Mantapkan Bab 7 &amp;amp; 8&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 21: Mantapkan Bab 9 &amp;amp; 10&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 22: Mantapkan Bab 11 &amp;amp; 12&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 23: Mantapkan Bab 13 &amp;amp; 14&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 24: Mantapkan Bab 15 &amp;amp; bab tambahan yang tiba-tiba muncul&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 25: Intensif tatabahasa &amp;amp; ejaan (Bab 1-7)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 26: Intensif tatabahasa &amp;amp; ejaan (Bab 8-15)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 27: Format&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 28: Mencetak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 29: HARI KELUAR DARI GUA&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;• Lawatan ke kedai fotokopi (Buat salinan &amp;amp; jilidan)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;• Lawatan ke pejabat pos&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;HARI 30: Cari obsesi baru&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperti kata orang putih: &lt;em&gt;All the Best!&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-1202920677132076937?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/1202920677132076937/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/11/program-menulis-30-hari.html#comment-form' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1202920677132076937'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1202920677132076937'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/11/program-menulis-30-hari.html' title='PROGRAM MENULIS 30 HARI'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5706137670008955482</id><published>2011-11-07T06:38:00.000-08:00</published><updated>2011-11-07T06:38:43.635-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>Tanggapan: BUMI LESTARI  karya Rebecca Ilham</title><content type='html'>BUMI LESTARI adalah novel penulis tempatan pertama yang saya coretkan buah fikiran saya tentangnya. Saya tidak pernah menulis tentang novel-novel penulis tempatan kerana berasa diri tidak layak dan takut jika terserempak dengan penulis itu, ia akan jadi&amp;nbsp;janggal. Rupa-rupanya, itu semua adalah sangkaan &lt;em&gt;paranoid &lt;/em&gt;saya. Sedang saya sendiri tidak ambil hati jika novel saya dikritik (Hey, Sri Rahayu, orang dah baca novel kau pun dah cukup bagus tau. Apatah lagi jika pembaca itu buka komputer dan MENAIP tentang novel kau, itu sudah kira terlalu hebat, walau apapun tanggapannya), sudah tentu satu ulasan daripada rakan penulis amat dialu-alukan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rebecca Ilham wajar dipuji atas dua perkara. Beliau seorang ahli akrobat bahasa. Bahkan beliau bagaikan penari ballet yang menggunakan bahasa sebagai gerak tari. Ayat-ayatnya, patah perkataannya indah belaka dan tidak ada satu kesalahan pun yang saya kesani. Dan saya tahu ini bukan kerja editor kerana novel saya juga diedit namun ‘pria’ jadi ‘peria’ (sungguh memalukan). Ini memang tahap kualiti penggunaan bahasa yang Rebecca Ilham letakkan pada dirinya sendiri. Sungguh hebat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kedua, Rebecca Ilham membawa isu yang jarang dipaparkan dalam kesusasteraan remaja negara ini iaitu isu tentang hak kaum peribumi dan kapitalisme menentang kemanusiaan. Untuk percubaan pertama, Rebecca Ilham sepatutnya mencuba isu-isu yang ringan sahaja – bercinta di kampus, keluh-kesah pencarian jodoh (jangan lupa sertakan dalil-dalil naqli), atau cerita perjalanan mengharung dunia kerjaya bagi seorang graduan (idealisme lawan realiti).Namun kita tahu yang penulis ini meletakkan satu piawai yang tinggi bagi dirinya. Syabas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun begitu, terhadap dua kelemahan dalam BL. Pertama ialah latar tempat luar negara yang agak mengganggu pembacaan. Watak-watak bergerak melalui banyak tempat dalam masa yang amat singkat, menjadikan fokus terhadap cerita terganggu. Latar tempat ini sekadar menjadi tempat watak-watak berdialog. Tidak salah menggunakan latar luar negara jika ia menjadikan cerita lebih efisien. Contohnya, latar luar negara untuk menjadi tempat watak menjalani pengasingan diri, mempelajari sesuatu yang membawa kematangan diri, mencari sesuatu yang berharga (orang atau barang) atau menunjukkan perbezaan nilai antara dunia tempatan dan dunia luar negara. BL sebenarnya akan lebih berkesan tanpa latar luar negaranya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kedua, ialah begitu banyak kali watak-watak dalam BL makan dan minum. Jelas jenis kopinya, pai, dan menu luar negaranya. Bagi cerita yang singkat, eloklah jika deskripsi tentang makanan dikurangkan atau ditiadakan, apatah lagi apabila watak Amira mengalami masalah kesihatan akibat malnutrisi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaubagaimanapun, BL adalah novel sulung yang menjanjikan penambahbaikan dan kematangan dalam novel-novel Rebecca Ilham yang seterusnya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5706137670008955482?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5706137670008955482/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/11/tanggapan-bumi-lestari-karya-rebecca.html#comment-form' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5706137670008955482'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5706137670008955482'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/11/tanggapan-bumi-lestari-karya-rebecca.html' title='Tanggapan: BUMI LESTARI  karya Rebecca Ilham'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-6006177860973299601</id><published>2011-11-01T05:55:00.000-07:00</published><updated>2011-11-01T05:55:35.451-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='HSKU'/><title type='text'>ASAL-USUL KARYA</title><content type='html'>Oh, saya memang tidak berapa serius. Benda-benda yang menghiburkan boleh menjadi sumber idea. Itu bukan bermakna saya hedonis. Saya hanya suka mendengar radio dan menonton media, walaupun ada berjuta kerja yang saya wajib siapkan. Maaf Boss!!! (Ada banyak boss)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-yPBEjLF0bfo/Tq_qZ5L7wJI/AAAAAAAAAJ0/QO2mg_q_aTU/s1600/ImpulsRoh.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" ida="true" src="http://1.bp.blogspot.com/-yPBEjLF0bfo/Tq_qZ5L7wJI/AAAAAAAAAJ0/QO2mg_q_aTU/s320/ImpulsRoh.jpg" width="197" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;Tajuk: IMPULS/ ROH&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tempat lahir: Apartmen keluarga&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Teks Nenek-Moyang (buku): &lt;em&gt;Evolution Deceit&lt;/em&gt; (Harun Yahya)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Inspirasi Muzik: &lt;em&gt;Silent Lucidity&lt;/em&gt; (Queensryche – siapa dengar muzik Queensryche lagi?), &lt;em&gt;Untitled&lt;/em&gt; (Simple Plan), &lt;em&gt;Waiting For The End&lt;/em&gt; (Linkin Park)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Inspirasi Filem: &lt;em&gt;The Matrix&lt;/em&gt; (1999), &lt;em&gt;Source Code&lt;/em&gt; (skrip filem) &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-vaaMLUgU2a4/Tq_qmuaURRI/AAAAAAAAAJ8/Rn06F231Jo8/s1600/Bimasakti_Menari_4e9d37fe2bafe.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="320" ida="true" src="http://3.bp.blogspot.com/-vaaMLUgU2a4/Tq_qmuaURRI/AAAAAAAAAJ8/Rn06F231Jo8/s320/Bimasakti_Menari_4e9d37fe2bafe.jpg" width="196" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Tajuk: BIMASAKTI MENARI&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;Tempat lahir: Apartmen keluarga&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Teks Nenek-Moyang (buku): Tiada&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Inspirasi Muzik: &lt;em&gt;Fireflies &lt;/em&gt;(Owl City), Satu pagi hening, 6.30 pagi, sedang memandu ke tempat kerja dengan radio terpasang. Tiba-tiba berkumandang lagu baru di Hitz.FM. Liriknya jelas di telinga. &lt;em&gt;Kau takkan percaya jika sepuluh juta kelip-kelip menerangi langit ketika aku sedang mahu tidur… Aku mahu percaya yang planet Bumi berputar perlahan… Aku tertidur.&lt;/em&gt; Saya berkata – WOW! Apa benda ni?! Macam mana penyanyi/ penulis/ pemuzik ini boleh menghasilkan lagu semata-mata tentang kelip-kelip? Saya anak jati Kuala Selangor. Kenapa orang putih ini boleh tulis lagu pasal kelip-kelip? Tidak boleh dibiarkan perkara ini terjadi. &lt;em&gt;Airplanes&lt;/em&gt; (B.O.B &amp;amp; Hailey Williams) Tidak lama kemudian, saya terdengar pula lagu Airplanes - &lt;em&gt;Boleh tak kita bayangkan bahawa cahaya lampu kapal terbang di langit malam adalah bintang yang melintas, kerana aku mahu membuat satu permintaan sekarang juga?&lt;/em&gt; Kaji falak amatur? Boleh cuba?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Inspirasi Filem: Disney’s &lt;em&gt;Tangled&lt;/em&gt; (Tanglung menghiasi langit), hero berkorban untuk gadis yang dicintainya. (Saya seorang romantis yang tidak boleh ditolong lagi)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;RALAT: Alhamdulillah. HSKU 2010 disambut secara sederhana dan ia berjalan lancar. Terima kasih kepada semua AJK Pelaksana HSKU yang bertungkus-lumus malam itu. Saya tidak berapa selesa dengan desakan media yang mahu menemuramah sedang tetamu kehormat belum beredar. Apatah lagi apabila tetamu khas itu ialah Menteri Pelajaran Malaysia. Saya tidak ‘mengungguli’ HSKU selama 6 tahun berturut-turut. Saya bertuah novel saya dapat pertama sebanyak 5 kali. Novel saya mendapat tempat pertama sebanyak empat kali berturut-turut. Novel saya &lt;em&gt;Odisi Tanah Kencana&lt;/em&gt; mendapat tempat kedua pada HSKU 2006. Kesilapan sebegini tetap berlaku sedangkan sejarah HSKU tertulis di belakang SETIAP buku penerbitannya. GAH!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-6006177860973299601?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/6006177860973299601/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/11/asal-usul-karya.html#comment-form' title='11 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6006177860973299601'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6006177860973299601'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/11/asal-usul-karya.html' title='ASAL-USUL KARYA'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-yPBEjLF0bfo/Tq_qZ5L7wJI/AAAAAAAAAJ0/QO2mg_q_aTU/s72-c/ImpulsRoh.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>11</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5636563337776247547</id><published>2011-10-23T07:18:00.000-07:00</published><updated>2011-10-23T17:00:33.420-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>HSKU Bukan Acara Untuk Elitis</title><content type='html'>&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-J03nUuwiopg/TqSp8DUjQgI/AAAAAAAAAJs/9tIqS_D_sys/s1600/DSC05335.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="214" rda="true" src="http://4.bp.blogspot.com/-J03nUuwiopg/TqSp8DUjQgI/AAAAAAAAAJs/9tIqS_D_sys/s320/DSC05335.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;Pertama sekali, terima kasih kepada &lt;strong&gt;Encik Fadli al-Akiti&lt;/strong&gt; kerana telah mengirimkan saya majalah S.O.S. Lain kali jika berkirim lagi, saya akan membelinya dan tidak mahu diberi percuma. Isi majalah ini agak tinggi bagi saya. Ia dialog sastera berbentuk &lt;em&gt;offensive&lt;/em&gt; (menyerang bukan menjijikkan), tidak skema, tidak poyo dan saya rasa tua dan ketinggalan zaman apabila membacanya. Ini majalah sastera versi generasi pemikiran baru (tidak semestinya generasi baru. Puisi penulis berpengalaman lagi sudah diuji AGI dan Marsli N.O ada di dalamnya). Saya rasa ketinggalan kerana otak saya tidak diasah untuk berdialog dan berdebat. Saya amat menyukainya. Tahniah.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Senarai pendek tajuk-tajuk cerpen remaja yang terpilih untuk HSKU 2011 keluar di Minggu Malaysia pagi tadi. Tahniah.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Jika dihakimi melalui lokasi penganjurannya, aturcaranya, VIPnya, hiburan selingannya dan isi ucapan-ucapannya, mudah saja khalayak menganggap Hadiah Sastera Kumpulan Utusan acara yang elitis – untuk orang-orang yang sudah berada di dalam satu kumpulan yang berjaya dan kekal berjaya.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Tidak benar sama sekali. Sesiapa saja boleh menembusi HSKU. Anda tidak perlu mempunyai &lt;em&gt;pedigree &lt;/em&gt;atau &lt;em&gt;degree&lt;/em&gt; kesusasteraan Melayu. Anda tidak dihakimi mengikut usia kepengarangan anda. Anda tidak dihakimi berdasarkan sumbangan idea anda di blog, di majalah/ makalah sastera/ dunia akademia. Tahun 2001, saya anak petani/ pengawal keselamatan/ bekas pekerja kilang, yang pergi bekerja naik basikal! Adakah patut, budak ke sekolah naik basikal, cikgu dia pun naik basikal? Dia ingat ini negara Jepun ke? Anda boleh jadi sesiapa saja, selagi anda menulis dan menghantar karya ke mana-mana penerbitan Utusan anda ada peluang menembusi HSKU.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Satu-satunya perkara yang elitis tentang HSKU ialah yang jelas – hanya karya yang tersiar di penerbitan syarikat penerbitan ini saja yang dikira dalam penilaian. Penulis yang menulis di penerbitan-penerbitan lain, janganlah menyangka rezeki sudah tertutup. Tidak sama sekali. Untuk pengiktirafan seantero Malaya kita ada Hadiah Sastera Perdana Malaysia (tapi itu cerita lain) dan anugerah negeri masing-masing (kecuali Selangor! Ha ha ha).&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Adakah HSKU penting untuk jiwa anda sebagai penulis? Bergantung. Anda tetap manusia/ penulis yang baik tanpa HSKU. Entah-entah dengan HSKU anda mungkin menjadi penulis yang semakin teruk. Jika tidak dalam kualiti penulisan, mungkin dari segi perasaan. Adakah anda mengamalkan cara perhubungan baik dengan penulis, editor, dll? Adakah anda menjadi obses dengan hadiah/ anugerah? Adakah anda berbaik sangka dengan rakan-rakan penulis? &lt;em&gt;Is it a gift? Or is it a curse?&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Dan jika orang-orang tertentu saban tahun memenangi sesuatu anugerah adakah itu alasan untuk anda tidak terus memberi cabaran kepada orang itu? Tidak. Satu yang pasti, sebagaimana hebat pun penulis itu (itupun jika benar dia hebat, bukan kerana pencabarnya yang tak terkalahkan tidak bertanding tahun itu), lambat laun dia akan berhenti menulis juga. Seperti lirik lagu November Rain, &lt;em&gt;nothing last forever and you know that hearts can change&lt;/em&gt; (saya membesar tahun 80-an). Pekerjaan, hidup berkeluarga, kualiti pemikiran yang semakin merosot, jari-jemari yang diserang arthritis, usia yang semakin meningkat, tidak lagi membaca, tidak lagi rasa bodoh dan merasa sudah kenyang, kematian (akhir sekali) akan menyebabkan penulis itu meninggalkan krafnya. Di masa itu, generasi pemikiran baru akan tiba dan meruntuhkan generasi pemikiran lama. Biar cerita anda yang bercakap untuk diri anda. Bukan basikal anda.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5636563337776247547?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5636563337776247547/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/10/hsku-bukan-acara-untuk-elitis.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5636563337776247547'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5636563337776247547'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/10/hsku-bukan-acara-untuk-elitis.html' title='HSKU Bukan Acara Untuk Elitis'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-J03nUuwiopg/TqSp8DUjQgI/AAAAAAAAAJs/9tIqS_D_sys/s72-c/DSC05335.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-1159779343047062420</id><published>2011-10-15T05:27:00.000-07:00</published><updated>2011-10-15T05:29:33.744-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>AMARAN KEPADA PENULIS!</title><content type='html'>Kita sekarang berada di pertengahan bulan Oktober. Begitu pantas masa berlalu. Dengan itu semakin singkat masa yang tinggal untuk penulis-penulis menyiapkan karya untuk sayembara yang kebanyakannya mempunyai tarikh akhir pada November &amp;amp; Disember tahun ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sedang semua sibuk menulis, saya ingin kongsikan satu peringatan penting:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jangan siarkan apa-apa saja tentang karya anda di Internet sama ada di blog, livejournal, fanfiction, fictionpress, facebook, etc. Jangan siarkan idea anda, jangan siarkan &lt;em&gt;working title&lt;/em&gt;, jangan siarkan sinopsis, &lt;em&gt;sneak-preview&lt;/em&gt;, sebahagian atau sepenuhnya. Ini adalah kerana ahli panel sayembara sentiasa menyaring maklumat di Internet untuk sebarang karya yang dihantar untuk sayembara supaya tidak tersiar di mana-mana, waima di Internet sekalipun(terutamanya di Internet). Jika dikesan ini terjadi, karya anda akan tersingkir secara automatik walaupun perkara ini tidak dinyatakan dengan jelas lagi terperinci dalam syarat-syarat pertandingan. Lebih terkilan lagi jika karya anda dikesan terbit di Internet sedangkan karya kawan anda yang berbuat demikian tidak pula dikesan. Ini semua adalah perkara nasib dan kebarangkalian.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ah, sebenarnya menulis itu sepi. Lebih baik lagi jika anda tidak beritahu sesiapa tentang aktiviti subversif anda. Jangan beritahu ibu anda kerana beliau adalah sasterawan yang punyai ramai kawan. Jangan beritahu suami anda kerana dia seorang pemandu &lt;em&gt;forklift &lt;/em&gt;di gudang buku satu syarikat penerbitan. Jangan beritahu anak anda sebab dia &lt;em&gt;blogger &lt;/em&gt;tegar dan dia pandang tinggi pada anda. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada hikmah jika tidak berkongsi maklumat sebegini. Jika gagal memenangi sebarang tempat dalam sayembara itu nanti, tiada siapa yang akan mengejek. &lt;em&gt;Ha, itulah awak. Tak nak buatkan saya cekodok ikan bilis hari tu. Tak berkat&lt;/em&gt;. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hahaha. Tak kelakar langsung.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-1159779343047062420?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/1159779343047062420/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/10/amaran-kepada-penulis.html#comment-form' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1159779343047062420'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1159779343047062420'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/10/amaran-kepada-penulis.html' title='AMARAN KEPADA PENULIS!'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-2397479951900136470</id><published>2011-09-25T23:54:00.000-07:00</published><updated>2011-09-25T23:54:05.705-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>ULASAN BUKU PALING 'BEST'!: Menulis Fiksyen Remaja untuk Semua</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-f_JOypDy-vg/ToAhEtoDGTI/AAAAAAAAAJo/YeqNVKm16pw/s1600/DSC04999.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="214" kca="true" src="http://4.bp.blogspot.com/-f_JOypDy-vg/ToAhEtoDGTI/AAAAAAAAAJo/YeqNVKm16pw/s320/DSC04999.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Lihat gambar di atas. Budak lelaki yang memegang buku ini tidak tahu yang benda di dalam tangannya ialah penyebab kenapa dia makan nasi goreng ikan bilis selama beberapa hari.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Saya terjumpa buku &lt;strong&gt;'Writing Young Adult Fiction for Dummies'&lt;/strong&gt; di Borders , Berjaya Times Square. Sebab saya jenis orang yang tidak pernah beli apa-apa di Internet (tak pakai kad kredit), saya hanya bermimpi hendak dapat memiliki buku ini. Tapi alhamdulillah, rezeki saya hari itu. Harga tidak sampai pun RM70. Bilangan mukasurat 338. Buku ini sebesar beg tangan. Tulisannya kecil. Satu mukasurat ada beberapa seksyen yang terperinci. BERBALOI! Beberapa penulis YA Lit memberi petua berguna. Bagaimana Jennifer Donelly menulis &lt;em&gt;Revolution&lt;/em&gt;, Gary Soto yang menulis &lt;em&gt;The Afterlife&lt;/em&gt; memberi petua tentang plot dan permasalahan, dan banyak lagi.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Memang YA Lit Barat tidak boleh ditiru bulat-bulat/ ditiru langsung. [Bella Swan versi Malaysia? Oh tidak! Harry Potter orang Melayu? Terima kasih sajalah] Tetapi bahan tentang penulisan dalam Bahasa Inggeris banyak memberi bantuan dari segi teknikal.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;Saya sendiri tidak tahu bila akan berganjak dari menulis untuk remaja kerana saya seronok di sini. Lagipun saya sudah tersekat di sekolah menengah buat masa yang lama. Tidak pernah menyangka yang saya akan selamanya&amp;nbsp;(secara relatif)&amp;nbsp;berada di sekolah menengah sedang saya sendiri tidak berapa gembira dengan pengalaman sekolah menengah saya (Salah saya sendiri, bukan salah sekolah saya)...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-2397479951900136470?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/2397479951900136470/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/09/ulasan-buku-paling-best-menulis-fiksyen.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2397479951900136470'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2397479951900136470'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/09/ulasan-buku-paling-best-menulis-fiksyen.html' title='ULASAN BUKU PALING &apos;BEST&apos;!: Menulis Fiksyen Remaja untuk Semua'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-f_JOypDy-vg/ToAhEtoDGTI/AAAAAAAAAJo/YeqNVKm16pw/s72-c/DSC04999.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-2084348133946974375</id><published>2011-09-25T05:46:00.000-07:00</published><updated>2011-09-25T06:05:28.923-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>LEWATNYA HSKU!</title><content type='html'>Ramadan dan Ogos seiringan tahun ini. Kemudian September pula sudah pun hampir di penghujungnya. Sekelip mata sahaja tahun 2011 seperti sudah berada di penghujungnya. Kerana tiap-tiap hari saya memulakan kerja dengan menulis hari dan tarikh di papan putih, masa terasa amat pantas berlalu. Sesiapa sahaja yang bekerja di sekolah tahu apabila mencecah sahaja bulan Jun, semuanya akan bergerak bagaikan roller coaster menuju akhir tahun. Bagi yang bercita-cita hendak menulis untuk sayembara, tarikh-tarikh hantar semakin hampir. Dan menyedihkan, apabila tiada ilham yang berkunjung ke dalam minda ataupun terlalu banyak ilham yang datang sehingga tidak tahu yang mana satu hendak dilayan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salah satu kemuncak dalam sesuatu tahun ialah Hadiah Sastera Kumpulan Utusan. Walaupun sayembara ini ada kelemahan-kelemahannya, tidak boleh dinafikan ialah satu-satunya sayembara yang setia meraikan orang sastera. Jika artis tempatan ada Anugerah Bintang Popular, jika para jelitawan ada Miss World/ Universe, jika penyanyi, composer dan penulis lirik ada Muzik-Muzik; orang sastera (atau yang cuba-cuba menulis) ada Hadiah Sastera Kumpulan Utusan. Setiap tahun, insyaAllah ada, tidak kira gawat, atau penuh kontroversi, dan dibumbui rasa tidak puas hati, HSKU tetapi menghiasi tahun itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi sekarang Ogos telah menjengah, Hari Raya Aidilfitri sudah berlalu, dan Ramadan menuju ke penghujungnya, khabar HSKU masih tidak kunjung tiba. Tapi saya yakin ia tetap akan tiba, dan apabila ia tiba, ia bagai satu kemuncak yang dinanti-nanti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidak salah jika saya katakan yang HSKU bagai satu garisan permulaan bagi sesetengah penulis. Selepas keluar sahaja keputusan HSKU, barulah bermulanya secara rasmi penulisan yang baru. Ini mungkin kerana penulis mahu tahu corak penulisan dan tema yang mendapat tempat sebagai pemenang tahun terkini. Bacaan laporan panel hakim juga penting. Kita mahu tahu apa yang panel hakim mahu, dan jika ada sebarang pembaharuan dalam kriteria penilaian. Entah-entah, selagi HSKU tidak berlangsung, selagi itu termenung bagi tiada arah tuju (bersalah sebagaimana dituduh – saya le tu!).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walau apapun yang terjadi, semoga HSKU tahun ini tetap akan berlangsung. Dan jika berlangsung, ia tetap dengan caranya yang saya rasa amat menyeronokkan dari segi memberi peluang kepada tetamu/ jemputan/ pemenang/ bukan pemenang untuk mengkritik di Internet. Ada saja yang tak kena. Tetapi tahun depan, jika menang atau dijemput tetap datang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ya Allah, syukurlah ada HSKU selama ini, yang dengan cacat cela dan kerenahnya tetap setia meraikan orang-orang penulis yang cerewet perangainya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi selama menunggu, mahu buat apa ya?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-2084348133946974375?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/2084348133946974375/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/09/lewatnya-hsku.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2084348133946974375'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2084348133946974375'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/09/lewatnya-hsku.html' title='LEWATNYA HSKU!'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-9028877463813994234</id><published>2011-03-10T23:50:00.000-08:00</published><updated>2011-03-10T23:50:06.429-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>FIKSYEN SAINS &amp; TEKNOLOGI: SEGALA MACAM PUNK!</title><content type='html'>Assalamualaikum wa rahmatullahi wa barakatuh,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;DAH LAMA DAH!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Sudah lama saya tidak mengisi halaman blog ini, sehingga kata laluan ke blog sendiri pun saya lupa. Sekolah di awal tahun. Jangan dipersoalkan. Sangat sibuk. Jika tidak sibuk, bukanlah sekolah namanya.Tapi di tengah-tengah kesibukan itu saya berkesempatan (dengan izin pihak berwajib) untuk mengikuti satu bengkel penulisan dalam bidang yang saya amat minati iaitu fiksyen sains &amp;amp; teknologi (FST) anjuran UP&amp;amp;D dan UTM untuk sayembara yang bakal diadakah sepanjang baki tahun ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;MENIMBA ILMU&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Jangan dipersoal jika seseorang itu hadir sesuatu bengkel penulisan bermakna yang dia akan serta-merta menulis dan menyertai sesuatu sayembara. Saya tidak pernah menyiapkan sesuatu karya dalam tempoh bulan-bulan akademik sedang berjalan. Namun keinginan untuk menimba ilmu itu lebih penting. Dan juga hendak menikmati sedikit kebijaksanaan tokoh-tokoh yang hadir memberi intipati bengkel.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;PUNK&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Sedang syok mendengar En. Saleeh Rahamad bercakap tentang kesilapan-kesilapan yang lazim yang dilakukan oleh penulis dalam menulis karya FST, tiba-tiba muncul beberapa tiga istilah sf barat dari penonton. Tunggu dan catatkan -&amp;nbsp;CYBERPUNK, STEAMPUNK dan CLOCKPUNK. Nak tergelak pun ada saya mendengarnya. Kerana benda-benda ini sudah wujud&amp;nbsp;terlalu lama, sudah ketinggalan zaman kira-kira sedekad lampau di dalam tradiri SF yang jauh dari kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;TRADISI&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Cyberpunk ialah ala-ala filem lama Angelina Jolie &lt;em&gt;Hackers&lt;/em&gt; dan juga filem lama &lt;em&gt;The Matrix&lt;/em&gt;. Saya tidak mahu lama-lama menjerumuskan diri dalam isu definisi jadi saya pukul rata sahaja. Steampunk ialah ala-ala filem lama &lt;em&gt;League of Extraordinary Gentlemen&lt;/em&gt;, &lt;em&gt;Dark City&lt;/em&gt; dan &lt;em&gt;Franklyn&lt;/em&gt;. Clockpunk ini susah saya hendak memberi contoh kerana sejak lewat ini pengamatan filem saya semakin merosot. Tetapi saya teringat bagaimana Dr. Manhattan mencantum-cantum sistem-sistem dalam tubuh badannya setelah dia hancur dek sinaran radioaktif (&lt;em&gt;Watchmen&lt;/em&gt;). Dia percaya yang semua benda boleh dicantum semula seperti isi perut sebuah jam atau jam tangan (clock). Anda mungkin berfikir ke mana akan perginya perbincangan ini yang faktanya, contoh-contohnya boleh digoogle dengan mudah dan kemudian semua orang boleh bercakap umpama pakar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;PEMBALASAN DENDAM SEORANG INTELEKTUAL (REVENGE OF THE NERD PROFESSOR)&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Titik penting dalam sesi ini adalah apabila En. Saleeh Rahamad memberi satu reaksi paling tuntas dalam bahasa Inggeris terhadap genre-genre FST barat ini. Kata beliau – SO WHAT? Saya bagai hendak tergelak. Frasa SO WHAT? Ini jika digunakan dalam mana-mana isu yang menjengkelkan memang sesuai. Ia tidak sekasar PERSETANKAN atau PEDULI APA AKU tapi kesannya cukup kuat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;SO WHAT jika kamu mahu tulis karya cyberpunk? SO WHAT jika kamu mahu tulis karya STEAMPUNK? SO WHAT jika kamu tulis karya CLOCKPUNK? Ada banyak lagi benda-benda punk ini lagi yang tersenarai dalam Wikipedia. Tidak percaya cuba tengok sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya sendiri meminati tradisi SF barat. Tapi SO WHAT adalah kayu ukur yang baik. Apa akhirnya yang kamu capai dengan menulis punk-punk itu?Adakah ia menguatkan pegangan iman kamu atau sekadar menguatkan tradisi sedia ada? Apa akhirnya kesan punk itu kepada pembaca? Adakah ia sekadar jalinan plot dengan fakta dengan sedikit darah dan air mata? Atau akhirnya ia dapat mengubah cara kamu sendiri melihat dunia dengan lebih terbuka kepada kebenaran agama kamu dan menyelesaikan masalah jiwa raga kamu yang asyik dirundung keluh kesah?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;RESPEK!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Syabas En. Saleeh Rahamad. Anda sopan tapi tegas. SO WHAT? Tidak sangka frasa dalam bahasa Inggeris ini menjadi&amp;nbsp;begitu bermakna dalam sastera Malaysia.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-9028877463813994234?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/9028877463813994234/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/03/fiksyen-sains-teknologi-segala-macam.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/9028877463813994234'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/9028877463813994234'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/03/fiksyen-sains-teknologi-segala-macam.html' title='FIKSYEN SAINS &amp; TEKNOLOGI: SEGALA MACAM PUNK!'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-4136215690484981581</id><published>2011-01-19T07:46:00.000-08:00</published><updated>2011-01-19T07:46:28.895-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><title type='text'>AYAT PALING PAHIT DI TELINGA PENULIS</title><content type='html'>Bagi setiap yang manis, ada yang pahit. Saya tampilkan di sini, dengan bantuan kawan-kawan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. "Puan, saya sudah&amp;nbsp;cari novel puan. Tapi susah sangat nak jumpa. (Soalan&amp;nbsp;Ustaz Zaid)" Respon: "The book&amp;nbsp;is&amp;nbsp;NOT leaving this warehouse, EVER!"&lt;br /&gt;2. "Manuskrip apa?" Respon: "What?!"&lt;br /&gt;3. "Sila tulis surat memohon royalti." Respon: "YOU'VE GOT TO BE KIDDING ME!"&lt;br /&gt;4. "Tiada respon bermakna tidak akan diterbitkan." Respon: "I've got a dream, once."&lt;br /&gt;5. "Manuskrip tidak mempunyai potensi." Respon: "Publisher knows best!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pasca-skrip: Masih merujuk kepada 'Tangled', dengan sedikit manipulasi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-4136215690484981581?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/4136215690484981581/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/01/ayat-paling-pahit-di-telinga-penulis.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4136215690484981581'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4136215690484981581'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/01/ayat-paling-pahit-di-telinga-penulis.html' title='AYAT PALING PAHIT DI TELINGA PENULIS'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-3589753291293557405</id><published>2011-01-18T05:48:00.000-08:00</published><updated>2011-01-18T05:54:08.818-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><title type='text'>Ayat Paling Manis di Telinga Penulis</title><content type='html'>Ada beberapa ayat yang mendatangkan bahagia pada hati penulis. Biar saya nyatakan:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. "Kami berminat untuk menerbitkan manuskrip puan." Respon: Yay!&lt;br /&gt;2. "Harap dapat hantar softcopy manuskrip puan." Respon: Oh gosh!&lt;br /&gt;3. "Cek puan telah pun siap!" Respon: I'm broke.&lt;br /&gt;4. "Kami sudah lama mengharapkan puan menerbitkan sesuatu dengan syarikat kami." Respon: It's complicated.&lt;br /&gt;5. "Novel puan akan diulang cetak." Respon: I can't believe I did this!&lt;br /&gt;5. "Yang, saya nak bawa anak-anak mandi di kolam DBKL. Awak tak payah ikut!" Respon: BEST. DAY. EVER!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;P/S: Rujukan kepada animasi 'Tangled 'adalah kerana kecewa' Tangled' tidak menang apa-apa di Golden Globes. Ah, 'Toy Story 3', barang mainan bernyawa ketika tidak dilihat oleh manusia - mimpi ngeri seorang ibu!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-3589753291293557405?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/3589753291293557405/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/01/ayat-paling-manis-di-telinga-penulis.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3589753291293557405'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3589753291293557405'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/01/ayat-paling-manis-di-telinga-penulis.html' title='Ayat Paling Manis di Telinga Penulis'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5457130250515874835</id><published>2011-01-11T05:07:00.000-08:00</published><updated>2011-01-11T05:07:23.483-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>AIR MATA SASTERAWAN</title><content type='html'>Saya tiada pengetahuan yang cukup dan tiada kuasa untuk bercakap tentang dunia sastera Melayu, tetapi apabila saya melihat foto wajah sayu SN Abdullah Hussein di muka depan akhbar, saya rasa jadi bagai hendak gila. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya pernah ke rumah SN Datuk Abdullah Hussein pada tahun 2009. Dan sudah tentu, saya tidak berkata apa-apa kerana saya terlalu kerdil untuk berkata apa-apa. Tapi saya tahu yang Datuk perlu tidur kerap kerana beliau mudah letih. Beliau juga makan amat sedikit. Beliau menjawab soalan dari tetamu dengan menulis pada kertas. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya marah kepada wartawan yang mengganggu ketenteraman fikiran beliau. Saya kecewa kenapa beliau perlu diseret ke dalam kemelut ini. Saya berkeras bahawa seorang sasterawan tidak perlu meminta maaf atau kesal atas apa yang ditulisnya, melainkan dia sukarela hendak melakukan demikian. Jika seorang penulis perlu meminta maaf kerana setiap patah perkataan yang ditulis, baiklah jadi cikgu sekolah. Minta maaf cikgu lambat, tadi cikgu hantar pelajar ke hospital (Naik ambulan tu!). Minta maaf cikgu terlupa menanda buku latihan kamu, mungkin cikgu terlepas pandang. Minta maaf kerana terlupa hendak membawa kertas lebih untuk kamu, cikgu lupa yang kamu tidak hadir semalam. Ada perkerjaan kita perlu minta maaf setiap hari, ada pekerjaan yang saya pilih kerana saya tidak mahu minta maaf. Dan jadi penulis adalah salah satu dari pekerjaan ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya sudah baca novel &lt;em&gt;Interlok&lt;/em&gt;. Saya tidak mahu SN Abdullah Hussein menjawab apa-apa soalan. Panel yang memilih novel ini pasti mempunyai laporan bagi pemilihan tersebut. Jika perlu, panellah yang sepatutnya membentangkan laporan dan bukannya beliau. Kerana hanya ahli panel yang tahu rasional pemilihan sesebuah novel untuk teks KOMSAS. Nyatakan kriteria-kriteria yang telah dipenuhi, dan kriteria ini berdasarkan dasar kerajaan yang mana satu?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semuanya mudah. Tapi janganlah diganggu SN Abdullah Hussein. Beliau tidak perlu kesal atas karya beliau sendiri.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5457130250515874835?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5457130250515874835/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/01/air-mata-sasterawan.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5457130250515874835'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5457130250515874835'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/01/air-mata-sasterawan.html' title='AIR MATA SASTERAWAN'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-3040627473250196855</id><published>2011-01-10T05:59:00.000-08:00</published><updated>2011-01-10T06:01:08.524-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>PANTANG-LARANG MENULIS</title><content type='html'>Dua bulan saya telah meninggalkan blog ini. Jika ada pembaca yang mengikuti blog saya dalam tempoh masa tersebut, saya minta maaf kerana lama tidak mengirim berita. Tetapi semoga pemergian saya dari blog berbaloi kerana sudah tentu saya menggunakan masa tersebut untuk membuat kerja hakiki saya iaitu menulis. Jika penulis tidak menulis blog maksudnya penulis sedang menulis buku/ novelnya. Tetapi penulis yang bijak tidak akan sekali-kali membincangkan tentang buku yang belum terbit. Jadi, saya tinggalkan sahaja hal ini di sini. Hal ini terangkum dalam pantang-larang menulis.&lt;br /&gt;1. &lt;strong&gt;Memberitahu kaum keluarga tentang projek terbaru.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Saya amat malu untuk menceritakan apa-apa tentang projek saya kepada keluarga saya. Terutamanya ibu atau bapa saya sendiri. Mungkin kerana suatu masa dahulu, saya pernah menulis dengan begitu bersemangat sehingga saya tidak mengulangkaji pelajaran dan di hati saya apabila bercakap dengan ibu bapa saya tentang menulis, ia seolah-olah &amp;nbsp;adalah sesuatu yang memalukan. Trauma!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2&lt;strong&gt;. Bercakap dengan kawan-kawan tentang projek terbaru.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Sekali lagi, saya pernah melakukannya kerana ditanya ‘Apa kau buat sekarang?’Tetapi setelah bercakap lima minit dengan penuh bersemangat saya mendapat mata mereka ‘glazed over’ macam mata haiwan yang ditaksidermi, saya jadi malu dan terus menutup cerita. Semenjak itu, saya jadi orang yang amat berahsia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3.&lt;strong&gt; Menyisihkan kaum-keluarga kerana menulis.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Setiap kali saya menyisihkan kaum keluarga apabila menulis, hasil penulisan menjadi tidak baik. Macam karma yang teruk. Akhirnya, saya akan melakukan semua perkara di siang hari dan bangkit jam 4 pagi hingga subuh untuk menulis. Saya rasa amat bersalah jika menulis di hadapan anak-anak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4&lt;strong&gt;. Menulis di tempat kerja&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Oh, tidak! Kecuali dalam mesyuarat yang terlalu panjang dan saya tidak akan bercakap dalam mesyuarat tersebut. Saya juga rasa amat bersalah jika tidak menumpukan perhatian kepada pelanggan saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebenarnya, hal menulis karya terlalu peribadi sehinggalah buku itu terbit. Dan bukannya mudah hendak menerbitkan karya yang telah siap. Dalam pemikirannya anda, karya andalah yang paling hebat. Tetapi tidak semestinya penerbit berminat dengan karya anda. Ada bermacam-macam perkara yang mereka perlu pertimbangkan. Politik syarikat penerbitan (membosankan!), karya tidak cukup tebal, karya terlalu kebudak-budakkan, terlalu matang, terlalu itu dan terlalu ini. Tetapi, biasalah. Sudah namanya penulis, dia akan menulis jua tanpa mengira halangan. Walaupun akhirnya karya berkubur (sama ada dalam bentuk manuskrip atau di stor syarikat) dia akan terus menulis. Saya namakan sindrom ini sebagai Sindrom Shahrezad dari &lt;em&gt;Hikayat Seribu Satu Malam.&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-3040627473250196855?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/3040627473250196855/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/01/pantang-larang-menulis.html#comment-form' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3040627473250196855'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3040627473250196855'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2011/01/pantang-larang-menulis.html' title='PANTANG-LARANG MENULIS'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5507555995161112589</id><published>2010-12-08T08:21:00.000-08:00</published><updated>2010-12-08T08:21:08.053-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><title type='text'>CERITA PARI-PARI: LEBIH CINTA DARI BENCI</title><content type='html'>Cerita pari-pari! Apa yang bagus sangat? Mungkin ada yang akan mencemik.Tapi saya dan juga sebahagian di luar sana membesar dengan cerita pari-pari. Seperti mana juga saya membesar dengan Hikayat Panji Semirang, Hikayat Hang Tuah, Kisah Nabi-Nabi, Kisah Dewa-Dewi Greek dan buku sejarah dunia milik bapa saya. Saya rasa, dengan banyak-banyak perkara yang boleh memusnahkan zaman kanak-kanak saya, saya telah diselamatkan oleh pembacaan, di antaranya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kisah pari-pari tidak masuk akal. Sewaktu kecil saya mengikuti siri setengah jam satu episod ‘The Fairy Tale Theatre’. Ada cerita yang saya suka, ada yang saya tidak suka. Saya juga membaca banyak buku-buku yang dipinjam dari perpustakaan sekolah. Jika tiada perpustakaan sekolah, tidak mungkin saya mampu untuk membaca buku yang sebegitu banyak. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan kini, apabila animasi Disney ‘Tangled’ ditayangkan, saya membawa anak-anak saya menonton. Keputusan untuk menonton ‘Tangled’ dibuat dengan berhati-hati. Budak-budak lelaki enam dan empat tahun takkan mahu menonton cerita tentang budak perempuan yang memakai baju warna merah jambu. Mereka mahu aksi ‘slapstick’, watak hero lelaki dan haiwan-haiwan peliharaan! Juga filem mestilah tidak melebihi satu setengah jam. ‘Tangled’ adalah pilihan yang tepat. Saya menonton ‘Harry Potter: The Deathly Hallows Part 1’ dengan kawan lama di maktab yang diterbangkan khas dari Kuala Terengganu, dan bukannya dengan anak-anak. Saya tidak tahulah apa yang akan terjadi jika saya membawa mereka menonton HP: TDHP2. Membazir wang saja kerana selepas 10 minit&amp;nbsp;pasti budak-budak ini akan berlari keluar!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;‘Tangled’ amat menyeronokkan. Di kala saya menghadapi tekanan cuti akhir tahun, saya ketawa kuat-kuat di dalam panggung yang dipenuhi budak-budak kebanyakannya. Jarang-jarang saya seseronok ini. Keseronokan yang tidak ada sebab munasabah. Saya bukan pun gembira secara amnya. Tapi duduk di situ, menjerumuskan diri dalam alam fantasi cerita pari-pari saya hilang diri saya yang&amp;nbsp;biasa.&amp;nbsp;Yang bagusnya, tiada pari-pari ataupun ahli sihir pun dalam ‘Tangled’. Dan tiada putera raja. Dan ia mempunyai subteks Freud/ psikoanalisis yang membuatkan saya terkenangkan subjek Psychology 101 di uni dahulu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi pra-pengakhirannya! Sungguh mengejutkan. Saya tidak menyangka yang Disney akan merentas garisan itu. Dalam ‘The Frog Princess’ seekor kelip-kelip mati, tapi dalam ‘Tangled’ watak utama dimatikan setelah digari dan berkeluh-kesah begitu lama. Cinematografi berbalam-balam&amp;nbsp;sebelum akhirnya watak diresureksikan. The Beast dimatikan sementara waktu dalam ‘The Beauty &amp;amp; The Beast’ tapi tidak dengan begitu grafik. Dan rating ‘Tangled’ begitu tinggi! 88% di Rotten Tomatoes. Adakah rating PG untuk ‘mild violence’ diperlukan untuk memberikan impak kepada penonton?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi apabila difikir-fikirkan, ‘mild violence’ ini tidak akan memberi impak jika penonton tidak mempunyai hubungan emosi dengan watak-watak yang dikasari itu. Dan apabila keluar panggung, saya dan anak saya berkata serentak ‘AWESOME!’ untuk semua yang telah berlaku dalam masa 90 minit.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5507555995161112589?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5507555995161112589/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/12/cerita-pari-pari-lebih-cinta-dari-benci.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5507555995161112589'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5507555995161112589'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/12/cerita-pari-pari-lebih-cinta-dari-benci.html' title='CERITA PARI-PARI: LEBIH CINTA DARI BENCI'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-1949838520996379078</id><published>2010-11-30T19:40:00.000-08:00</published><updated>2010-11-30T19:54:50.623-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>HSPM 19: Pengalaman Orang yang Tidak Berjaya</title><content type='html'>Kebanyakan penulis akan memberitahu kepada semua orang tentang kejayaannya. Berapa anugerah yang dimenangi, berapa banyak buku yang telah diterbitkan. Saya, sebaliknya akan memberitahu bagaimana perasaan orang yang tidak berjaya. Atau secara kasarnya orang yang kalah. Atau orang yang gagal. Entri ini mungkin kedengaran amat lucu dan anda mungkin anda akan ketawa terbahak-bahak atau anda akan berkata , "Sri Rahayu, kau memang teruk," atau pun "Sri Rahayu, you're a sore loser."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anda tahu anda gagal dalam sesuatu sayembara atau anugerah atau apa pun apabila tarikh sesuatu majlis penyampaian hadiah telah diumumkan dan anda tidak mendapat apa-apa khabar pun. That's it. Itulah penghujungnya. Apabila suami saya balik dan kecoh tentang perkara itu, saya berkata "I don't want to talk about it". Saya cakap perkara itu dalam bahasa Inggeris sedangkan saya boleh kira berapa patah perkataan bahasa Inggeris yang saya guna dalam rumahtangga sepanjang usia berkahwin. Dengan itu, suami tahu yang saya amat &lt;em&gt;upset&lt;/em&gt; dan kami tidak akan bercakap langsung tentang perkara itu. Itu malam pertama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malam kedua, saya dapat perspektif kembali dan meneruskan kerja menulis yang masih belum siap. Saya sasarkan 100 000 patah perkataan dan saya baru dapat 10 000 patah. Cuti sekolah ada 30 hari lagi. Saya masih optimis. Sambil itu, saya boleh tergelak menonton siri &lt;em&gt;Hawaii Five-0&lt;/em&gt; sambil memuji otot lengan Steve McGarett dan mencadangkan kepada suami supaya mula berjogging. Selepas itu saya menggoogle sepuas hati kerana ingin mencari senarai mutakhir pemenang Hadiah Sastera Perdana Malaysia yang ke-19 ini. Saya dapat Puan Kusyi Hirdan memenangi kategori kesusasteraan kanak-kanak dengan novelnya 'Umairah dan Kuda Putih'. Tahniah saya ucapkan. Saya pasti akan membeli novel ini untuk mempelajari kekuatannya. Saya juga terjumpa beberapa nama yang lain bagi kategori cerpen eceran. Tahniah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi bagi kategori lain, saya belum jumpa lagi. Saya ada jumpa artikel di Berita Harian mengenai spekulasi calon-calon yang bakal menang tapi senarai mutakhir belum. Di sini anda boleh ketawakan saya. Sri Rahayu lemah membuat kajian. Tapi saya betul-betul belum jumpa senarai itu. Sesiapa yang tahu senarai pemenang silalah poskan di blog masing-masing. Saya akan terus mencari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kenapa senarai pemenang penting kepada orang yang kalah bertanding terutamanya saya? Kerana saya dalam proses belajar. Saya perlu cari karya-karya yang diiktiraf ini untuk saya teladani terutamanya dalam kategori kesusasteraan remaja &amp;amp; kanak-kanak. Bohonglah jika saya kata saya langsung tidak kecewa dan tidak iri hati dengan kemenangan penulis-penulis lain. Namun, perasaan itu saya jadikan teladan dan pembakar semangat. Belajar dan terus belajar. Teladani penulis yang terdahulu. Fahami tradisi sebelum teringin hendak membuat pembaharuan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kepada pemenang-pemenang HSPM ke-19, tahniah dan syabas! Andalah inspirasi penulis-penulis Malaysia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Postscript: Oh! Senarai pemenang telah diposkan di laman web DBP pada hari Rabu, 1 Disember 2010. Tahniah kepada dua kakanda saya, Dr. Mawar Shafei dan Puan Nisah Haron. Tiada pemenang bagi kategori novel remaja. Wow, dengan beratus-ratus novel remaja yang terbit pada tahun 2008 dan 2009, tiada satupun yang layak. Ia tidak menjadi masalah jika penulis tahu kriteria yang dikehendaki. Sekadar untuk panduan penulisan di masa hadapan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-1949838520996379078?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/1949838520996379078/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/hspm-19-pengalaman-orang-yang-tidak.html#comment-form' title='14 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1949838520996379078'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1949838520996379078'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/hspm-19-pengalaman-orang-yang-tidak.html' title='HSPM 19: Pengalaman Orang yang Tidak Berjaya'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>14</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-2647194874018996060</id><published>2010-11-25T17:13:00.000-08:00</published><updated>2010-11-25T17:13:53.249-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>IS YOUR JOB MAKING YOU SICK?</title><content type='html'>I’m one of the billion people who has the luck of working in a structure of hierarchy so complex I just make myself dizzy by just waking up in the morning. I’m also lucky that in my line of profession, I can maintain or even upgrade my physical fitness until my retirement. I’m even scared of retirement. My physique that is tailored to tremendous cardio exercise of speed walking 3 kilometres daily will suddenly deteriorate. Teaching is one of those jobs where they don’t care whether you are 24 or 54. You are still going to climb to level 4, seven times a day. Then, you have the sports sessions. Do you think they just let you sit at the edge of the field while you enjoy a tanning session? No, There are all levels of shouting, running, arm movements to be carried out. So, for that I’m thankful. I’ll don’t a health club membership until I’m 56.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But most of the time some jobs do really make you sick in the most detrimental way. Right now, at the last leg of publishing the school magazine, I can feel I’m getting sick in the most insane way. I felt I was going to throw up all the time and I am sure it is not morning sickness because I know how and why people get morning sickness. With my stress level this high, there is no way I’m going to do things that cause morning sickness. And of course, I cannot sleep. I am thinking of all the things that can go wrong. I was thinking of angry superiors. I was thinking of all sorts of dissatisfaction from all levels of clients. I’ll jump at every phone call I receive. Strangely, my phone suddenly rings all the time at this time of year while it stays relatively quiet the rest of the year. Most of the time, I wish I just can can get up and leave, never look back. The mental picture of a passionate and patient woman, with just a few of her belongings walking away from a bad place not once looking back in the dead of night keep playing in my stressed mind. She, even with all her virtue, has decided it is time to leave. This would make a start to a brilliant adventure story. A fantasy even. Where is she going? Can she just leave without risks and consequences? The monsters will chase her of course. And why is she so special in the first place? Who will she meet? In all the impending adversity, will she find peace?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, full time writers, gloat. Make the best of your freedom. We, creatures of the structure/ system, revel in burning envy.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-2647194874018996060?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/2647194874018996060/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/is-your-job-making-you-sick.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2647194874018996060'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2647194874018996060'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/is-your-job-making-you-sick.html' title='IS YOUR JOB MAKING YOU SICK?'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-4284462029683747151</id><published>2010-11-24T00:10:00.000-08:00</published><updated>2010-11-24T00:10:29.795-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>MENULIS ADALAH KERJA ENTENG?</title><content type='html'>Seorang sahabat telah meluahkan rasa sedihnya kerana mendengar kata-kata dari salah seorang ketuanya yang berkata &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Betapa mudahnya kerja seorang penulis. Bermenung sekejap pun dah dapat ilham menulis karya kreatif”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, sahabat ini tidak dapat bedebat panjang kerana anda tahulah bagaimana lumrah komunikasi antara ‘superior-subordinate’ sebenarnya. Cakap banyak pun hanya membazir air liur dan menaikkan tekanan darah sahaja. Lebih menekan, teman saya ini bekerja di dalam bidang keperpustakawanan. Parah, parah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Betulkah menjadi penulis atau kerja menulis itu mudah? Bagi saya hanya orang-orang yang cemburu sahaja akan berkata demikian. Cemburu melihat hidup senang dengan hasil royalti tanpa bekerja keras umpama buruh kasar. Ya lah, menulis itu kan duduk sahaja kerjanya. Cemburu melihat buku orang diulang cetak tahun demi tahun. Cemburu melihat blog-blog penulis yang menunjukkan foto mereka melancong ke Paris, Wellington, Seoul hanya dengan duit royalti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang mereka tidak tahu, menulis itu bukan kerja senang. Yang membuatkan ia Nampak senang ialah kerana penulis-penulis ini menulis dengan penuh minat. Menjadikan mereka gembira dengan kerja mereka, tidak dipaksa-paksa, jadi nampak kerja itu mudah yang amat. Yang Tuan Besar tadi nak menyarung blazer pergi ke pejabat hendak sain surat pun hati berkata-kata ! Kerana tidak minat dengan kerja. Tiada kegembiraan dan tiada kepuasan maka mulalah hendak berkata kerja orang lain senang&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya yakin walaupun penulis itu menulis sepenuh masa dengan menulis novel-novel popular ia tidak mudah. Jika penulis novel popular ini hendak menjadi prolifik, beliau terpaksa menulis sebuah novel sebulan. Satu novel tebalnya 400-500 mukasurat. Bayangkan berapa jam dia potong tidur dia. Apabila dihimpit tarikh akhir ada yang tidak tidur malam. Itu belum lagi nak mengurus keluarga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Penulis serius pula bagaimana? Mungkin tidak seprolifik novelis popular, tapi bayangkan kajian yang perlu dia buat. Penulis sayembara pula bagaimana? Ini lagilah seksa. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi yang hebatnya, semua penulis adalah penulis yang gembira. Mereka gembira menjadi penulis. Tiada siapa paksa mereka jadi penulis dan mereka lakukannya kerana mereka berminat lagi teruja dengan kerja itu. Ini menjadikan kerja menulis yang sukar nampak senang lantas dicemburui banyak pihak. Apakah lagi, ganjarannya lumayan jika kena gaya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-4284462029683747151?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/4284462029683747151/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/menulis-adalah-kerja-enteng.html#comment-form' title='12 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4284462029683747151'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4284462029683747151'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/menulis-adalah-kerja-enteng.html' title='MENULIS ADALAH KERJA ENTENG?'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>12</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-6116214336449654771</id><published>2010-11-21T04:10:00.000-08:00</published><updated>2010-11-21T04:10:11.768-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>ADAPTASI SEJARAH: Risiko dan cabaran</title><content type='html'>Polemik adaptasi sejarah ke dalam bentuk seni tiba-tiba muncul kerana Natrah. Semua orang tahu apa yang terjadi. Jarang-jarang berlaku, satu konflik berbau sastera tiba-tiba masuk dalam media arus perdana. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperti mana sebuah peristiwa sejarah, tiada siapa akan tahu apa sebenarnya berlaku. Kerana tiada siapa mempunyai pandangan omnisien. Segala apa yang kita dengar, baca, lihat dipersembahkan oleh sumber-sumber yang ada agenda tersendiri. Sumber perdana sendiri mempunyai agendanya. Bagi saya, tiada wujud kebenaran jika ia berkenaan hal-hal yang bukan berkaitan hidup dan mati. Yang wujud hanyalah perspektif.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada mulanya saya sangkakan ia mengenai wang, seperti mana dalam kebanyakan hal. Mungkin ada pihak yang tidak mendapat ganjaran setimpal. Selepas itu saya menyangka ia mengenai pengiktirafan. Mungkin ada pihak yang tidak diiktiraf seperti yang dia layak. Kemudian, saya menyangka yang ia adalah mengenai sifat suka membuat kacau. Memang sesetengah orang suka buat hal. Dalam apa-apa situasi pun akan membuat kacau – dalam forum, selepas majlis, dalam akhbar, dalam blog. Saya namakan orang sebegini sebagai seorang ‘heckler’. Sebaik-baik ‘heckler’ menghidupkan majlis. Seteruk-teruk ‘heckler’ membuatkan orang rasa menyampah. Lebih teruk lagi jika si heckler menganggap yang dia adalah tuan punya sejarah sedang memburu sejarah itu adalah kehendak dalam diri yang dipacu oleh perspektif dan pemikiran masing-masing. Jantina anda, bangsa anda, agama anda, umur anda, latar belakang anda mempengaruhi cara anda melihat sejarah. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebagai penulis yang suka menggunakan bahan-bahan sejarah, kita masih selamat. Takkan lah sekadar saya tulis novel 160 mukasurat saya terpaksa melantik seorang konsultan. Malahan, tidak pernah lagi saya baca buku cerita yang mempunyai nota kaki (nota kaki sebenar bukan rekaan) dan bibliografi di muka surat belakang. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin masalah berlaku kerana bentuk naskhah itu ialah skrip teater yang telah dipentaskan. Ia tidak jadi masalah jika ia sebuah cerpen, sebuah sajak, syair, atau novel. Ada apa dengan teater sehingga ia menjadi sasaran. Jika ia sebuah skrip yang hanya tersiar di Dewan Sastera ia takkan jadi sasaran seperti ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akhirnya, saya membuat keputusan yang ianya adalah tentang sifat ego dan sifat naif. Seseorang merasakan yang dia tuan punya sejarah. Dan seorang lagi menyangka yang tuan punya sejarah akan diam sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nasihat saya kepada diri sendiri: Pertama, tulis tentang sejarah yang betul-betul terlalu lama sehingga tidak boleh dikenalpasti asal usulnya. Mungkin dalam lingkungan 200 hingga 500 tahun dahulu. Kedua, jangan tulis sejarah yang terlalu popular kerana ditakuti tuan punya sejarah bersuara dan saya tak dapat menanganinya. Tapi, selagi anda boleh, tanganilah!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-6116214336449654771?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/6116214336449654771/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/adaptasi-sejarah-risiko-dan-cabaran.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6116214336449654771'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6116214336449654771'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/adaptasi-sejarah-risiko-dan-cabaran.html' title='ADAPTASI SEJARAH: Risiko dan cabaran'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-3760132715972765850</id><published>2010-11-18T20:06:00.000-08:00</published><updated>2010-11-18T20:06:15.732-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>MANUSKRIP SIAP: MERAIKAN PERPISAHAN</title><content type='html'>Akhirnya dengan kuasa Allah jua, novel anda telah siap ditulis. Anda telahpun menyemak untuk kali yang keberapa dan anda rasa cukuplah setakat ini. Anda sudah tidak mahu menyimpannya lama-lama lagi. Anda sudah puas. Anda pun membuat cetakan. Kemudian ke kedai fotostat untuk membuat salinan dan menjilid. Anda buat surat lampiran dan anda tulis sinopsis untuk membantu editor menghidu cerita anda. Anda pun poskan naskhah tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pengalaman saya di peringkat ini adalah seperti hendak menyiapkan seorang anak hendak berangkat ke sekolah asrama penuh atau ke universiti. Sedih hendak berpisah. Tetapi anda mesti menghadapi perpisahan tersebut. Anda tidak boleh halang anak anda dari meninggalkan anda. Jika anda halang dia, dia tidak akan dapat mencapai potensi dirinya yang maksima. Jadi, selamat jalan manuskrip!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan selepas itu anda terduduk di depan komputer dengan lagu sedih Snow Patrol Run bermain. Saya rasa saat ini seperti saya menghadapi empty nest syndrome. Selama ini, saya sibuk dengan melayan watak-watak dalam cerita tersebut. Sekarang, mereka sudah pergi meninggalkan saya! Suami saya ketawa apabila saya berkata yang saya sedang bersedih perlu masa bersedih seorang diri. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ah, begitulah ceritanya. Jika anda menghadapi sindrom-sindrom di atas, saya memahaminya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-3760132715972765850?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/3760132715972765850/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/manuskrip-siap-meraikan-perpisahan.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3760132715972765850'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3760132715972765850'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/manuskrip-siap-meraikan-perpisahan.html' title='MANUSKRIP SIAP: MERAIKAN PERPISAHAN'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-2486155484281416991</id><published>2010-11-17T18:55:00.000-08:00</published><updated>2010-11-17T18:55:03.975-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>PENGAKHIRAN CERITA: SEDIH ATAU GEMBIRA?</title><content type='html'>Saya sangka saya tahu pengakhiran cerita saya, namun setelah watak-watak jadi bernyawa, semuanya berubah. Saya umpama watak Dermott Trellis dalam &lt;em&gt;At-Swim-Two-Birds&lt;/em&gt; karangan Flann O’ Brien tanpa perbuatan membunuh diri dengan pisau cukur kerana diugut oleh watak-watak dalam novelnya. Pengakhiran yang dirancang berubah. Tidak banyak, sedikit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Secara am, pengakhiran terbahagi kepada dua. Pengakhiran yang sedih dan pengakhiran yang gembira. Tidak semestinya pengakhiran yang sedih akan mengecewakan pembaca. Tidak semestinya pengakhiran yang gembira akan memuaskan hati pembaca. Tapi pastinya pembaca akan marah jika anda tiba-tiba membunuh watak hero yang anda telah minta pembaca anda melaburkan komitmen terhadap watak itu. Lebih teruk, watak hero itu mati kerana penyakit (barah otak) dan kematian tidak membawa apa-apa faedah kecuali membuatkan heroin menyesal. Oh, saya harap zaman itu telah lama berakhir!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pembaca lebih suka pengakhiran sedih atau gembira? Hm, bergantung. Saya rasa pilihan itu banyak bergantung kepada psiki pembaca. Saya suka penamat &lt;em&gt;Never Let Me Go&lt;/em&gt; (Kazuo Ishiguro) walaupun menjadikan saya murung. Saya tidak suka penamat siri &lt;em&gt;Twilight&lt;/em&gt; (saya mahu mereka semua mati terbakar). Penamat Twilight adalah satu pembaziran kertas. Saya suka penamat &lt;em&gt;Inkheart&lt;/em&gt; (Cornelia Funke). Saya tidak suka penamat semua novel &lt;em&gt;romance &lt;/em&gt;kerana penulis amat takut memperapa-apakan wiranya. Saya amat tidak suka pengakhiran novel &lt;em&gt;Beastly &lt;/em&gt;(Alex Flinn). Saya harap watak Kyle Kingsbury dimatikan sahaja. Menyakitkan hati betul. Oh, senarai bacaan saya bukan senarai yang baik. (Saya sejenis pelajar yang malas untuk berpening-pening).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya suka pengakhiran sedih kerana saya boleh keluar dari bacaan tanpa satu parut pun. Kadangkala pengakhiran yang bahagia rasa terlalu palsu kerana hidup tidak begitu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Satu lagi pengakhiran yang saya suka ialah pengakhiran misteri. Saya suka berfikir-fikir setelah novel itu habis dan merancang sekuel untuk orang lain.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-2486155484281416991?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/2486155484281416991/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/pengakhiran-cerita-sedih-atau-gembira.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2486155484281416991'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2486155484281416991'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/pengakhiran-cerita-sedih-atau-gembira.html' title='PENGAKHIRAN CERITA: SEDIH ATAU GEMBIRA?'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-6320250933165787131</id><published>2010-11-12T15:44:00.000-08:00</published><updated>2010-11-12T15:44:40.775-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>SANGSI AKAN KARYA SENDIRI: Apa ikhtiar penulis?</title><content type='html'>Pernahkah anda sangsi akan karya anda sendiri? Saya akan menghadapinya setiap kali hampir siap menulis sesuatu cerita. Terutamanya ketika dalam proses melakukan penyuntingan ejaan dan tatabahasa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;SUDUT &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Apa yang menyebabkan saya sangsi ialah apabila munculnya bahan-bahan baru yang saya terjumpa di suratkhabar atau Internet. Apabila saya membaca bahan baru ini tadi, saya mendapati yang sudut, ideologi dan falsafah yang saya bawa dalam cerita saya tidaklah seperti bahan baru yang saya baca. Saya pun mula mempersoalkan sudut yang saya bawa. Adakah sudut saya ini cukup penting untuk diketengahkan? Adakah sudut saya ini betul dan tidak menyeleweng? Ditakuti jika sudut saya ini terlalu popular sehingga ia kelihatan dipengaruhi oleh unsur-unsur kebaratan atau unsur-unsur komersil yang sebenarnya akan merendahkan kualiti ideologi cerita saya. Jika saya mahu mengubah sudut cerita saya, mampukah saya melakukannya hanya dengan apa yang saya tiba-tiba saya dapat itu? Bolehkan saya mengubah sudut cerita dengan jayanya setelah saya menulis begitu banyak dengan sudut yang saya mesra pada permulaannya? Atau saya mesti teruskan dengan apa yang saya ada kerana saya yakin dengan sudut falsafah yang pada mulanya saya tulis. Tidak semestinya saya perlu mengubah cerita saya hanya bersandarkan satu bahan bacaan yang tiba-tiba muncul dan saya tidak yakin langsung dengan potensi bahan tersebut. Lagipun saya rasa sudut yang saya bawa itu tidaklah menyeleweng dari segi akidah dan dari segi pemikiran manusia rasional. Cuma yang saya takut ialah ia tidak diterima oleh panel hakim sebagai karya yang membawa sudut yang paling baik. Dengan erti kata lain, ditakuti saya mempunyai bahan yang bagus, tapi cara saya membawanya tidak cukup baik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;TEKA-TEKI&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Inilah cabaran menulis untuk sayembara. Penulis sentiasa berteka-teki tentang apa yang dikehendaki oleh panel hakim. Memanglah tiada isu yang dimestikan untuk ditulis, tapi kita trertanya-tanya apa yang baik untuk sayembara tersebut. Dan bayangkan apa pula yang ditulis oleh pesaing kita. Adakah mereka lebih maju, lebih segar, lebih mencabar minda? Laporan panel hakim pula hanya bersifat retrospektif. Ia memberi kritikan tentang apa yang telah ditulis, dan bukannya apa yang panel hakim harap akan ditulis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;IKHTIAR&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Dalam menguruskan kesangsian dalam fikiran ini, saya terkenangkan apa yang diceritakan oleh Editor Gaban UP&amp;amp;D, Pn. Nor Azah Aziz. Beliau menceritakan yang sasterawan Azizi Hj Abdullah menguruskan perasaan sangsinya ketika menulis novel Kawin-Kawin dengan selalu melakukan solat istikharah. Siapa kata solat istikharah hanya untuk soal jodoh sahaja? Di kala sangsi menulis juga bermanafaat. Menulis novel juga bagai hendak mencari jodoh, bahkan lebih berat dari isu mencari jodoh. Apatah lagi karya yang kita tulis kekal bersama kita sepanjang hayat dan membawa sehingga ke mati. Manakala jodoh dengan manusia pula mungkin putus dengan bercerai hidup ataupun akhirnya putus jua dengan bercerai mati. Novel yang ditulis, selagi manusia membacanya, kebaikan atau keburukan yang dibawa akan kekal bersama kita sehingga ke akhirat!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-6320250933165787131?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/6320250933165787131/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/sangsi-akan-karya-sendiri-apa-ikhtiar.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6320250933165787131'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6320250933165787131'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/sangsi-akan-karya-sendiri-apa-ikhtiar.html' title='SANGSI AKAN KARYA SENDIRI: Apa ikhtiar penulis?'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5607786780361878239</id><published>2010-11-08T05:50:00.000-08:00</published><updated>2010-11-08T05:50:31.798-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><title type='text'>DATA: JANGAN SAMPAI HILANG!</title><content type='html'>Pulang saja dari kampung mertua, saya pun menyelongkar beg tangan yang isinya pelbagai. Ubat demam anak, ubat demam ibu bapa, sikat, mainan, semua keluar. Dan yang paling mengejutkan thumbdrive saya yang dipenuhi pelbagai kerja profesional dan hobi saja-saja sedang melekat dengan 'fridge magnet' yang dibeli di Menara Taming Sari. Hati berdebar-debar. Apa akan jadi dengan segala kerja saya? Saya masukkan segera thumbdrive ke komputer dan memeriksa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Data masih ada. Namun dalam bentuk Read-Only. Saya salin dan tampal semua fail tersebut. Kemudian saya cuba guna thumbdrive tadi semula. Boleh digunakan. Tetapi setiap kali masuk ke komputer lain, ia akan jadi Read Only. Memang semua orang tahu yang yang benda data tidak boleh hampir dengan bahan-bahan magnetik. Selama ini saya berhati-hati dengan tanda nama bermagnet yang tidak merosakkan tudung. Tapi akhirnya, terkena dengan magnet peti sejuk.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, saya bernasib baik. Jadi, saya akan ambil langkah-langkah ini supaya data terpelihara, terutamanya di saat-saat genting.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Jangan bagi anak main komputer orang dewasa.&amp;nbsp; Kalau hendak cari masalah bolehlah berkongsi komputer dengan budak-budak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Draf pertama dalam tulisan tangan adalah jaminan yang paling selamat. Melainkan ada seseorang nak sabotaj anda dan mengambil buku tulisan anda. Dan itu adalah mustahil kerana siapalah nak sabotaj penulis yang menulis sekali-sekala?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Buat banyak salinan. Salin di thumbdrive lain. Salin dalam laptop, desktop. Cetak setiap draf. Kita tak tahu apa yang mungkin berlaku kepada data itu. Namun, kadangkala terlalu banyak salinan juga mengambil masa hendak diurus. Tak ingat dah salin ke belum. Ini draf yang ke berapa? Dan sebagainya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Jangan lupa, setahun sekali perbaharui anti-virus. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di waktu kepala memang sudah sedia pening, janganlah pening dek kerana kehilangan data!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5607786780361878239?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5607786780361878239/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/data-jangan-sampai-hilang.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5607786780361878239'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5607786780361878239'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/data-jangan-sampai-hilang.html' title='DATA: JANGAN SAMPAI HILANG!'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-3686435181999512789</id><published>2010-11-07T01:46:00.000-07:00</published><updated>2010-11-07T01:46:22.485-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>DRAF 3 YANG MENYERONOKKAN</title><content type='html'>Alhamdulillah. Anda telah berjaya menamatkan kerja-kerja Draf No.2, iaitu kerja-kerja memasukkan apa yang anda tulis dalam Draf 1 ke dalam komputer. Anda pun memulakan kerja-kerja Draf 3.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagi saya, Draf 3 adalah yang kerja paling sukar. Tapi dalam kesukarannya, Draf 3 adalah di mana penulisan itu sampai di kemuncak. Saya tahu saya sudah sampai ke kemuncak itu apabila saya tidak melayari Internet sehingga seminggu. Menonton TV jauh sekali. Menonton VCD apatah lagi. Saya juga tidak membaca bahan-bahan lain. Sesekali saya menulis diari sedikit untuk ‘mengadu’ kesukaran dan merekod proses.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;KESAHIHAN MAKLUMAT&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu menulis Draf 3 saya akan mencatat nota-nota terperinci tentang perkara yang saya perlu sahkan betul atau tidak. Contohnya, pada Bab 1 saya catatkan:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Nama sebuah sekolah rendah di Hiroshima, Jepun.&lt;br /&gt;2. Nama sebuah sungai yang merentas Bandar Glasgow.&lt;br /&gt;3. Cari nama seorang budak Jepun yang bermaksudkan juzuk-juzuk kosmos.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;GODAAN ROTTEN TOMATOES&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Saya tidak buat carian di Internet sekarang. Jika saya buat begitu saya akhirnya membuang masa menonton trailer filem di Rotten Tomatoes! Sampai ke cerita saya mungkin ada 40 item yang saya perlu selesaikan. Sambil itu dalam Draf 3 juga munculnya beberapa simbol yang perlu ditonjolkan. Ada beberapa maklumat yang perlu ditanam di bab-bab tertentu supaya ceritanya lengkap depan belakang. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;POWER NAP&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Akan ada juga adegan-adegan yang saya mimpikan sebelum ini, walaupun dramatik habis rupa-rupanya tidak boleh digunakan. Terpaksalah dibuang. Ada juga adegan-adegan yang hendak digunakan tetapi tidak diketahui asal-usul. Dalam kata lain, saya tersekat. Yang peliknya, ketika menulis Draf 3 saya lebih banyak tidur dari biasa. Saya panggil ia 'power nap', sebab dalam tidur selalunya termimpi penyelesaian benda tersekat tadi. Bangun saja, saya teruskan masukkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;IBU MERTUAKU&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Hm, di mana saya nak dapat peluang buat power nap ni? Kalau ada rezeki, ada cuti yang merentas hari minggu, saya akan balik kampung ke rumah ibu mertuaku yang amat 'sporting'&amp;nbsp;lagi menyayangi dan menulis di situ. Kalau ada habuannya nanti kerja ini, saya hulurlah 10% kepada ibu mertua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;NASIB, TAKDIR &amp;amp; REZEKI&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Macam mana kalau tak dapat apa-apa selepas berpenat-lelah? Adat bertanding, tak sentiasa apa yang dihantar akan menang. Menang kalah saya rasa bergantung kepada saingan kita. Saya amat sedar yang saya tidak akan dapat menandingi beberapa orang penulis yang sudah mencapai tahap Gaban. Jika menang pun sebenarnya nasib baik dan semata-mata rezeki saya. Pembaca pun tahu cerita kita mempunyai kelemahan. Kita pun bukanlah sejenis manusia &lt;em&gt;super writer – the lean, mean, writing machine&lt;/em&gt;. Tapi sekurang-kurangnya saya mesti berusaha. Jika tidak menyertai pertandingan, memanglah kebarangkalian menang itu SIFAR!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-3686435181999512789?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/3686435181999512789/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/draf-3-yang-menyeronokkan.html#comment-form' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3686435181999512789'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3686435181999512789'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/draf-3-yang-menyeronokkan.html' title='DRAF 3 YANG MENYERONOKKAN'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-8610746200684232513</id><published>2010-11-03T01:13:00.000-07:00</published><updated>2010-11-03T01:14:52.483-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><title type='text'>SWEET SERENDIPITY: CELEBRATING MUSIC OF THE MIND</title><content type='html'>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TNEYh6Fm7hI/AAAAAAAAAJQ/zCQWCcoUmZ8/s1600/PreRaphaelite06%2520.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="236" px="true" src="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TNEYh6Fm7hI/AAAAAAAAAJQ/zCQWCcoUmZ8/s320/PreRaphaelite06%2520.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Drowning in music, songs and stories.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;The 'Rekoder'&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;I heard Lee Dewyze’s new song today and I began to think of songs that see me through the years. I’m not the concert going type as crowds paralyze me. I’m never the instrument-playing type as I had a traumatizing experience in primary school in music class caused an in-class cigarette-smoking teacher. The dreadful ‘rekoder’was the end of any musical inclination in me. But music had been with me through the years as I am a very good listener eventhough I don't follow trends in fashion no matter what kind of stuff I listen to.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Grunge Girl&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;I prefered grunge rock in the 90’s. Radiohead topped of the list – &lt;em&gt;don’t leave me high, don’t leave my dry&lt;/em&gt;. Nirvana (speaks for itself). Pearl Jam. &lt;em&gt;Don’t call me daughter! King Jeremy the wicked, ruled his world&lt;/em&gt;. Then, the Smashing Pumpkins! &lt;em&gt;The world is a vampire, send to drain secret destroyers&lt;/em&gt;. I love the grunge era because the songs are just so sad. Obviously, being happy was hard work for me.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;My Own Prison&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;The year 2000 came and it just continue being musically depressive. Linkin Park’s early work was sick. Remember &lt;em&gt;In The End&lt;/em&gt;?&lt;em&gt; Numb?&lt;/em&gt; Then there’s Creed. &lt;em&gt;My Own Prison&lt;/em&gt; was my anthem. The title speaks for itself. Next, Staind released &lt;em&gt;Break the Cycle&lt;/em&gt; and the abyssimally sad album was the theme for &lt;em&gt;Merdekakan Cinta Ratna&lt;/em&gt;. The product? Number 3 in the HSKU 2002. Had I not been that disturbed, I could have produced something better. MCR is my first and last ‘feminist’ material. It’s about the stupidity of women who can leave criminally destructive relationships. And that’s that. I had to get it out of my system.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Electronic Dream&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;As the 21st century reached a new decade I open up my listening options. I still see stories in songs eventhough the songs are not as sad. Linkin Park still rules with it dreadfully depressive songs. &lt;em&gt;Waiting For the End&lt;/em&gt; – the hardest thing is starting over again. Oh God, who can write like that? The saddest song in recent memory. The Fray had some memorable motto I quote all the time to obstinate family members – &lt;em&gt;Never Say Never, You Found Me.&lt;/em&gt; But then there’s Owl City’s &lt;em&gt;Fireflies&lt;/em&gt;. Is Adam Young on somekind of drug? Who write about fireflies and the earth turning slowly? But then I get it. It is probably Al Gore-inspired. I thoroughly enjoy Hayley William’s chorus in &lt;em&gt;Airplanes&lt;/em&gt;. I mean, in what kind of desperation are you that you wish on the blinking lights of airplanes in the sky now that you cannot see any shooting stars? What kind of sky do we have today that you can’t see any stars? Heady stuff. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Stories Rock! Stories written in songs rock even harder!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;It’s not about the rhythm as much as the story written in those words. Stories unfold like secrets being told. Like an unknown birthday of a worthy colleague laid bare before your eyes on the very same day. Some people think stories are masks, vessels, whatever. But stories help me make sense of life. These songs, turned into stories, are a treasury of materials for writing inspiration.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-8610746200684232513?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/8610746200684232513/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/sweet-serendipity-celebrating-music-of.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/8610746200684232513'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/8610746200684232513'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/11/sweet-serendipity-celebrating-music-of.html' title='SWEET SERENDIPITY: CELEBRATING MUSIC OF THE MIND'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TNEYh6Fm7hI/AAAAAAAAAJQ/zCQWCcoUmZ8/s72-c/PreRaphaelite06%2520.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-6548800875766657395</id><published>2010-10-30T19:00:00.000-07:00</published><updated>2010-10-30T19:05:56.681-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>KRITIKAN &amp; KUTUKAN: PERLU LEBIH SPESIFIK</title><content type='html'>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TMzMzHD17TI/AAAAAAAAAJM/wAziLuUReNE/s1600/10-things.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="320" nx="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TMzMzHD17TI/AAAAAAAAAJM/wAziLuUReNE/s320/10-things.jpg" width="236" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;"Buku idaman terbaru walaupun tak tahu macamana isinya."&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;Jika anda masih menulis, teruskan. Anda mungkin sedang mengalami momentum yang cukup laju sekarang, menaip lima muka surat pada hari-hari biasa dan dua puluh muka surat ketika hari minggu dengan bersengkang mata pada malam Sabtu dan malam Ahad. Anda akan merasa yang badan tidak berapa sihat selepas itu. Pergelangan tangan kanan akan sakit membawa sehingga ke bahu jika memegang tetikus dengan tangan kanan. Jika ada ibu, abang, kakak, anak atau pasangan rumahtangga yang bersimpati, bolehlah minta diurut. Jika tinggal seorang diri bolehlah tampal koyok. Selepas itu, rasa ada semacam kemurungan kerana sudah terlalu lama melupakan televisyen, kawan-kawan dan dunia luar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;OK. Anda kena berhenti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pergilah berjogging, bersiar-siar di taman awam, telefon kawan atau kalau ada wang lebih pergilah tengok-tengok kedai buku. Cari buku yang menarik. Bawa balik dan simpan dengan berkata “Aku nak baca buku ni sebaik saja manuskrip aku ni siap.” Sambil boleh tengok isu-isu seputar dunia sastera yang anda begitu ingin ceburi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ketagih Kritik&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Saya suka membaca kritikan. Kadangkala kena batang hidung, kadangkala tidak. Dulu, pakar-pakar akan mengkritik novel popular, sekarang mereka mengkritik novel pop Islami. Lepas ini, kita tengok siapa yang kena. Secara jujur, saya rasa semua orang merasa karyanya sendiri hebat (apatah lagi apabila disokong dengan bukti jualan yang kencang).Jadi apabila sesuatu kritikan membina yang ditulis secara am merujuk kepada novel popular atau novel pop Islami, kritikan itu akan masuk telinga kanan dan keluar telinga kiri. Masing-masing berkata ‘Eh, novel aku bukannya macam tu. Novel aku betul-betul Islamik. Cuma rupa kulitnya saja yang klise’. Sama dengan novel popular, pengarangnya akan berkata ‘Hanya kerana tajuk novelku &lt;em&gt;Mahligai Asmara&lt;/em&gt; dan kulitnya memaparkan seorang teruna dan dara tidak bermakna ia novel popular. Ia sebenarnya memaparkan tema yang berat.’ Saya faham yang semua pengarang ada hak mempertahankan karya masing-masing. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Betul-betul teruk&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Tapi, kalau dalam novel ‘Demi Kasih Khisa’ yang ada adegan pasangan kekasih merakam adegan ranjang dengan video kamera, walau untuk tujuan menasihat sekalipun, saya tidak boleh terima. Sama seperti pengarang, pembaca juga ada hak mempertahankan intergriti mindanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kawan tolong kawan&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Jadi, jenis kritikan bagaimana yang boleh memberi manafaat kepada pengarang? Saya cadangkan kepada pakar sastera supaya mengkritik dengan khusus. Jangan kerana takut mempopularkan novel saingan anda maka anda tak sudi mengkritik novel tersebut. Hentam saja sebab novel itu memang teruk. Misalnya begini, &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;‘Novel 'Istikharah Cintaku' mengisahkan Nurul Huda yang tidak percaya dengan amalan berdoa walaupun dia seorang Muslimah yang patuh. Namun setelah mengalami kesukaran memlilih antara dua jejaka yang sama warak, berilmu dan budiman, Nurul Huda akhirnya tunduk kepada fitrah seorang manusia yang perlu akan Tuhannya. Novel ini masih berputar di dalam lingkungan soal pencarian jodoh. Nurul Huda yang berada di Universiti ____ sepatutnya mempunyai perjuangan yang lebih besar dari pencarian jodoh kerana dia sendiri sedang terlibat di dalam projek ______ yang mendapat tentangan hebat dari pelbagai pihak yang tidak sedar akan kebenaran. Tetapi pengarang memilih untuk memberatkan tema pencarian jodoh di sebalik potensi novel ini membawa tema global yang lebih mendesak’.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ini contoh sahaja, jika ada novel bertajuk begini, ia secara kebetulan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Pukul sampai rata&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Pakar-pakar lebih baik mengkritik secara khusus. Ini menunjukkan pakar telah membaca novel tersebut dan bukannya main pukul rata sahaja. Di samping itu, pengarang ini tadi yang suam-suam kuku karyanya bolehlah memperbaiki diri. Jika tidak dia akan sentiasa hidup dalam penafian sepanjang hayatnya berkarya. ‘Ini bukan kerja aku, ni!’ Selain itu, kritikan pukul rata juga akan memukul rata kategori yang lain selepas itu. Contoh, ‘novel HSKU membosankan’, ‘karya diiktiraf HSPM tidak mencapai piawai’, ‘Karya klasik Melayu sukar difahami’. Spesifiklah sikit – karya yang mana satu? Bab mana yang bosan? Apakah piawaian itu? Tak faham atau kau tak pernah baca? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Inilah yang dinamakan kawan&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Dan jika memuji, lakukan juga secara khusus, bukannya &lt;em&gt;copy and paste&lt;/em&gt; sahaja dari laporan panel hakim. Jika tidak mahu mengkritik dan memuji dengan berhemah, tidak perlulah melakukannya. Saya mengambil kesempatan di sini untuk mengucapkan terima kasih kepada kawan-kawan yang sudi mengkritik karya saya secara&amp;nbsp;khusus di goodreads dan di blog mereka. Mereka tidak dibayar dan tidak dipujuk, namun mereka telah membuatkan saya belajar dari kritikan mereka.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-6548800875766657395?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/6548800875766657395/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/kritikan-kutukan-perlu-lebih-spesifik.html#comment-form' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6548800875766657395'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6548800875766657395'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/kritikan-kutukan-perlu-lebih-spesifik.html' title='KRITIKAN &amp; KUTUKAN: PERLU LEBIH SPESIFIK'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TMzMzHD17TI/AAAAAAAAAJM/wAziLuUReNE/s72-c/10-things.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-4586243736278117095</id><published>2010-10-24T05:27:00.000-07:00</published><updated>2010-10-24T05:28:41.143-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>KAJIAN: JANGAN TUNGGU TAHUN DEPAN</title><content type='html'>&lt;strong&gt;Malas atau bebas&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Sebenarnya, apabila draf pertama karya sudah siap, saya sudah melepasi saat-saat genting. Saat-saat genting antara rasa malas dan bertindak menulis. Dengan adanya draf pertama, draf kedua hanya perlu kesihatan tubuh badan saya dan orang-orang di sekeliling saya untuk dijadikan sebuah manuskrip.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Apa lagi lepas ini?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Dalam pada itu, minda sudah lega. Seelok-eloknya, waktu ini saya sudah memikirkan apa yang nak ditulis seterusnya. Hendak berada di takuk lama, atau hendak maju setapak lagi. Allah saja yang tahu ke mana perginya semua orang. Tapi yang penting mesti berusaha selain dari bermimpi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kajian&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Kajian itu penting. Kajianlah yang menjalankan cerita. Jika tidak cerita hanyalah mainan perasaan sahaja – gembira, kecewa, dendam, nostalgia, marah, pusing balik. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Internet sebagai permulaan&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Saya nasihatkan adik-adik yang menulis, terutamanya untuk HSKU, mulalah membaca di luar bidang anda. Taipkan sesuatu yang tak pernah anda baca di enjin carian dan biarkan maklumat itu membentangkan dirinya di depan anda. Fokuskan kajian anda kepada sesuatu dan simpan halaman-halaman berguna di ruang ‘favourite’. Bulan depan misalnya, anda sudah tahu hendak beli buku apa sebagai sumber kajian selain di Internet. Kumpulkan bahan sambil berfikir-fikir tentang plot yang seiring dengan bahan kajian.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi, jangan tunggu tahun depan baru nak mula membaca topik/ isu baru. Masa senggang, gunakan untuk membaca dan membentuk idea, seterusnya ideologi. Plot akan datang dengan sendiri. Apa ditunggu lagi? Siapkan draf kedua sambil membuat kajian untuk karya seterusnya!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-4586243736278117095?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/4586243736278117095/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/kajian-jangan-tunggu-tahun-depan.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4586243736278117095'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4586243736278117095'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/kajian-jangan-tunggu-tahun-depan.html' title='KAJIAN: JANGAN TUNGGU TAHUN DEPAN'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5456955293231001239</id><published>2010-10-22T05:20:00.000-07:00</published><updated>2010-10-22T05:20:43.566-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>PASCA-POLEMIK: KEMBALI MENULIS</title><content type='html'>Selepas puas berpolemik dan akhirnya mencapai peleraian dan juga mendapat nasihat dari pelbagai pihak, seseorang yang hendak bergelar penulis mesti balik ke asal kerjanya iaitu menulis. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Draf kedua&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Katakanlah, dengan izin Allah SWT draf pertama sudah siap, yang merupakan tulisan tangan dalam buku nota Camel 100 mukasurat. Selama ini, saya hanya dapat menulis di tempat-tempat terbuka – kantin, dewan, bilik mesyuarat, dalam kereta. Setelah siap draf pertama, saya mesti meminta tolong. Minta tolong orang lain untuk saya dapatkan masa paling singkat 1 jam supaya saya boleh kunci pintu dan menaip di computer. Pastikan ada makanan untuk orang-orang dalam rumah siap dalam periuk. Broadband mesti dicabut dan diletak jauh-jauh supaya saya tak sambil-sambil main Internet. Muzik dipasang supaya ada &lt;em&gt;feel&lt;/em&gt; (&lt;em&gt;light up, light up! As if you have a choice, even if you cannot hear my voice - I’ll be right beside you dear! - Snow Patrol, Run)&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Penyuntingan tahap 1&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Menaip akan jadi kerja pantas kerana saya sudah menulis terlebih dahulu di atas kertas. Tidaklah saya termangu-mangu di depan skrin dan meletihkan mata. Namun, menaip ini sebenarnya lebih memakan masa dari menulis draf pertama. Secara automatik saya akan membuat pembetulan gramatis mengikut kemampuan saya. Ayat-ayat yang janggal sepatutnya saya licinkan sebutannya. Fakta-fakta yang saya tak pasti saya akan kosongkan dan cari di waktu lain di Internet.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Semakin tebal&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Proses ini secara automatik akan menambah jumlah perkataan dari draf pertama. Jika draf pertama berjumlah 15000 patah, sepatutnya draf kedua akan bertambah menjadi 25000 jika saya bersungguh-sungguh. Draf kedua memang sukar dan mengambil masa. Kadangkala plot boleh bertukar kerana suatu fakta baru yang dijumpai. Saya perlu berfikiran terbuka dan jangan rasa berat hati hendak buat perubahan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi, adik-adik dan muda-mudi di luar sana – tulislah! Kerana akhirnya karya itu akan bercakap mewakili tuan punya cerita, bukan hujahnya di suatu forum yang hanya terbang melayang dibawa angin dan akhbar.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5456955293231001239?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5456955293231001239/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/pasca-polemik-kembali-menulis.html#comment-form' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5456955293231001239'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5456955293231001239'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/pasca-polemik-kembali-menulis.html' title='PASCA-POLEMIK: KEMBALI MENULIS'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-2695079440767121740</id><published>2010-10-20T23:46:00.000-07:00</published><updated>2010-10-21T02:14:13.477-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>PENANGAN D.O.M: Penulis Wanita: Realiti versus Idealisme</title><content type='html'>DOM Penulis Wanita: Realiti versus Idealisme ialah DOM yang pertama saya sertai. Saya tidak pernah menyertai forum sepertinya jadi saya tidak boleh buat perbandingan. Tapi pada hari itu, tingkat atas Rumah PENA penuh. Semua kerusi ada yang duduk. Ada juga yang berdiri di belakang. Saya yakin tarikan DOM kali ini adalah tajuknya yang demikian rupa itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dua Isu&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Balik dari DOM, saya diterjah oleh 2 isu penting: Pertama, kuasa wang lawan kebebasan kreativiti dalam penerbitan yang seterusnya mempengaruhi karya seseorang penulis. Kedua, penulis wanita tidak pernah sehebat penulis lelaki maka kerana itulah belum seorang pun penulis wanita dinobatkan sebagai Sasterawan Negara. Pertama, &lt;strong&gt;wang lawan penulis sastera: siapa akhirnya akan tewas&lt;/strong&gt;? Kedua: &lt;strong&gt;Penulis lelaki lawan penulis wanita: Siapa tewas?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Buntu&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Saya tiada jawapan untuk persoalan-persoalan tadi. Saya tulis entri ini sekadar untuk mengamankan pemikiran saya yang sebelumnya berkecamuk.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Di persimpangan&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Yang saya tahu, DOM yang ini membawa saya ke persimpangan jalan. Sampai bila saya mesti jadi penulis sayembara yang menulis karya dianggap sastera tapi untuk bacaan remaja? Yang jika dijual di luar tak tentu arah nasibnya. Suatu hari nanti saya terpaksa menulis novel untuk pembaca dewasa, membincangkan isu-isu orang dewasa dan masih mengekalkan keseriusan tema dan ideologi. Ke mana saya mahu pergi? Ada lagikah Hadiah Sako? Sayembara apakah yang ada ketika itu? Hendak terbit di DBP sangatlah saya takut kerana saya&amp;nbsp;selalu pergi jualan gudang DBP dan melihat nasib novel-novel yang tidak dipasarkan dengan baik. Jika mahu ke penerbit komersial adakah ia diterima? Atau akan diterima jika saya melakukan perubahan-perubahan seperti yang diminta mengikut kriteria penerbitan tersebut? Saya cuba berpening-pening kepala tentang hal ini, dan timbul penyelesaiannya. Iaitu, saya mesti yakin dengan rezeki Allah untuk saya. Yang penting, saya mesti berusaha dahulu dengan menulis novel tersebut dahulu dan mencari penerbit. Jika tak laku, tulislah lagi dan lagi dengan penuh gigih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Feminis pengemis&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Tentang isu kedua pula, saya ada jawapannya. Saya tahu kenapa penulis lelaki sentiasa jadi lebih hebat dari penulis wanita. Jawapannya berasaskan statistik (umur lelaki dan wanita berkahwin, jangka hayat lelaki &amp;amp; wanita yang menjadi pasangan dalam perkahwinan) dan juga pemikiran-pemikiran penulis feminis Barat (Simone de Beauvoir, Virginia Woolf). Saya tidak suka rujukan-rujukan saya termasuklah statistik. Tetapi setelah mendapati yang penilaian karya sastera itu adalah suatu yang amat subjektif, saya perlu sedar yang karya dinilai mengikut kaca mata siapa. Kaca mata siapa itu sendiri ditentukan oleh keadaan sedia ada yang telah wujud sejak lama dahulu. Akhirnya, saya balik ke tahap perasaan yang asas. Saya jadi marah dengan ketidakadilan pandangan dunia termasuk pandangan dunia untuk kesusasteraan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sublimasi&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Tapi, marah saya takkan sia-sia. Kemarahan jika disublimasikan dalam karya akan memberi kesan hebat. Jadi,tulis dan terus menulis!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-2695079440767121740?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/2695079440767121740/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/penangan-dom-penulis-wanita-realiti.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2695079440767121740'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2695079440767121740'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/penangan-dom-penulis-wanita-realiti.html' title='PENANGAN D.O.M: Penulis Wanita: Realiti versus Idealisme'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-4269534311568049697</id><published>2010-10-18T09:35:00.000-07:00</published><updated>2010-10-19T06:47:05.899-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>D.O.M: Penulis Wanita: Realiti versus Idealisme</title><content type='html'>&lt;strong&gt;Aidil Khalid&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Apabila membaca entri blog Aidil Khalid ‘Fahaman Ainonisme’, saya rasa kagum akan keberaniannya mengkritik dan mengamankan perasaan pada waktu yang sama. Saya memang tidak pandai mengkritik. Saya selalu mengambil jalan tengah. Memang ‘wimpy’ tapi itu mungkin akan berubah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Datang dari luar angkasa&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Saya terkejut juga dengan pandangan Pn. Ainon. Kerana &lt;em&gt;it came out of nowhere&lt;/em&gt;. Kerana selama berforum itu tiada sesiapa pun bercakap tentang wang. Ada sebutan tentang JK Rowling dan Stephenie Meyer, tapi semua orang ambil endah tak endah saja. Kerana kami bukan bercakap tentang wang. Bukannya panel tidak suka wang atau tak perlu wang atau tak dapat wang dari hasil karyanya, cuma sama seperti pandangan panel tentang seksualiti, wang adalah sesuatu yang peribadi. Panel tidak pernah merana tentang wang. Bukannya kami tak dapat royalti. Bukannya kami sengkek sangat. Kalau boleh saya nak tanya Dr. Hj. Faisal Tehrani berapa banyak royalti yang dia dapat setahun dan adakah dia pernah diberitahu oleh sesiapa supaya jangan gagalkan/ bunuh hero/ heroin beliau di akhir cerita, atau ada sesiapa suruh beliau tukar &lt;em&gt;point-of-view&lt;/em&gt; cerita? Tentunya tidak. Beliau takkan terima semua tu. Jika beliau nak lakukan apa yang orang suruh beliau lakukan, mesti beliau tidak jadi penulis hebat. Mungkin beliau jadi operator kilang buat &lt;em&gt;transformer &lt;/em&gt;(komponen elektrik, bukan permainan). &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Royalti&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Dan kalau boleh saya nak tanya Cikgu Amer Hmzh L Kadir, berapa banyak royalti yang beliau terima untuk cetakan pertama novel Kembara Amira yang menjadi teks KOMSAS Tingkatan 5 di beberapa negeri tahun ini. Saya pasti Cikgu Amer tak payah nak guna teknik Surah Yusuf.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Menulis di dalam sebuah&amp;nbsp;kilang&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Apa yang menakutkan ialah penulisan menjadi sesuatu yang keluar dari satu &lt;em&gt;assembly line&lt;/em&gt; yang besar. Penulis sejati paling tak suka disuruh tulis apa yang dia tak nak tulis. Wira saya akan mati berkubur dalam paya di Kuala Selangor, biarkanlah. Wira saya akan gagal. Biarkanlah. Semua orang akan mati dalam satu malapetaka besar. Biar saya tulis. Heroin saya takkan jumpa cinta sejati. Biar saya tulis. Satu-satunya sebab saya menulis ialah saya nak buat sesuatu cara saya. Saya dah ada satu karier di mana saya mesti dengar cakap lebih kurang 20 orang bos dan saya tak perlu 20 orang bos lagi masa saya menulis. Kalau saya boleh terima kemengarutan ini, saya akan cari satu kerja lain lepas pukul 3 petang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya pasti ramai penulis di luar sana boleh buktikan yang cerita yang tidak diformulakan juga boleh laku. Saya hendak dedahkan tapi wang umpama penulisan hal-hal seksualiti dalam sastera bagi saya. Ia cuma wang dan saya tidaklah sengkek. (Ia cuma isu seksualiti dan saya tidaklah merana kerana tidak menulis tentangnya).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tak tahu. &lt;em&gt;This really makes me upset. I hope to reconcile this knowledge with reality, someday.&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-4269534311568049697?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/4269534311568049697/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/dom-penulis-wanita-realiti-versus.html#comment-form' title='23 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4269534311568049697'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4269534311568049697'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/dom-penulis-wanita-realiti-versus.html' title='D.O.M: Penulis Wanita: Realiti versus Idealisme'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>23</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5882027513551348378</id><published>2010-10-15T00:12:00.000-07:00</published><updated>2010-10-15T00:12:12.881-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><title type='text'>TOKOH NILAM SEKOLAH MENENGAH DAERAH HULU LANGAT 2010: RUBENDRAN A/L ARUMUGAM</title><content type='html'>Congrats, Ruben!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLf4siVZ4qI/AAAAAAAAAIU/CYI3K6q_xdc/s1600/DSC02274.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" ex="true" height="213" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLf4siVZ4qI/AAAAAAAAAIU/CYI3K6q_xdc/s320/DSC02274.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;A strong presence in the school. Even the Principal won't deny that.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;﻿ &lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLf48Qzh6kI/AAAAAAAAAIY/zFd1Ku_2_lk/s1600/IMAG0159.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" ex="true" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLf48Qzh6kI/AAAAAAAAAIY/zFd1Ku_2_lk/s320/IMAG0159.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;"Come on, kids. Say something!"&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;﻿ &lt;br /&gt;﻿ &lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLf61o-UqtI/AAAAAAAAAIc/oTQyB9YVTPw/s1600/IMG_1318.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" ex="true" height="320" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLf61o-UqtI/AAAAAAAAAIc/oTQyB9YVTPw/s320/IMG_1318.JPG" width="240" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Ever the excellent sports man.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;﻿ &lt;br /&gt;﻿ &lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLf7syybuDI/AAAAAAAAAIg/iYmR_Q3E-JY/s1600/IMG_6841.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" ex="true" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLf7syybuDI/AAAAAAAAAIg/iYmR_Q3E-JY/s320/IMG_6841.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Ever the good sport. He is the one as a yellow Optimus Prime.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;﻿ &lt;br /&gt;﻿ &lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLf70D6ROfI/AAAAAAAAAIk/t_B4AIQFWzE/s1600/IMAG0056.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" ex="true" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLf70D6ROfI/AAAAAAAAAIk/t_B4AIQFWzE/s320/IMAG0056.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Always someone the teachers can count on.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;﻿ &lt;br /&gt;﻿ &lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLf9SBRQrbI/AAAAAAAAAIo/kUMlnrwVwYU/s1600/DSC04324.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" ex="true" height="214" src="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLf9SBRQrbI/AAAAAAAAAIo/kUMlnrwVwYU/s320/DSC04324.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;An all-round pet student.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;﻿ &lt;br /&gt;You make us proud. SMK Pandan Jaya is behind you all the way.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5882027513551348378?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5882027513551348378/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/tokoh-nilam-sekolah-menengah-daerah.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5882027513551348378'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5882027513551348378'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/tokoh-nilam-sekolah-menengah-daerah.html' title='TOKOH NILAM SEKOLAH MENENGAH DAERAH HULU LANGAT 2010: RUBENDRAN A/L ARUMUGAM'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLf4siVZ4qI/AAAAAAAAAIU/CYI3K6q_xdc/s72-c/DSC02274.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5270114432939077621</id><published>2010-10-10T23:24:00.000-07:00</published><updated>2010-10-10T23:26:11.727-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>TORONTO, OH TRONOH!</title><content type='html'>&lt;strong&gt;Kreatif?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Malam Isnin, ada dua perkara yang menghiburkan saya. Pertama, replika roket dan angkasawan ‘wedding of the year’ dan kedua, berita tentang penipuan kreatif beberapa orang pelajar IPT untuk memasuki ruangan ucapan sempena Aidilfitri di sebuah akhbar tempatan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;'Spoof'&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Saya jarang-jarang hendak berkata sesuatu tentang isu semasa di akhbar. Tapi kali ini, saya benar-benar hendak berkata sesuatu kerana ianya sungguh lucu dan menyedihkan dalam masa yang sama. Aktiviti yang dilakukan oleh beberapa pelajar IPT ini saya gelarkan ‘spoofing’ ataupun ‘parody’. Kenapa ‘parody’ atau ‘spoofing’ wujud dalam media samada filem, televisyen dan penulisan? Ia selalunya adalah reaksi yang menunjukkan pemberontakkan atau rasa tidak puas hati atau pun secara kasarnya, perasaan mual, muak dan mungkin juga iri hati terhadap seseorang atau sesuatu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Isi hati&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Contohnya, kerana berasa benci atau tidak puas hati atau dengki/ iri hati dengan kejayaan francais Twilight Saga, sekumpulan orang menghasilkan satu filem ‘spoof’ atau ‘parody’ bertajuk Vampires Suck. Ia dibuat ala-ala Twilight tetapi mempunyai unsur-unsur kebodohan melampau. Sama dengan kumpulan pelajar tadi, ia membuat foto ala-ala sekumpulan pelajar sedang berbaju raya dan didakwa mereka adalah pelajar dari universiti luar negara. Tujuannya ialah untuk menunjukkan rasa muak, mual, benci atau iri hati(?) dengan pelajar yang belajar di luar negara.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ekstrem&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Di mana filem-filem spoof/ parody menamakan diri mereka dengan tajuk yang lain, tidak sama apa yang berlaku dengan foto ini. Untuk mencapai apa yang dicapai oleh pelajar ‘spoofers’ ini, filem Vampires Suck perlu memuatnaikkan tarilernya ke Internet dengan tajuk The Twilight Saga: Midnight Sun dan mengundang kemarahan puak’Twiharders’ kerana mereka betul-betul menyangka yang novel yang belum ditulis itu telah diterbitkan dan difilemkan! Membazir masa mereka sahaja menunggu video itu stream ke dalam komputer!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Tidak perlu&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Saya tidak mahu menghakimi pelajar-palajar ‘spoofers’ ini. Tapi saya hendakkan nyatakan di zaman teknologi ini di mana semua orang boleh menelefon, mengemel, berfacebook dan bertwitter dan berkongsi foto-foto yang ditangkap jauhnya beribu kilometer dengan ahli keluaraga dan teman-tema, saya rasa ruangan seperti yang saya sebutkan pada awal entri tadi sudah tidak perlu lagi. Saya yakin spoofing ini akan terus berlaku samada diakui atau tidak oleh orang yang melakukannya. Dan sangat ditakuti denganmempamerkan foto-foto di luar negara yang berunsur santai adalah disebabkan oleh perasaan riak di dalam hati pengirim dan untuk berbangga di kalangan ahli keluarga di Malaysia (manalah tahu!)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Berkhidmat untuk agama, bangsa, negara dan kemanusiaan sejagat&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Jika mahu diteruskan, buka kepada golongan bukan pelajar yang bekerja sebagai tentera, pasukan perubatan, pekerja pelantar minyak, pengurus jemaah haji dan sebagainya. Supaya seluruh Malaysia tahu jasa mereka dan beraspirasi untuk mencontohi pengorbanan personel-personel ini yang mungkin bekerja di dalam keadaan bahaya dan berisiko tinggi. Jika gambar orang bermain salji dan berdiri di depan Stonehenge sahaja, tiada apa yang dapat diceritakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Lebih ruang untuk sastera&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Atau lebih baik, dua muka surat itu lebih baik dibuka untuk ucapan bermadah, puisi tentang sambutan Ramadhan dan Syawal yang saya pasti sukar dipertikaikan keasliannya. Dan pasti bulan Ramadhan dan Syawal mengundang lebih banyak karya dari sasterawan-sasterawan kita.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5270114432939077621?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5270114432939077621/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/toronto-oh-tronoh.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5270114432939077621'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5270114432939077621'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/toronto-oh-tronoh.html' title='TORONTO, OH TRONOH!'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5697201487073038025</id><published>2010-10-07T21:07:00.000-07:00</published><updated>2010-10-07T21:07:26.726-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>KATEGORI NOVEL REMAJA HSKU 2010: RENUNGAN &amp; MENUNGAN</title><content type='html'>Kategori Novel Remaja HSKU adalah suatu sayembara yang pelik. Tahun ini misalnya, saya belum lagi melihat sebarang siaran di akhbar atau di Internet yang mempromosikan pertandingan ini. Sebenarnya, jarang-jarang ada iklan tentang KNR HSKU di media. Kategori ini seperti kategori mistik – tiada pengumuman tetapi ia ada. Pengetahuan mengenai sayembara ini seolah-olah adalah pengetahuan yang diturunkan dari generasi ke generasi, dari orang-orang tertentu kepada orang-orang yang dikenali. Saya tidak rasa pelik apabila bilangan manuskrip yang masuk saban tahun semakin kurang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Pertama kali&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Pertama kali saya menghantar manuskrip untuk HSKU pun bukan kerana iklan. Saya ingat lagi, tahun 1999, saya masih belajar lagi di Kuala Lumpur. Hujung minggu, jalan-jalan seorang diri dan naik bas ke Bukit Bintang Plaza. Niat di hati (setelah membaca buku Writer’s Guide) nak buat market research. Tahun 1999, tak banyak novel Melayu. Tidak macam sekarang. Saya singgah ke MPH dan selak-selak buku di rak Melayu. Saya ingat menyelak novel Wira Pesona Avatari, Pia, Ekspedisi dan Harga Luka. Saya suka lukisan di kulit dalam dan saya dapat rasakan novel-novel ini terkeluar dari lingkungan popular tapi istimewa. Sudah jadi kebiasaan, saya membawa pensel dan kertas A4 dilipat dalam poket dan saya mencacat alamat penerbit di dalam novel tersebut. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Manuskrip&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Setelah manuskrip saya siap pada tahun 2000, saya bungkus ia dan tulis alamat penerbit. Saya tambah saja ‘Ketua Editor Kategori Novel Remaja Hadiah Sastera Kumpulan Utusan.’ Setelah saya poskan, saya terus tidak tahu apa nasib manuskrip itu sehinggalah pertengahan tahun 2001.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Demi masa&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Renungan dan menungan ini sengaja saya ketengahkan untuk menggalakkan penulis-penulis di luar sana memeriahkan KNR HSKU 2010. Ada 83 hari lagi. Mari menulis.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5697201487073038025?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5697201487073038025/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/kategori-novel-remaja-hsku-2010.html#comment-form' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5697201487073038025'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5697201487073038025'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/kategori-novel-remaja-hsku-2010.html' title='KATEGORI NOVEL REMAJA HSKU 2010: RENUNGAN &amp; MENUNGAN'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-2689816703431386076</id><published>2010-10-06T04:36:00.000-07:00</published><updated>2010-10-06T04:36:50.536-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>TIDAK DAPAT MENULIS: MAAFKAN DIRI</title><content type='html'>Menulis itu amat penting kepada seseorang yang bercita-cita untuk menghasilkan sesuatu karya. Namun adakalanya saya mesti memaafkan diri saya jika saya tidak dapat menulis – mungkin tidak dapat menulis sehari, seminggu, sebulan atau setahun. Ini adalah kerana ada perkara-perkara yang tidak boleh ditinggalkan walaupun saya perlu menulis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;1. Keluarga&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Semua orang mempunyai peranan dalam institusi keluarga. Mungkin sebagai seorang anak kepada ibu bapanya, kakak atau abang kepada adik-adiknya, ibu atau bapa kepada anak-anaknya, suami atau isteri kepada pasangannya. Kadangkala ada individu dalam keluarga kita yang memerlukan perhatian istimewa dan kita mesti menunaikan tanggungjawab tersebut seperti menjaga ibu atau bapa yang sakit dan sebagainya. Tunaikanlah tanggungjawab tanpa rasa sesal. Suatu hari nanti, anda akan menulis jua, dan suatu kematangan yang diperolehi dari pengalaman anda akan terpancar di dalam karya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;2. Hubungan silaturahim&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Semua orang mempunyai peranan di dalam masyarakat. Paling jelas sekarang, sebagai jiran atau saudara kita perlu menghadiri jemputan jiran dan saudara-mara kita. Penuhilah jemputan itu, kerana ia tidaklah lama. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3. Projek penting di tempat kerja&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Kadangkala majikan anda mahukan sesuatu dilaksanakan dengan jayanya dalam tempoh masa tertentu. Oleh kerana saya telah membuat pilihan hidup untuk bekerja selain dari menulis, saya mestilah terima yang saya mesti memberi keutamaan kepada kerja makan gaji itu. Saya juga perlu ingat yang saya menggunakan duit gaji saya untuk membeli peralatan menulis. Jika gaji saya tidak berkat, maka penulisan saya juga tidak berkat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;4. Peperiksaan penting&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Menulis kebiasaannya akan memakan masa yang panjang dan tumpuan yang hebat. Anda terpaksa membuat kajian, menyemak dan menulis semula draf. Jika ada adik-adik di luar sana yang akan menjalani peperiksaan penting, maafkanlah diri anda kerana terpaksa menangguhkan penulisan buat sementara waktu. Lepas peperiksaan, tulislah puas-puas. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi, teruskan menulis di mana ia tidak mendatangkan kesusahan kepada anda. Kadangkala, anda perlu memaafkan diri anda jika tidak dapat menulis atas sebab-sebab tertentu. Tetapi, selesai saja tanggungjawab anda, kembalilah ke bidang ini.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-2689816703431386076?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/2689816703431386076/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/tidak-dapat-menulis-maafkan-diri.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2689816703431386076'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2689816703431386076'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/tidak-dapat-menulis-maafkan-diri.html' title='TIDAK DAPAT MENULIS: MAAFKAN DIRI'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-2119548353045000656</id><published>2010-10-04T23:43:00.000-07:00</published><updated>2010-10-04T23:43:30.578-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>MENULIS: DISIPLIN</title><content type='html'>Dengan izin Allah SWT anda sedang menulis ‘full swing’. Sedar tak sedar sudah sampai Bab 3. Tapi Bab 3 itu sebenarnya hanya sedikit sebab anda tidak tahu berapa lama lagi cerita anda akan terus berjalan. Jadi, mengejar masa amat penting. Amalkan beberapa perkara supaya anda berjaya menggunakan masa dengan sepenuhnya:&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;1. Tinggalkan sembang di laman sosial.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Saya kenal seseorang yang berfb dan ia mengambil masa 2 jam setiap hari. Malangnya, saya tidak ada 2 jam setiap hari. Jika saya berfb, habislah cita-cita saya ini. Bagaimana pula dengan berblog? Bagi seseorang yang mengemaskini blog seminggu 3 kali dan dengan isi sedikit tanpa foto, saya ambil masa setengah jam sahaja. Lagipun, berblog mempunyai unsur-unsur terapi di mana saya menyusun pemikiran dan menanam azam. Sama ada tulisan saya diterima&amp;nbsp;atau tidak, ia bukanlah sesuatu yang terlalu menekan perasaan. Bayangkan jika saya berfb dan tiada siapa yang mahu bersembang dengan saya? Pasti saya akan mengalami trauma.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;2. Tonton TV secara berjadual.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Jangan hidupkan televisyen dan duduk di depannya sambil melayari stesen-stesen tanpa arah tujuan. Jika anda hidupkan TV, pastikan anda tengok rancangan yang anda sudah tahu waktu siarannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3. Masak di rumah.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Percaya atau tidak, memasak di rumah lebih menjimatkan masa jika anda telah membeli bahan mentah pada hujung minggu? Saya yakin begitu dibandingkan dengan masa yang diambil untuk bersiap, memandu ke restoren/ gerai, memesan, menunggu, memandu pulang, memasukkan lauk ke dalam mangkuk dan akhirnya makan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya kira ini sajalah ruang-ruang penjimatan masa yang ada, kerana tidak semua benda boleh ditinggalkan hanya kerana saya hendak siapkan sebuah cerita.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-2119548353045000656?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/2119548353045000656/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/menulis-disiplin.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2119548353045000656'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2119548353045000656'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/menulis-disiplin.html' title='MENULIS: DISIPLIN'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-6958672984237836446</id><published>2010-10-03T23:54:00.000-07:00</published><updated>2010-10-03T23:54:32.949-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>MENULIS: SUSAH HENDAK MULAKAN AYAT PERTAMA</title><content type='html'>Baiklah. Anda sudah ada semuanya – ilham (terima kasih Cikgu Nizar), bahan kajian, peralatan dan akhirnya anda mendapat ruang dan peluang untuk bersendirian dan menulis. Namun, anda sukar hendak memulakan ayat yang pertama. Apa yang anda fikir semuanya tidak kena – tidak gramatis, tidak tepat faktanya, tidak mantap wataknya. Macam-macam kesilapan sudah menakutkan anda sebelum anda boleh menulis ayat pertama. Ini terjadi kerana anda berfikir tentang novel anda yang telah siap. Anda teragak-agak hendak memulakan kerana tidak mahu melakukan kesilapan, maka tidak jadilah novel anda seperti yang diidamkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya mesti keluar dari kepompong takut buat silap seperti di atas. Saya akan melakukan kesilapan yang banyak. Namun, ini adalah draf pertama. Mestilah ada yang silap. Yang penting saya mesti tulis dan merealisasikan babak –babak dalam minda saya. Saya akan gunakan langkah-langkah ini:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;1. Tulis apa yang saya nampak dalam fikiran saya.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Ayat yang saya tulis akan berbunyi lucu, bahkan hanya seperti catatan sebuah diari. Contohnya. “Aku nampak sekumpulan budak-budak duduk di lereng bukit. Ada lima belas orang semuanya. Semua budak sekolah rendah. Ada tiga orang dewasa dengan mereka. Mungkin itu adalah cikgu mereka.Oh ya, budak-budak kecil tu semua datang dari Sweden.” Memang biasa. Bukan ayat-ayat tulisan sastera. Macam pemerhatian biasa saja. Cuma yang tak biasanya, itu adalah catatan khayalan saya. Terus buat macam ini sehingga anda rasa anda takkan berhenti menulis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;2. Mula dari babak penting.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Kadangkala kita hanya satu babak penting. Itulah satu-satunya imej yang bermain dalam fikiran. Katakanlah, saya terbayangkan seorang pemuda yang tiba-tiba terbangun dari tidak sedarkan diri dan berada di satu tempat ganjil. Saya akan tulis ke belakang dan ke depan dari babak tersebut. Kebelakang: Siapa budak tu? Kenapa dia kat situ? Tadi dia tidur ke dia pengsan? Macamana dia boleh ada kat situ? Siapa bawak dia? Ke depan: Macamana keadaan tempat tu? Lepas ni dia nak buat apa? Dia nak pergi mana? Dia suka ke tak tempat tu?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3. Tulis dialog dulu.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Tulislah perbualan watak-watak tanpa menulis gambaran tempat dan orang. Plot mungkin dapat berkembang melalui dialog, insyaAllah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekali sahaja anda termasuk dalam dunia baru ini sedang anda menulis, insyaAllah anda takkan berhenti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-6958672984237836446?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/6958672984237836446/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/menulis-susah-hendak-mulakan-ayat.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6958672984237836446'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6958672984237836446'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/menulis-susah-hendak-mulakan-ayat.html' title='MENULIS: SUSAH HENDAK MULAKAN AYAT PERTAMA'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-3001595218443192483</id><published>2010-10-01T21:04:00.000-07:00</published><updated>2010-10-01T21:07:50.063-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>MENULIS: DI MANA &amp; BILA?</title><content type='html'>&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TKatGjhd2NI/AAAAAAAAAIQ/QbXT9G4MT58/s1600/woman-writing-a-book.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="213" px="true" src="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TKatGjhd2NI/AAAAAAAAAIQ/QbXT9G4MT58/s320/woman-writing-a-book.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;em&gt;A room of her own - Jane Austen had it easy.&lt;/em&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;﻿Apabila idea telah terbentuk dan kajian telah dibuat, saya akan menyediakan peralatan menulis. Semuanya saya letak dalam satu beg kecil yang kini menjadi 'beg tangan' saya. Saya bawa ke tempat kerja, saya letak di satu slot rak buku yang masih kosong apabila saya balik ke rumah. Tiada siapa boleh alihkan beg ini tanpa kebenaran saya. Oleh kerana saya tidak mempunyai ruang peribadi (tiada bilik yang boleh dikunci lama, tiada kubikel di tempat kerja), saya terpaksa menulis di mana-mana. Sebaik saja jumpa kerusi, sepatutnya saya boleh menulis. Namun, ada beberapa tempat yang perlu di manfaatkan sepenuhnya, iaitu:&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;1. Meja makan&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Suatu tempat di mana saya boleh memantau semua orang. Oleh kerana saya tidak menggunakan komputer, saya tidak menarik perhatian sesiapa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;2. Bilik Mesyuarat&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Pernahkah anda berada di dalam suatu mesyuarat yang dihadiri oleh 100 orang yang sedang rancak berbual sesama sendiri dan waktu itu&amp;nbsp;sudah 2 jam selepas waktu tamat kerja?&amp;nbsp;Saya selalu. Saya tidak suka mengambil peluang di waktu kerja kerana saya tahu rezeki saya perlu diberkati Tuhan, namun apabila saya mendapati apabila saya sudah jelas dengan apa yang perlu dibuat dalam sesuatu projek, saya boleh menggunakan masa mesyuarat yang terlalu panjang untuk menulis. Itu lebih baik dari berbual kosong.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3. Masa rehat di tempat kerja&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Selepas makan, selalunya kita akan berbual dengan rakan-rakan sekerja. Saya perasan perbualan dengan rakan sekerja akan berputar tentang perkara-perkara ini: Pertama, tidak puas hati dengan si polan/ organisasi. Kedua, hal rumahtangga. Ketiga, ulang semula perkara 1 dan 2. Jarang-jarang kita berbual tentang perkara yang menjana pemikiran. Saya&amp;nbsp;mesti pergi ke sudut yang agak jauh dari sudut tumpuan (di mana watak 'life-of-the-party' akan datang dan menarik semua orang ke arahnya seperti magnet) dan menulis. Jangan menulis hampir dengan sudut tumpuan kerana nanti ada orang menegur "Buat apa tu?" dan anda terpaksa menjawabnya!&amp;nbsp;Sama ada&amp;nbsp;anda menjawab atau tidak menjawab anda akan tetap di anggap PELIK.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;strong&gt;3. Di bilik komputer&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Akhirnya, apabila semua telah ditulis dalam buku nota Camel 100 helai itu (draf pertama), barulah ia boleh ditaip ke dalam komputer. Ini adalah draf kedua. Masa menaip lebih kurang setengah jam untuk sesuatu masa sebelum saya dipanggil untuk membuat sesuatu. Sampai masa, saya siap menaip dan saya akan mengedit. Ini adalah draf ketiga. Cerita yang paling asas ialah draf ketiga. Cerita yang paling baik akan mengambil sehingga draf kelima atau keenam.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;Jadi, jika ada yang diluar sana mempunyai banyak masa peribadi dan ruang peribadi, gunakanlah sebaiknya. Ia takkan kekal selama-lamanya begitu.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-3001595218443192483?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/3001595218443192483/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/menulis-di-mana-bila.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3001595218443192483'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3001595218443192483'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/menulis-di-mana-bila.html' title='MENULIS: DI MANA &amp; BILA?'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TKatGjhd2NI/AAAAAAAAAIQ/QbXT9G4MT58/s72-c/woman-writing-a-book.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-7907151666283835741</id><published>2010-10-01T01:56:00.000-07:00</published><updated>2010-10-01T01:56:41.861-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><title type='text'>GOOD LUCK SHOUT OUTS TO PMR CANDIDATES</title><content type='html'>2010 is the most satisfying year of teaching English for me. I have very sharp students (albeit still naughty). They laughed at my jokes, most importantly. I learnt from them more than they could have learnt from me. So, to all my students,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3PK4 - &lt;/strong&gt;Shahrel, Yasyar, Azan Naim, Nazran, Lim Ching Keat, Azeem, Premkumar, Khairul Hafiz, Syafiq Che Ani, Zaquan, Fazlyn, Syafiq Razak, Shukri, Toh Kin Guan, Nandakumaran, Alif Arshad, Mustofa, Bazilah, Wan Nur Syiera, Norhayatti, Ganga Devi, Sivaparvatta, Gayathri, Mary Yeoh, Puteri, Nor Afiqah, Robiatul Adabiyah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3RK1&lt;/strong&gt; – Baizura, Shafiqah, Aishah, Nadiah, Zuriah, Filzah, Dhanusya, Ting Ying Shiu, Elza, Shahidah, Lim Ching Shan, Chin Wui San, Aina, Bissmi, Fiaz, Eric, Munirah, Edora, Syahirah, Maryleen, Lukman R, Ammar, Surren, Aliff, Amirul Fahmi, Christopher Lau, Chua Wei Yuan, Syafinaz, Farah, Lukman H, Iqraq (or iqrock), Khairul Ikhwan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3PK1&lt;/strong&gt;- Fauzan, Sheikh, Irwan, Muhaimin, Osman, Hafizul, Azzraei, Faisal, Hafiz, Nur Fazira, Syuhada, Aqmal, Azila, Azlinda, Fazira K, Hidayah, Rasyidah, Nazri, Farhan, Azhar, Siti Rohani, Samahah, Rohmah, Puteri Nur Athirah, Najihah, Atiqah, Izzatul, Nabila, Izzati, Izzat, Hosiah, Asyiqin&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3ES1&lt;/strong&gt;- Firdaus, Syafiq, Diana Oktamalia, Mimi, Alif, Faris, Hidayah, Haziq Hariz, Amirul Syahir, Raja Aiman, Afiq Haziman, Nisa, Farah Marsya, Lily, Azim, Syazwan, Iskandar, Erni, Puteri, Atiqah, Fatin, Khairul Izzudin, Zaifarie, Raimy, Farhana, Diyana, Fikri, Jasmi, Shahidah, Iya Sofea, Muazzam, Amirul Ashraf&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;All the best! I pray for your success.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-7907151666283835741?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/7907151666283835741/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/good-luck-shout-outs-to-pmr-candidates.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/7907151666283835741'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/7907151666283835741'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/10/good-luck-shout-outs-to-pmr-candidates.html' title='GOOD LUCK SHOUT OUTS TO PMR CANDIDATES'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-6986134331126774645</id><published>2010-09-26T23:50:00.000-07:00</published><updated>2010-09-26T23:54:21.921-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>STARTING A NOVEL: WHAT DO YOU USE?</title><content type='html'>Ah. You’re finally ready to do it. To jump into that other world of your own making. Your head is full of ideas. Your research done and things that you don’t know won’t show up until you actually WRITE the story. You sit down in a corner, and suddenly you notice that you’re missing your writing effects. Worst, you haven’t bought them. And you’ve got nothing of your liking since the last time you wrote.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For myself, I gotta have these:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;1. Gel pens (black)&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Slim gel pens, up to 5 of them. I write longhand for my first draft and I have this cursive penwomanship which I think is rather romantic and fast. Black gel ink make my words bolder in my mind, signifying that I am sure of what I’m writing about. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;2. Automatic pencils&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;0.5 slim automatic pencil, my preference is the Sharplet. The pencil is for writing scenes which are very difficult to write, where everything wants to barge in into my head. &lt;em&gt;Kasih Nan Agung’s&lt;/em&gt; difficult scene is the shooting in the jungle. &lt;em&gt;Warisnya Kalbu's&lt;/em&gt; is the final battle episode. &lt;em&gt;Impuls/Roh’s&lt;/em&gt; is Ahmad Fahim’s face-off with Seamus Conway. There are numerous difficult scenes for &lt;em&gt;Merdekakan Cinta Ratna&lt;/em&gt; and &lt;em&gt;Bukan Legasi Lalang. Odisi Tanah Kencana’s&lt;/em&gt; difficult scene is when Guruh broke the king-monster curse. Pencil allows me to&amp;nbsp;rewrite without subjecting me to the pain all over again. That is what I have to do if I use the gel pens.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3. A bound 100 pages half an A4 notebook&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;My choice is the Camel notebook. I prefer a black cover. No spiral binding for me because I hate having to take care of loose paper getting out of the spiral. I prefer very small lines. My stories are short, so one book is enough.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;4. Reference books&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;My must-haves are the &lt;em&gt;Kamus Dewan&lt;/em&gt;, English-Malay dictionary (because sentences form in English in my head), baby names book.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;5. Research folder&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;All through the year, I should have done my research. I cut articles, collect photo of muses, print out stuff from the Internet. All that are kept in a slim folder, ready for my perusal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;6. The Playlist&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Music is very important. Every story has its own soundtrack. I will stack my Nokia cellphone with choice songs. This year’s songs are&lt;em&gt; Owl City’s Fireflies&lt;/em&gt;, &lt;em&gt;Daughtry’s Tennessee Line&lt;/em&gt;, &lt;em&gt;Hayley William &amp;amp; B.O.B’s Aiplanes&lt;/em&gt; and anything Lee Dewyze. Sometimes the songs have no connection to the story but the melody must be just right to make the scenes play in my mind’s eye.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, have I got all these? Mostly, but them gel pens, I have to get fresh ones.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-6986134331126774645?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/6986134331126774645/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/starting-novel-what-do-you-use.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6986134331126774645'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6986134331126774645'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/starting-novel-what-do-you-use.html' title='STARTING A NOVEL: WHAT DO YOU USE?'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-1879076352830089557</id><published>2010-09-24T07:19:00.000-07:00</published><updated>2010-09-24T07:23:15.387-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>MENULIS: BILA NAK MULA?</title><content type='html'>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TJyyJi5yQCI/AAAAAAAAAIA/rWU96Ygz6qc/s1600/sandra-magsamen-woman-writing-300x205.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" px="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TJyyJi5yQCI/AAAAAAAAAIA/rWU96Ygz6qc/s1600/sandra-magsamen-woman-writing-300x205.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;"Senarai barang dapur, senarai apa-nak-di buat, senarai orang yang tak disukai, tulislah apa-apa pun, tapi bukan cerita aku yang &lt;em&gt;best&lt;/em&gt; tu! Bukan sekarang. Aku tak sedia lagi."&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;Sudah jelas di dalam fikiran anda jalan cerita untuk karya anda yang terbaru. Anda tahu bagaimana ia bermula dan anda tahu bagaimana ia akan berakhir. Perincian di tengah-tengah hanya anda akan ketahui apabila anda mula menulis. Anda tahu itu kerana watak-watak yang telah pun anda beri nama akan bertindak sendiri, dia akan buat sesuatu yang anda tak jangka. Akhirnya, dia betul-betul buat keputusan yang akhirnya akan mengubah pengakhiran cerita anda. Sehingga anda terpaksa menukar namanya kerana nama asal yang anda beri tidak sesuai langsung dengan sikapnya yang tiba-tiba anda perhatikan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi anda dapati anda tak boleh menulis. Anda tahu apa yang terjadi dalam Bab 1, tapi untuk mengetuk papan kekunci atau memulakan tulisan tangan walaupun sepatah amat sukar. Kenapa? Pelbagai gangguan tiba-tiba wujud. Gangguan yang selama ini tiada ketika anda membuat kajian kini ada.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;1. Buku-buku menarik tiba-tiba muncul.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Tiba-tiba, bila LALU di depan&amp;nbsp;kedai buku sahaja, anda asyik ternampak buku yang bagus. Anda kena beli dan kena baca. Fiksyen yang tiada kaitan langsung dengan cerita yang anda bakal tulis. Semenjak Bookfest di KLCC lewat Ramadan dulu&amp;nbsp;anda sudah membaca 3 buah novel dan suka semua cerita-cerita tersebut dan anda terus ketagihan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;2. Mula berfikir tentang kerja di tempat kerja tahun hadapan.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Ketika kerja-kerja di pejabat hampir siap dan fail 2010 hendak ditutup, anda sudah terfikir hendak buka fail 2011. Alasan, supaya ada banyak masa untuk menulis tahun depan. Dan anda tahu apa yang akan terjadi tahun depan. Sama saja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3. Mencari-cari kerja rumah yang belum siap.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Entah mengapa balang-balang kuih raya cepat kosong dan minta di isi semula. Kenapa pinggan mangkuk kotor&amp;nbsp;asyik bertimbun saja? Kain di ampaian sudah di angkat? Pelbagai kerja seolah-olah muncul secara tiba-tiba yang selama ini tidak pula anda ambil pusing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;4. Anda tidak mahu beri masa untuk diri sendiri.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Sentiasa berasa ada seseorang yang perlu ditelefon, perlu dijaga, perlu diambil perhatian ketika ini. Perasaan itu tidaklah sehebat dahulu. Namun semakin menjadi-jadi sekarang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Realiti: Menulis itu sesuatu yang terlalu asyik.&lt;/strong&gt; &lt;br /&gt;Kalau dalam slanga bahasa Inggeris sekarang ia dipanggil “&lt;em&gt;Writing is so sick&lt;/em&gt;”. Kalau perasaan itu boleh dibotolkan ia boleh jadi sesuatu yang haram untuk dipasarkan. Anda tahu setapak anda masuk ke dalam dunia cerita anda, anda akan berada di dalamnya dan takkan keluar sehingga anda selesai. Anda akan berjalan berminggu-minggu macam orang mabuk cinta. Anda terpaksa buat keputusan-keputusan yang dahsyat untuk watak-watak anda. Anda terpaksa kecewa dan menangis sebagai watak-watak anda. Dan prospek untuk hidup di dalam dunia tersebut terlalu menakutkan dan menyeronokkan pada waktu yang sama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anda sekarang dalam keadaan dahaga dan kepanasan yang amat sangat. Dan anda berada di tebing yang tinggi, di bawahnya air yang biru dan segar lagi sejuk. Anda mahu terjun. Beranikah?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-1879076352830089557?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/1879076352830089557/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/menulis-bila-nak-mula.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1879076352830089557'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1879076352830089557'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/menulis-bila-nak-mula.html' title='MENULIS: BILA NAK MULA?'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TJyyJi5yQCI/AAAAAAAAAIA/rWU96Ygz6qc/s72-c/sandra-magsamen-woman-writing-300x205.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-3792853266570322075</id><published>2010-09-20T23:50:00.000-07:00</published><updated>2010-09-20T23:52:01.480-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Books'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>FROZEN FIRE: GRAB YOUR READER</title><content type='html'>The moment I read the opening lines of &lt;em&gt;Frozen Fire&lt;/em&gt;, I grabbed the book and paid for it, even it was after the financially taxing Aidilfitri and&amp;nbsp;seven days&amp;nbsp;away from payday. The opening lines are THAT good.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;"I am dying," said the voice. Dusty clutched the phone.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TJhTYQUqcYI/AAAAAAAAAH4/TbGt7iLOJaY/s1600/frozenfire.bmp" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" qx="true" src="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TJhTYQUqcYI/AAAAAAAAAH4/TbGt7iLOJaY/s320/frozenfire.bmp" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Non-Bookish Man-of-the-House: Do you need that? Now?&lt;br /&gt;Bookish Woman-of-the-House: Yes. Now.&lt;br /&gt;Non-Bookish Man-of-the-House: Why?&lt;br /&gt;Bookish Woman-of-the-House: Because I'm worth it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;And after that, the book just took me away from one rollercoaster ride after another. Cerebrally and emotionally. I am always intrigued by how the mind copes with loss of a loved one when there is no body to bury and how one reconciles that kind of missing and longing till the end of her days. This book rekindles that fear. There is this crazy chase scene that is real and grounded yet as dangerous as a Bourne movie chase.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;And there's the suicidal boy. Who is as white as snow, hauntingly beautiful, possesses superhuman strengths and seemingly able to read minds. Ah, another damn vampire book, you say. But no! The origin of the suicidal boy is never reconciled and it was beautifully done as everyone involved in the story has seen and touched the boy but do not know what he really is. Which is the reason why the writer uses the third person point of view in a story which is perfect for a first person point of view, to signify that the main character is not making things up, but what she sees is seen by other people. The boy just disappeared from the story after his existence has served its purpose, which is to make Dusty (victim of loss) to know the truth and&amp;nbsp;Angelica (victim of rape) to let go.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My guess about the boy: He is an alien, made of pure energy, who crashlanded on Earth and absorbs people's memory and all his actions are determined by the energy and thoughts of people he came in contact with. He has no purpose&amp;nbsp;and his actions random. His gains existence through the meaning that people give to his form.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Absolutely worth breaking a fifty.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-3792853266570322075?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/3792853266570322075/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/frozen-fire-grab-your-reader.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3792853266570322075'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3792853266570322075'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/frozen-fire-grab-your-reader.html' title='FROZEN FIRE: GRAB YOUR READER'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TJhTYQUqcYI/AAAAAAAAAH4/TbGt7iLOJaY/s72-c/frozenfire.bmp' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5441250630428499585</id><published>2010-09-12T10:22:00.000-07:00</published><updated>2010-09-13T17:15:59.941-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Books'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>BEASTLY: READ IT BEFORE YOU SEE IT!</title><content type='html'>That is what the cover of the Harperteen’s novel&lt;em&gt; Beastly&lt;/em&gt; says. I approached the novel with caution. Any novel with a black cover and a movie adaptation out soon is worth the suspicion.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TI0L0UfT6jI/AAAAAAAAAHw/MQ3Upeo55Xs/s1600/beastly.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" ox="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TI0L0UfT6jI/AAAAAAAAAHw/MQ3Upeo55Xs/s320/beastly.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Wait. Black cover, a flower, a movie out soon - oh no...&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;The novel turns out to be an amusing read. Reasons I loved the novel to bits:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;1. The spot on references to the relevant literature texts. &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;As the novel deals with the evils of vanity, it made references to works like &lt;em&gt;The Hunchback of Notre Dame&lt;/em&gt;, &lt;em&gt;The Picture of Dorian Gray&lt;/em&gt;, and &lt;em&gt;The Phantom of the Opera&lt;/em&gt;. That clues me in to the importance of making teenage students connect their reading experience to their private lives, not so much about the beauty of the prose, though that can be led on to later once the students are hooked. There are references to sonnets as well!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;2. The excellent use of roses-and-everything-about-growing-roses symbol.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;The novel works beautifully with the symbol of roses. The single white rose corsage. Growing roses. Growing roses in a greenhouse to ensure an all year-round availability of roses. The lives and deaths of roses. And it connects with the theme of physical beauty excellently.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3. The first person narration.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;It’s weird listening to the story in my head from the narration of a character I hate but that’s what the author put me through and it was addictive. The main character in the earlier part of the story is narcissistic, vain and a total douchebag. Then, things started to change...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And right at the climax until the end, and the ensuing final chapters, I hate the novel. Reasons being:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;1. Magic without stakes/ risks/ consequences has no value.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;The climax where everything turns out fine just won’t do. Especially when at the beginning of the story, there are so many rules of magic stated – the witch can’t turn the beast back into a human but the beast’s action is going to break the spell itself, there is going to be a kiss involved, there are some margin for bargains, the witch didn’t say that the beast will be invincible once the curse is lifted, bla bla. It was ambiguous but specific. Bottomline: The reader was led to believe that there is always a price to pay from the very beginning. But then at the cllmax, after such harrowing ordeal from the start, everything was erased, and wiped clean like nothing ever happened. Sure, it was happily ever after, but there is only too much magic that I can take. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;2. The main character is still a douchebag at the end of the story.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Because the curse had became something just like a nightmare which one can wake up from, the main character remains the douchebag he is. It’s just like a bad dream you go through. In that nightmare you promised yourself “I’ll be a good person if I make it out of this alive” suddenly you wake up from it and you just continue being the careless person that you are. This is what the story is at the end. No stakes, no scars, nothing. The character Kyle is still vain, snobbish and worse, he is rude to his tutor, teacher and friend, Will Fratalli. As this is a story about character-building, such ending fails the purpose of the text.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I hope the film will do better.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5441250630428499585?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5441250630428499585/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/beastly-read-it-before-you-see-it.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5441250630428499585'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5441250630428499585'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/beastly-read-it-before-you-see-it.html' title='BEASTLY: READ IT BEFORE YOU SEE IT!'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TI0L0UfT6jI/AAAAAAAAAHw/MQ3Upeo55Xs/s72-c/beastly.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-8712995398510535090</id><published>2010-09-09T18:01:00.000-07:00</published><updated>2010-09-09T22:12:53.419-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='PASSION'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Poetry'/><title type='text'>THE HOLY KORAN: IMMORTAL IN THE MEMORY OF ITS PEOPLE</title><content type='html'>I just want to say this:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You can burn one&lt;br /&gt;You can burn all&lt;br /&gt;You can burn each and every single one&lt;br /&gt;that has ever existed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wars will be waged&lt;br /&gt;Countries burn&amp;nbsp;for it&lt;br /&gt;Copies will be bestsellers&lt;br /&gt;Just for the sake of burning.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Burn it&amp;nbsp;and&amp;nbsp;it will be rewritten&lt;br /&gt;And it will grow almost with no apparent effort&lt;br /&gt;like tentacles of a creature&lt;br /&gt;in&amp;nbsp;your nightmare.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And even if you burn all the papers, parchments, fabrics &lt;br /&gt;Destroy all connections to it&lt;br /&gt;Eradicate all the symbols of its existence&lt;br /&gt;It'll still be futile.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is immortal&lt;br /&gt;on the tongues&lt;br /&gt;in the actions&lt;br /&gt;in the minds&lt;br /&gt;in the memory &lt;br /&gt;of its people.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sri Rahayu Mohd Yusop&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-8712995398510535090?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/8712995398510535090/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/koran-immortal-in-memory-of-its-people.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/8712995398510535090'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/8712995398510535090'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/koran-immortal-in-memory-of-its-people.html' title='THE HOLY KORAN: IMMORTAL IN THE MEMORY OF ITS PEOPLE'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5700210499788044271</id><published>2010-09-07T18:48:00.000-07:00</published><updated>2010-09-07T18:49:33.169-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='PASSION'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><title type='text'>MESRA ALAM SEBELUM BALIK KAMPUNG</title><content type='html'>Musim balik kampung tiba lagi. Sebelum meninggalkan rumah lakukan perkara-perkara mesra alam&amp;nbsp;ini. Anda mungkin sudah tahu tapi saya sengaja mahu mengingatkan diri saya sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;1. Pastikan semua barang-barang boleh busuk dalam peti ais anda masak sebelum balik kampung. &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Malam terakhir sebelum anda balik kampung, habiskan daging dan ikan di dalam peti ais. Juga cincau, santan, cendol, susu yang telah dibuka, susu kultur, roti dan buah-buahan. Jika anda hendak tinggalkan sesuatu barang, tinggalkan yang tidak mudah rosak seperti&amp;nbsp;telur dan sardin dan sayur sejuk beku&amp;nbsp;yang&amp;nbsp;boleh dimasak sebaik saja anda tiba di rumah minggu depan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;2. Pastikan semua kebocoran paip di rumah dibaiki.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Anda tidak mahu baldi yang menadah paip menitis menjadi penuh dan menjadi tempat pembiakan nyamuk aedes sewaktu ketiadaan anda sekeluarga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3. Pastikan semua sampah telah dibuang.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Tinggalkan rumah tanpa sampah. Juga amalkan sikap pembuang sampah yang baik. Bungkus sampah dengan baik. Jika mahu membuang kaca dan benda-benda tajam, ambil langkah supaya ia tidak memudaratkan pekerja pengurusan sampah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;4. Pastikan semua suis elektrik telah dipadam dan cabut plag alatan.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Cabut plag cerek, TV, radio, pengecas telefon, komputer, mesin basuh, dispenser air. Plag yang masih di palamnya masih menggunakan elektrik dan ada risiko kerosakan alat jika berlaku ribut petir. Satu-satunya alat yang anda tidak perlu cabut ialah peti sejuk, melainkan andan berjaya menghabiskan semua benda di dalamnya! Juga jika anda mempunyai lampu yang anda ingin biarkan terpasang sebagai mengelakkan kejadian pecah rumah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kepada semua pembaca, semoga perjalanan anda selamat pergi dan pulang. Selamat Hari Raya Aidilfitri. Mohon maaf zahir dan batin.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5700210499788044271?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5700210499788044271/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/mesra-alam-sebelum-balik-kampung.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5700210499788044271'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5700210499788044271'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/mesra-alam-sebelum-balik-kampung.html' title='MESRA ALAM SEBELUM BALIK KAMPUNG'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-2033752203114329939</id><published>2010-09-06T16:36:00.000-07:00</published><updated>2010-09-06T16:36:35.033-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='PASSION'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><title type='text'>PETUA-PETUA MESRA ALAM KHAS UNTUK AIDILFITRI</title><content type='html'>Di tengah kemeriahan Aidilfitri di mana kita semua terdedah dengan segala bentuk pembaziran, saya ingin memberi petua-petua mesra alam sempena Adilfitri. &lt;br /&gt;&lt;strong&gt;1. Jangan beli baju raya.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Sungguh. Jika anda guna baju ke tempat kerja, pakcik dan makcik anda takkan tahu. Saya juga tidak tahu budaya boria satu keluarga dimulakan oleh siapa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;2. Jangan beli kasut raya. &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Tidak seperti orang Barat yang memakai kasut ke dalam rumah, kita akan meninggalkan kasut di luar rumah orang yang diziarahi. Tiada siapa tahu itu kasut tumit baldu Manolo Blahnik anda. Lebih teruk lagi, Manolo anda akan dipijak oleh puluhan budak kecil yang berlari keluar setelah mendapat duit raya. Pakai sandal murah pun sudah cukup elok sebenarnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3. Jangan beli baru, tapi bersihkan.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Ini untuk sarung kusyen, permaidani, langsir, pelbagai jenis ambal, perabut, dinding. Saya percaya kawan-kawan anda tidak secetek yang anda sangka untuk menilai anda berdasarkan dekor kediaman anda.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;4. Jangan guna sampul duit raya.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Membazir saja. Jika hendak beri sepuluh ringgit, hulur sepuluh ringgit, tapi lipat kecil sikit supaya tidak nampak bermegah-megah. Sampul itu pun akan dibuang di tangga rumah. Sakit hati melihatnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;5. Kongsi kereta apabila menziarah sanak-saudara.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Jika kereta kita besar – MPV, SUV, apa salahnya tawarkan pada sanak-saudara pergi menziarah bersama. Penuhkan kereta ikut kapasiti penumpang yang sepatutnya – jangan terlebih pula sehingga boleh menyebabkan kemalangan. Semoga dijauhkan Allah! Apabila kita membawa saudara-mara kita melatih diri kita supaya tidak risau bayi kakak kita muntah atas kulit lapik kusyen. Apa salahnya ada tompok muntah di atas kulit lapik kusyen. Duniawi, duniawi semata-mata. Kereta besar tapi tiada siapa mahu naik kerana kebengkengan anda adalah seperti rumah besar dan indah yang tidak mendatangkan keberkatan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;6. Kurangkan belanja, banyakkan sedekah.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Semua penjimatan yang kita lakukan akan membawa kepada kemampuan kita untuk lebih banyak bersedekah. Saya suka membezakan wang belanja dengan wang sedekah. Sedekah bukan dikira wang belanja. Kadangkala sedekah tidak perlu jauh-jauh – Pakistan, New Zealand. Tapi di kalangan ahli keluarga kita sendiri. Kita tahu ada di kalangan adik-beradik kita yang selepas raya belanja mereka akan jadi lebih ketat kerana rezeki mereka tidak sama dengan apa yang anda ada. Janganlah berkira sangat. Jangan dikira sebagai pinjaman. Semoga Allah SWT murahkan lagi rezeki kita, kurniakan kita kesihatan yang baik dan panjangkan usia kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Catatan: Penulis berkongsi petua untuk juga mengingatkan dirinya sendiri supaya tidak terjerumus ke lembah pembaziran dan kesombongan dengan rezeki yang dikurniakan Allah SWT.&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-2033752203114329939?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/2033752203114329939/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/petua-petua-mesra-alam-khas-untuk.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2033752203114329939'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2033752203114329939'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/petua-petua-mesra-alam-khas-untuk.html' title='PETUA-PETUA MESRA ALAM KHAS UNTUK AIDILFITRI'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-8467149858098161486</id><published>2010-09-06T15:47:00.000-07:00</published><updated>2010-09-06T15:50:05.049-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='PASSION'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><title type='text'>AKAN KU RINDUI RAMADHAN YANG MESRA ALAM</title><content type='html'>Bulan Ramadhan al-Mubarak dengan segala keberkatan yang dikurniakan Allah SWT membawa saya lebih rapat dengan tangungjawab saya sebagai seorang penghuni alam yang baik. Ingin saya katakan bahawa Ramadhan ialah bulan yang mesra alam. Sebagai seorang yang mempunyai kesedaran mesra alam pada skala 6/10, saya mahukan senaraikan sifat-sifat Ramadhan yang mesra alam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;1. Bulan Ramadhan adalah bulan penjimatan.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Konsep mesra alam yang paling mudah dan sepatutnya di war-warkan adalah penjimatan. Konsep kitar semula dan guna semula dilakukan selepas konsep penjimatan tidak dapat dilakukan lagi. Manakala pembaziran adalah perbuatan syaitan. Orang yang membazir adalah sahabat syaitan. Ramadhan menuntut saya memasak sepenuhnya, sehingga air untuk berbuka juga saya buat sendiri – cincau, cendol, air nanas, semuanya dimasak sendiri. Jika saya tergoda untuk ke bazaar Ramadhan, saya akan merana kerana terpaksa memasak dari mula jam 4 pagi. Apabila memasak sendiri semuanya jimat. Dan lebih baik, tiada sampah plastik dari gerai. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;2. Bulan Ramadhan bukan bulan untuk berlibur.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Pada bulan Ramadhan kita mengajar anak-anak untuk duduk di rumah, membaca buku, buat kerja sekolah, menonton TV cerita yang baik-baik, mengaji, melukis dan tidur. Tiada lagi desas-desus hendak pergi ke kolam mandi, taman, kedai mainan. Penggunaan petrol dapat dikurangkan. Kenderaan digunakan untuk ke tempat kerja, mengambil anak dan dua kali balik kampung.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3. Bulan Ramadhan adalah bulan untuk bersedekah.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Bersedekah adalah amalan yang mendatangkan ketenangan jiwa. Jiwa yang tenang tidak akan mengkehendakkan benda-benda duniawi seperti pakaian yang cantik, kasut dan beg tangan baru, set langsir baru, perabut baru. Apabila kita banyak memberi dengan ikhlas, kita akan dapati kita tidak perlukan benda-benda yang tiada makna itu semua. Tapi ingat, jika mahu bersedekah, sedekahkan benda-benda yang baik. Bukannya benda-benda yang kita pun tidak suka menggunakannya lagi. Jika kita tidak suka menggunakan sesuatu, apa pula perasaan orang yang menerimanya? Contohnya baju yang telah terpakai. Janganlah diberikan kepada orang. Buat kain buruk supaya rumahtangga tidak menggunakan kertas tisu. Sedekahkan jika anda membeli baju baru, tapi tiba-tiba tidak kena pada tubuh kerana anda telah menjadi semakin kurus kerana berpuasa. Ataupun anda telah belikan anak gadis anda tudung sebanyak 3 helai, dan anak gadis anda berkata 2 helai sudah cukup. Sedekahkanlah satu tudung manik Swarovski yang cantik itu. Percayalah, apabila kita boleh berpisah dengan nikmat kebendaan, kita tidak akan perlu lagi benda-benda untuk tatapan deria di dunia fana ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Catatan: Sri Rahayu Mohd Yusop adalah seorang pekerja institusi dan pengurus rumahtangga yang berjiwa mesra alam. Beliau menyokong usaha-usaha pengurusan hubungan manusia dan alam yang lebih baik dan lebih cekap.&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-8467149858098161486?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/8467149858098161486/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/akan-ku-rindui-ramadhan-yang-mesra-alam.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/8467149858098161486'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/8467149858098161486'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/09/akan-ku-rindui-ramadhan-yang-mesra-alam.html' title='AKAN KU RINDUI RAMADHAN YANG MESRA ALAM'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5701439204507012608</id><published>2010-08-29T23:26:00.000-07:00</published><updated>2010-08-30T02:08:19.569-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>DAYBREAKERS: WRITING POINTERS</title><content type='html'>The vampire genre is a tired genre. But the vampire film &lt;em&gt;Daybreakers&lt;/em&gt; spins it a little differently. I am not going to comment on how good or bad the film is, but there are some useful writing pointers in it:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;1. There is always a new angle to an old theme.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Vampires are done to death. We’ve had mafia vampires, romantic vampires, clannish vampires, monster vampires. Daybreakers introduced virus vampires. Vampirism in this text is not a magical advantage but a plague/ disease caused by a virus. (The &lt;em&gt;Underworld&lt;/em&gt; series had that idea too, but didn’t follow up the idea on a grand scale) This allows the old theme a science fictionish angle eventhough it is not&amp;nbsp;totally legit. And it is a complicated disease. One who gets infected, will experience body shut down but retains his capacity to think and act. The body having no further biological activities will not deteriorate, will not get other diseases, will not age. The body is dead but preserved and retains its soul. As bizarre as it is, the writer calls this ‘immortality’. The body will continue operating this way as long as it is fed with human blood. Deprivation will cause the body to turn into giant bats (I know it is lame.)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THtMfI82wKI/AAAAAAAAAHY/1dSoqt8kK8Y/s1600/ethan1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" ox="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THtMfI82wKI/AAAAAAAAAHY/1dSoqt8kK8Y/s320/ethan1.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Look out, Michael Jackson!&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;2. Moral dilemmas always make a story more interesting.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Now, as the story has taken the turn mentioned above, the writer puts in moral dilemma to give the hilarious theme weight/ substance.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;a. Once there are too many people turning into vampires, the rest of humanity which is not infected is left with two choices – turn voluntarily&amp;nbsp;into vampires or to resist. If they turn, they’ll become the ‘immortal’ undead, dependant on human blood. If they resist, they’ll be fed to the growing vampire population.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;b. Once a cure is found, the vampires face two options – to turn back into humans and gave up their ‘immortality’ or to remain vampires and live miserably.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There are a host of other dilemmas too, on the personal level:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;a. Will you turn your own family to save them from being killed even if it is against their wish?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;b. Is suicide an option if you cannot accept living as a vampire?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;c. What happens when there are more vampires and there are&amp;nbsp;less and less humans to feed on while blood substitute is not yet found?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THtM1X0tlMI/AAAAAAAAAHg/NFg9z9S8Lck/s1600/ethan2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="320" ox="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THtM1X0tlMI/AAAAAAAAAHg/NFg9z9S8Lck/s320/ethan2.jpg" width="298" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;"Just because I am using a microscope that doesn't mean I'm in a legit sci-fi"&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3. When dealing with an overdone genre, find a point where you can reverse an aspect of the genre:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Many modern vampire films picture vampires as superior – they’re beautiful, do not age, have unnatural long lifespan that can only be cut short with violent accidents, stronger, have special abilities. The humans are the ones pining for the vampires or pining to be vampires.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In &lt;em&gt;Daybreakers&lt;/em&gt;, the humans look more beautiful than the vampires (But then, I was looking at Ethan Hawke). The vampires are pasty-looking and have strange jaw structure (I was looking at Sam Neill, who isn't much of a looker these days).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THtNPgk9ePI/AAAAAAAAAHo/yYlR6u50km8/s1600/ethan3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" ox="true" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THtNPgk9ePI/AAAAAAAAAHo/yYlR6u50km8/s320/ethan3.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;What is this? A Harper's Bizarre photoshoot?&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;4. Writing with conviction will help strengthen even the most outlandish idea.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Daybreakers&lt;/em&gt; thinks of the situation on a large scale. No more little vampire covens and rogue vampire running around solo. Cars are built with daytime viewing apparatus. Subways are subwalks. Blood is the new sugar. The society comes alive only at night – schools, offices, all open at night only. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As a conclusion, &lt;em&gt;Daybreakers&lt;/em&gt; writes about the dilemma of mortality versus immortality, while the truth is nothing can be immortal in fiction and become interesting. Death is too interesting to be put aside in fiction, or anywhere else.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5701439204507012608?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5701439204507012608/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/08/daybreakers-writing-pointers.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5701439204507012608'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5701439204507012608'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/08/daybreakers-writing-pointers.html' title='DAYBREAKERS: WRITING POINTERS'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THtMfI82wKI/AAAAAAAAAHY/1dSoqt8kK8Y/s72-c/ethan1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-1054590405215890689</id><published>2010-08-24T06:56:00.000-07:00</published><updated>2010-08-24T07:00:18.297-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ART'/><title type='text'>THE ARTIST: PAST LIFE ILLUSTRATED (Final Part)</title><content type='html'>This is the final torture I'm going to put you through. No more 'artist' stuff after this.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I also tried to draw other than people. I tried buildings &amp;amp; structures, but never became good at it. Few pieces came as acceptable but that was the end of it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPEMF5w11I/AAAAAAAAAGg/A7B6YbXUc_I/s1600/DSC03845.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"&gt;&lt;img border="0" ox="true" src="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPEMF5w11I/AAAAAAAAAGg/A7B6YbXUc_I/s320/DSC03845.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;This is &lt;em&gt;Metropolis&lt;/em&gt; in 3B, 4B&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPFtwKUTbI/AAAAAAAAAGo/7A6bXzziNDk/s1600/DSC03846.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" ox="true" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPFtwKUTbI/AAAAAAAAAGo/7A6bXzziNDk/s320/DSC03846.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;This is&amp;nbsp;&lt;em&gt;ToxiCity &lt;/em&gt;in 0.7 Artline marker. I was very attracted to the idea of dystopia when I was in a beautiful 'Lord-of-the-Rings' place. Now, braving the traffic at 7 am, the idea is no longer romantic or courageous to live through.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPC0pYcV1I/AAAAAAAAAGY/20dtHdBHj7g/s1600/DSC03853.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" ox="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPC0pYcV1I/AAAAAAAAAGY/20dtHdBHj7g/s320/DSC03853.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;And this is the electricity pole in front of my room, a sight from my window on 122, Frederick Street, Dunedin, Otago, New Zealand.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;And I planned to do a modern graphic novel version of Mary Shelley’s &lt;em&gt;Frankenstein&lt;/em&gt;. I got as far as the main character sketch and found out that I enjoyed writing the STORY more. Words are easier and faster. Anyway, with words people can correct you. But these things you draw – you’re stuck with it as it first came out. No one ever had his/ her painting edited.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPHFMeyzxI/AAAAAAAAAGw/_boZsYIO4j0/s1600/DSC03850.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" ox="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPHFMeyzxI/AAAAAAAAAGw/_boZsYIO4j0/s320/DSC03850.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;This is the monster. There are days I think of myself as the monster.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPISBGy7LI/AAAAAAAAAG4/NHEhaaILkeg/s1600/DSC03851.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"&gt;&lt;img border="0" ox="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPISBGy7LI/AAAAAAAAAG4/NHEhaaILkeg/s320/DSC03851.JPG" style="cursor: move;" unselectable="on" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Victor Frankenstein. There are days when I think I am Frankenstein. But that is only creatively speaking.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPLD2yq_ZI/AAAAAAAAAHA/JZgkoc8zHlM/s1600/DSC03837.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" ox="true" src="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPLD2yq_ZI/AAAAAAAAAHA/JZgkoc8zHlM/s320/DSC03837.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;This is the painting I made for my first creative/ fiction writing mentor, Gaynor Corkery, entitled &lt;em&gt;The Storyteller&lt;/em&gt;. It is acrylic on a pre-primed painting board. so, it was a easy. Before I gave it to her, I smartly photocopied the painting. It was huge. Imagine the photocopy boy's dismay when he was given the task!&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPMZ8i6E6I/AAAAAAAAAHI/3kFTWBngcMk/s1600/DSC03865.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"&gt;&lt;img border="0" ox="true" src="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPMZ8i6E6I/AAAAAAAAAHI/3kFTWBngcMk/s320/DSC03865.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;And this is a promotional poster I made for my first batch of students’ stage play ‘&lt;em&gt;Merdekakan Cinta Ratna’&lt;/em&gt; back in 2002. Those were good days.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;So, what happens now? Drawing, unlike writing is a skill that deteriorates very fast. I had to start from zero to gain my mediocre skills back in 1997. And that 1997 skill was trained since 1980! So I guess, drawing and painting are no longer practical to me. Last week, I drew a beaver on the whiteboard to illustrate the idiom ‘eager beaver’. My students said ‘oh!’ in unison, so I guess I still got the moves!&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img height="96" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPISBGy7LI/AAAAAAAAAG4/NHEhaaILkeg/s320/DSC03851.JPG" style="filter: alpha(opacity=30); left: 569px; mozopacity: 0.3; opacity: 0.3; position: absolute; top: 1537px; visibility: hidden;" width="64" /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-1054590405215890689?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/1054590405215890689/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/08/artist-past-life-illustrated-final-part.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1054590405215890689'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1054590405215890689'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/08/artist-past-life-illustrated-final-part.html' title='THE ARTIST: PAST LIFE ILLUSTRATED (Final Part)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/THPEMF5w11I/AAAAAAAAAGg/A7B6YbXUc_I/s72-c/DSC03845.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5107777735491155968</id><published>2010-08-17T04:21:00.000-07:00</published><updated>2010-08-17T04:21:43.689-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ART'/><title type='text'>PELUKIS: HIDUP DALAM ILUSTRASI (Bahagian 2)</title><content type='html'>Setiap orang mempunyai pandangan masing-masing tentang hal seni tampak. Ada yang lebih meminati dan berkecimpung di dalam seni tampak bercorak abstrak dan ada yang memilih untuk menggambarkan alam sekitar dengan cara lebih realistik. Saya berada di dalam kelompok kedua kerana saya suka meniru alam sekitar. Oleh itu, saya suka melukis potret. Kemahiran melukis potret adalah kemahiran paling komersil di dalam seni tampak kerana sebaik sahaja anda menunjukkan potret yang agak-agak baik&amp;nbsp;kepada kawan, mereka pasti akan mahu membayar anda untuk lukisan potret ahli keluarga dan yang tersayang. Tak percaya, cubalah sendiri (dengan berbekalkan potret yang agak elok dipandang mata).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lukisan potret saya cuma suam-suam kuku dan saya belum teruji kerana saya asyik melukis wajah-wajah orang yang ‘cantik’. Lukisan potret menghadapi ujian paling getir apabila melukis wajah tua etnik Melayu yang retak seribu. Saya belum cuba.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&amp;nbsp;Ini adalah potret yang saya lukis ketika sedang hangat menulis ‘Bukan Legasi Lalang’. Entah kenapa dengan penuh berilusinya saya membayangkan Hang Jebat seiras dengan Keanu Reeves! Sungguh tak patriotik tapi wajah inilah yang menggerakkan BLL ketika itu. Umur saya ketika itu 22 tahun. &lt;em&gt;As single as an amoeba&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGpsrkLadlI/AAAAAAAAAF4/Yw66G6I7I_E/s1600/DSC03825.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="267" ox="true" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGpsrkLadlI/AAAAAAAAAF4/Yw66G6I7I_E/s400/DSC03825.JPG" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Perhatikan apabila kita menggunakan pensil warna (LUNA pilihan saya - tabiat lama sudah nak dibuang) sesuatu warna bukanlah solo tetapi campuran banyak warna. Kuning bukan kuning, tetapi banyak-banyak warna yang kelihatan kekuningan. Banyak campuran warna diperlukan untuk mendapat tona warna kulit yang digambarkan ‘putih kuning’. Dikatakan di dalam &lt;em&gt;Hikayat Hang T&lt;/em&gt;uah yang Hang Jebat warna kulitnya ‘putih kuning’. Dua perkataan ini, membakar dalam imaginasi kegadisan saya (&lt;em&gt;the female gaze&lt;/em&gt;).&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Saya cuba keluar dari zon selesa dengan melukis wajah kanak-kanak Kurt Cobain dengan warna air. Kurang kemas kerana saya cuba menangkap aura ‘grunge’ dan warna keputihan dan kekuningan untuk menangkap aura ‘innocence’ di dalam potret ini.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGptjg2T3RI/AAAAAAAAAGA/ZbJB2tcf6Lo/s1600/DSC03855.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="400" ox="true" src="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGptjg2T3RI/AAAAAAAAAGA/ZbJB2tcf6Lo/s400/DSC03855.JPG" width="267" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya juga suka meniru. Potret Edward Scissorhands ini ditiru dari foto pegun tapi saya tukar latarnya menjadi biru-hijau (turqoise) supaya nampak kontra dan tidak terlalu suram.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGpunio7XbI/AAAAAAAAAGI/seldOoKa8Mo/s1600/DSC03872.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" ox="true" src="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGpunio7XbI/AAAAAAAAAGI/seldOoKa8Mo/s320/DSC03872.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Ada juga potret yang dihasilkan kerana imaginasi semata-mata. Sesudah membaca &lt;em&gt;‘Catcher in the Rye’&lt;/em&gt; saya terus melukis potret Holden Caulfield.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGpvgMaQwdI/AAAAAAAAAGQ/bTMQgR8n-8U/s1600/DSC03829.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" ox="true" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGpvgMaQwdI/AAAAAAAAAGQ/bTMQgR8n-8U/s320/DSC03829.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;Ada lagi. Tunggu.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5107777735491155968?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5107777735491155968/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/08/pelukis-hidup-dalam-ilustrasi-bahagian.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5107777735491155968'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5107777735491155968'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/08/pelukis-hidup-dalam-ilustrasi-bahagian.html' title='PELUKIS: HIDUP DALAM ILUSTRASI (Bahagian 2)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGpsrkLadlI/AAAAAAAAAF4/Yw66G6I7I_E/s72-c/DSC03825.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-7252854969482536412</id><published>2010-08-15T07:48:00.000-07:00</published><updated>2010-08-15T07:48:59.751-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ART'/><title type='text'>THE ARTIST: PAST LIFE ILLUSTRATED</title><content type='html'>I was going through a serious pre-Aidilfitri spring cleaning and found that stuff I had when I was 20- 24 years old are deteriorating fast – yellow, dry and brittle paper. Even the arcrylic is chipping off. The pastel crayon is becoming dust thin. So, knowing that the Internet is probably the most stable place for keeping memories – until the world runs out of order and all of us are just fighting for food, water and air, I’ve decided to ‘immortalize’ my mortal stuff here.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I was a bit of an artist. I mastered every medium except oil for the simple fact that it is costly and very difficult to handle. I love arcrylic the most because I can just layer and layer the canvas, or the cardboard or the TV box until I receive the intended product. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I went through this ‘gothic’ art period&amp;nbsp;WAY before they parade the style in Berjaya Times Square. But I wasn’t a goth girl. It’s just that black is such a moody colour and it is timeless too. Black became the base for many of my artwork.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGf5jk2BL9I/AAAAAAAAAFY/X5dhO1eK3Og/s1600/DSC03815.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" ox="true" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGf5jk2BL9I/AAAAAAAAAFY/X5dhO1eK3Og/s320/DSC03815.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;This trio is called ‘&lt;em&gt;Despair Death Irony’&lt;/em&gt; in oil pastel. Cheap. Like NZ dollar 2.30 per box. Remember that I had to work in a cherry farm for the only summer I’ve got in New Zealand while others flew home. Go figure. I wish I was cheerful when I was 22. But I wasn’t.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGf6fHYOmWI/AAAAAAAAAFg/-eJ5kAz7poc/s1600/DSC03827.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" ox="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGf6fHYOmWI/AAAAAAAAAFg/-eJ5kAz7poc/s320/DSC03827.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I had no idea why on earth did I drew this. But Allah SWT has a plan for me. I had no title for it then. But I do now. It’s called ‘&lt;em&gt;Motherhood&lt;/em&gt;’ in 4B, 5B &amp;amp; 6B.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&amp;nbsp;I took Mythology 101 and a series of artwork came about based on Greek Mythology. I didn’t really like Greek mythology but I just play along so I could produce a decent folio for the lecturer who was impressed that I could draw and colour well. The others in the course were too drunk to do anything. Think about it, I was the only one sober, by virtue of my birth.&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGf7bjg98xI/AAAAAAAAAFo/Bj5UY5xmYm8/s1600/DSC03832.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" ox="true" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGf7bjg98xI/AAAAAAAAAFo/Bj5UY5xmYm8/s320/DSC03832.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&amp;nbsp;&lt;/div&gt;This is my rendition of Hades – in 2B pencil.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGf8dWCoo2I/AAAAAAAAAFw/z5jky1QLW-I/s1600/DSC03857.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="214" ox="true" src="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGf8dWCoo2I/AAAAAAAAAFw/z5jky1QLW-I/s320/DSC03857.JPG" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;This is entitled ‘&lt;em&gt;Walking Through the Gates of the Underworld’&lt;/em&gt;. Did not know what was going through my mind. In colour pencil &amp;amp; oil pastel.&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;I have more.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-7252854969482536412?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/7252854969482536412/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/08/artist-past-life-illustrated.html#comment-form' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/7252854969482536412'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/7252854969482536412'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/08/artist-past-life-illustrated.html' title='THE ARTIST: PAST LIFE ILLUSTRATED'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TGf5jk2BL9I/AAAAAAAAAFY/X5dhO1eK3Og/s72-c/DSC03815.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-9036336692283407391</id><published>2010-08-14T16:00:00.000-07:00</published><updated>2010-08-14T16:06:55.850-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>Goodreads &amp; lain-lain: Pengurusan (Hidup di Internet) Asas</title><content type='html'>Alhamdulliah,setelah menerima emel bertalu-talu dari Najibah, Jualiana Es, pengarang Nisah Haron, Aina Dayana, saya telah mendaftar masuk ke dalam GOODREADS. Bukannya kesombongan atau ketidakeprihatinan yang membuatkan saya lewat menyertai laman ini yang telah pun memuatnaikkan gambar kulit buku dan komentari buku yang begitu banyak (pada pandangan saya itu sudah cukup banyak), tetapi ialah ketidakcukupan waktu dan kejahilan menggunakan Internet. Jadi ia menjadikan proses menyertai sesuatu laman itu tersekat-sekat. Kadang-kadang jika subjek&amp;nbsp;terlalu lama untuk dimuatnaik&amp;nbsp;dan sesuatu yang lebih penting mendatang, saya akan tinggalkan begitu saja. Dan apabila saya kembali ke komputer beberapa hari kemudian, saya akan memulakan proses yang telah ditinggalkan dari mula.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidak semua penulis itu mahir selok-belok di Internet walaupun penulis itu rapat dengan komputer/ internet. Saya selalu menganggap Internet itu bagai perpustakaan yang besar. Saya datang dan saya baca. Jika saya mahu anggap Internet seperti suatu tempat sosial atau tempat berkawan, cara saya membawa diri juga perlu berubah.Saya akan jadi mesra dan terbuka. Melayari wikipedia itu mudah, tapi bila mula bersembang, saya agak kekok (kerana itu tiada akaun facebook).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seorang kawan dunia&amp;nbsp;fizikal yang bernama Siti Yusriza Abdullah berasal dari Alor Setar ("&lt;em&gt;You can take a&amp;nbsp;woman out of Otago, but you cannot take Otago out of the woman"&lt;/em&gt;) pernah merungut, "Anda telah tulis 6 buku cerita, tapi kenapa nak emel pun terlalu susah?" Saya menjawab dalam hati: 6 buku cerita ditulis dengan tangan di dalam 2 buah diari ketika menghadiri mesyuarat-mesyuarat dan ceramah yang biasanya &lt;em&gt;off-tangent&lt;/em&gt;, dan juga ketika menunggu ikan yang digoreng jadi rangup dalam minyak panas, sebab itu ialah lebih mudah, berbanding dengan menulis di hadapan komputer dengan Internet terpasang dengan hanya beberapa minit terluang. Dan apabila 2 diari yang telah penuh ditulis ini saya taipkan ke dalam komputer dalam microsoft word, ia sebenarnya suatu proses yang pantas. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Jam 6.55 pagi, Ahad, selepas sahur &amp;amp; Subuh, ketika SEMUA ORANG sedang tidur)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-9036336692283407391?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/9036336692283407391/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/08/goodreads-lain-lain-pengurusan-hidup-di.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/9036336692283407391'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/9036336692283407391'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/08/goodreads-lain-lain-pengurusan-hidup-di.html' title='Goodreads &amp; lain-lain: Pengurusan (Hidup di Internet) Asas'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-6557738511153342897</id><published>2010-08-07T08:57:00.000-07:00</published><updated>2010-08-07T08:57:27.046-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><title type='text'>TIME FLIES EVEN WHEN YOU’RE NOT HAVING FUN</title><content type='html'>There’s a hot gossip in the workplace these days. A few colleagues are saying that the size of the circumference of Earth’s rotation in its orbit has reduced and that makes us, Earth-dwellers, actually having less than 24 hours. In a jest, I said that the scientists should start revising the number of hours we experience in a day and a night.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But really, being so close to the way how the sun moves (that determines our time for prayers) I don’t think we are having less time than what we in the past. It is only our &lt;em&gt;perception &lt;/em&gt;of time have made us think we have less time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The element of distraction is the worst culprit. I should have an hour of writing my story but I wrote this entry. Previously, I should had time talking with the boys but I watched a B grade martial art film with them instead, so they would stop talking. The element of distance being travelled is another. During weekdays, there are trips and driving to and fro to be made over 50 kilometres in a day.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Most importantly, the kind of preoccupation you have over making sure that things are done ON TIME. And being in school, the calendar is like a mission chart.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;August&lt;br /&gt;• &lt;strong&gt;Patriotism Month&lt;/strong&gt;. Being a resident writer I must write a 15 minute drama for the kids to act in. I must warn them about them about the faulty public announcement system.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;• &lt;strong&gt;Ramadhan&lt;/strong&gt; – school is dismissed half an hour earlier. Fish-hunting trip. No more instant dinner.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;• &lt;strong&gt;The PMR trial&lt;/strong&gt; – one more week. It’s do or die, for both students and teachers.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;September&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;• &lt;strong&gt;Trial paper grading&lt;/strong&gt; – it all come down to this.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;• &lt;strong&gt;Aidilfitri &lt;/strong&gt;– only a few things grieve me more than a celebration before a public exam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;• Two weeks of time after the holidays before &lt;strong&gt;the real PMR&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;October&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;• &lt;strong&gt;PMR -&lt;/strong&gt; if it's ever to be abolished, I shall remain, but think of all the tuition centres being closed down, and the reference book publishing industry will suffer. Life as we know it will change. No more tuition fees, more storybook time - Hooray!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;• &lt;strong&gt;Post-PMR programmes&lt;/strong&gt; – which are actually a lot harder to organize than lessons.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;• &lt;strong&gt;Life goes on until&lt;/strong&gt; –&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;See, just ticking off the calender in breakneck speed makes me think that time is running faster than it ever has. If I get to be 75, will the clock slows down? Or I’ll be just like what I am now – hurtling down the cliff of time.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-6557738511153342897?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/6557738511153342897/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/08/time-flies-even-when-youre-not-having.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6557738511153342897'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6557738511153342897'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/08/time-flies-even-when-youre-not-having.html' title='TIME FLIES EVEN WHEN YOU’RE NOT HAVING FUN'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-2641137492816109193</id><published>2010-07-30T21:18:00.000-07:00</published><updated>2010-07-30T21:37:13.187-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>PUBLISHING: NO REWIND, NO LOOKING BACK</title><content type='html'>As a writer, you can never comprehend how your readers hunger for your words, your sense of poetry, your plot and your bloody end. Until they tell you. They get angry at your carelessness because they have grown to love the worlds that you have created out of liveless and arbitrary words. And that knowledge will tear you apart. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Publishing a book, just like posting an entry in a blog, is not like reversing a boat (&lt;em&gt;terlanjak perahu boleh ditarik, terlajak kata buruk padahnya&lt;/em&gt;). Words, words, words. How much bad feeling had been generated by the Internet just because you think you have the right to judge people of their morals? You can write them a private e-mail telling your grievances about her attitude, but not go public while the poor sap did not have a clue of what happened in&amp;nbsp;your alternate universe. And a novel, you cannot just RECALL a novel, like you would a faulty product. And your reader has every right to critique your novel in public.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So before you send that manuscript for publication, make sure:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;• &lt;strong&gt;You get it right it the first time&lt;/strong&gt;. Make sure everything is spelled correctly. Make sure the terms are used correctly. Make sure name of characters are spelled correctly and consistently. Make sure your SENTENCES MAKE SENSE.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;• &lt;strong&gt;The hurried pace is not because you are racing to reach a cursed deadline&lt;/strong&gt;. Give urgency to the story because the story deserves it. Not because your&amp;nbsp;3 year old is wailing from the bedroom at 4 a.m. when he realized his mother is not with him and he wants milk! You can give all the excuses in the world but your reader spends money to get that measley novel of yours.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;• &lt;strong&gt;Do not depend on anybody to make your story good&lt;/strong&gt;. You are the one who make it good. The whole process stops at you. Period. No glittering cover, no prejudiced review can make your terrible story better. You are solely and wholly responsible for your story.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;• &lt;strong&gt;The ending of the story is the one the hero deserves&lt;/strong&gt;. You should not write a happy ending because you believe everything ends happily in your make-believe world while you try compensate for your ruined life. You should not write a&amp;nbsp;sad, unredeemable, no-salvation&amp;nbsp;ending just because you are bitter and broken.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, here's another look at&amp;nbsp;your&amp;nbsp;sense of time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TFOivLp8KcI/AAAAAAAAAFQ/0VzAUJhOw1w/s1600/Prince-of-Persia-sandstorm.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" bx="true" src="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TFOivLp8KcI/AAAAAAAAAFQ/0VzAUJhOw1w/s320/Prince-of-Persia-sandstorm.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Tamina: So, how much of the sands of time, um, sense of time do you need?&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Dastan: To recall a novel? Each and every bit of them which has ever existed. &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-2641137492816109193?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/2641137492816109193/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/publishing-no-rewind-no-looking-back.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2641137492816109193'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2641137492816109193'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/publishing-no-rewind-no-looking-back.html' title='PUBLISHING: NO REWIND, NO LOOKING BACK'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TFOivLp8KcI/AAAAAAAAAFQ/0VzAUJhOw1w/s72-c/Prince-of-Persia-sandstorm.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-7779704327958408507</id><published>2010-07-26T23:55:00.000-07:00</published><updated>2010-07-26T23:55:43.234-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>MENULIS FIKSYEN SAINS: CABARAN &amp; KESERONOKAN</title><content type='html'>Fiksyen sains (FS)&amp;nbsp;memang terlalu mengujakan sebenarnya. Dalam pelbagai aspek saya rasakan ia lebih menarik berbanding genre lain. Tetapi ini hanya pandangan peribadi. Sebab-sebabnya ialah:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. &lt;strong&gt;FS membawa penulis keluar dari zon selesa.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Kebanyakan penulis kreatif lazimnya lebih terlatih di dalam bidang bahasa dan sains sosial. Jadi, apabila mencuba-cuba untuk menulis FS terpaksalah penulis lazim ini tadi keluar dari kepompong ilmu dan kemahirannya dan meneroka dunia baru - membaca buku-buku baru, buku yang khusus di dalam bidang sainsnya (paleoantropologi, neurologi, scotobiologi, sains alam sekitar, matematik - siapa tahu?). Walaupun jika siap novel itu nanti, penulis bukannya dapat menjadi seorang pakar di dalam bidang tersebut. Namun, sekurang-kurangnya penulis telah menjengah ke dalam bidang tersebut walaupun seketika.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. &lt;strong&gt;FS tidak dikategorikan sebagai 'novel remaja'.&lt;/strong&gt;Rasa tidak puas hati dengan diri sendiri tetap ada kerana sentiasa menulis novel remaja. Kenapa tak pernah nak jadi dewasa? Kenapa suka baca novel pontianak orang putih? Kenapa suka baca novel remaja bermasalah yang menang Newberry Prize for YA Literature? Jawapannya untuk menyedapkan hati ialah : Saya sudah jumpa bidang saya. Namun hati tetap berkata-kata. Bila nak ambil langkah seterusnya? Namun setakat ini, karya FS tidak dianggap 'novel remaja' walaupun watak-wataknya di dalamnya adalah remaja. Hmm. Peluang baik. Tulis dan naik ke kategori yang matang. Buat dengan baik, akan jadi benda yang baik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. &lt;strong&gt;FS + teknologi = cerita lasak&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Entah kenapa, saya rasa akan menghasilkan cerita yang lebih 'macho' atau lasak. Terutamanya bila bercakap tentang satu elemen lagi iaitu 'teknologi'. Bayangkan mesin-mesinnya, cahaya dan habanya, tenaga dan pemikiran yang diperlukan untuk menggerakkannya, natijahnya. Cerita lasak adalah cerita yang tidak berbasa-basi. Aksi dari mula ke akhir. Ada kebaikan dan ada keburukannya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. &lt;strong&gt;FS + teknologi + falsafah + watak + nilai keagamaan&amp;nbsp;= blokbuster&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Buat formula memang mudah. Buat blog pun mudah. Tapi bila nak tulis, lain pula ceritanya...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TE6BKmLRrwI/AAAAAAAAAFI/iiNF-gfmIDo/s1600/space_odd.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" hw="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TE6BKmLRrwI/AAAAAAAAAFI/iiNF-gfmIDo/s320/space_odd.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Dave: SF= space travel/robots/time travel/nuclear bombs.Period.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;HAL: Initiating countdown to self-destruct as the result of incorrect data input.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;Dave: &amp;nbsp;Oh no, HAL, I change my mind. HAL? HAL? HAL!!!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-7779704327958408507?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/7779704327958408507/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/menulis-fiksyen-sains-cabaran.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/7779704327958408507'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/7779704327958408507'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/menulis-fiksyen-sains-cabaran.html' title='MENULIS FIKSYEN SAINS: CABARAN &amp; KESERONOKAN'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TE6BKmLRrwI/AAAAAAAAAFI/iiNF-gfmIDo/s72-c/space_odd.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-1771736559477350559</id><published>2010-07-24T07:32:00.000-07:00</published><updated>2010-07-24T07:32:22.802-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>FIKSYEN SAINS: MENULIS UNTUK MASA DEPAN</title><content type='html'>Pada 20 Julai 2010, saya bertuah kerana dapat menghadiri majlis penyampaian hadiah Sayembara Fiksyen Sains dan Teknologi anjuran kerjasama UTM dan Kumpulan Utusan (terima kasih, Pn. Nor Azah Aziz). Majlis itu telah memasyhurkan 3 buah novel fiksyen sains iaitu &lt;em&gt;Kala Yuda&lt;/em&gt; (Amer Hamzah L Kadir), &lt;em&gt;Kronikel Bumi&lt;/em&gt; (Nurul Izwazi Mohd Nor) dan &lt;em&gt;Tawanan Komander Caucasus&lt;/em&gt; (Ruzaini Yahya). Saya duduk di kalangan penonton dengan rasa iri hati. Saya berharap perasaan iri hati ini tidak akan pergi begitu sahaja, sebaliknya menjadi pendorong untuk saya menulis untuk sayembara seumpamanya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TEr3Ox5SjEI/AAAAAAAAAE4/7dG2uiQ4IWU/s1600/DSC03123.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" hw="true" src="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TEr3Ox5SjEI/AAAAAAAAAE4/7dG2uiQ4IWU/s320/DSC03123.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;Sitting pretty: &lt;em&gt;Kala Yuda&lt;/em&gt;, the invitation, &lt;em&gt;Memecut di Litar Sayembara&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TEr3TIAFJoI/AAAAAAAAAFA/e23jc8kViFU/s1600/site_28_rand_608304316_donnie_darko_maxed.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="53" src="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TEr3TIAFJoI/AAAAAAAAAFA/e23jc8kViFU/s320/site_28_rand_608304316_donnie_darko_maxed.jpg" style="filter: alpha(opacity=30); left: 273px; mozopacity: 0.3; opacity: 0.3; position: absolute; top: 327px; visibility: hidden;" width="96" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;Para hadirin di majlis ini dihadiahkan satu penerbitan eklusif UTM-Kumpulan Utusan iaitu satu booklet yang bertajuk &lt;em&gt;‘Memecut di Litar Sayembara: Fiksyen Sains &amp;amp; Teknologi’&lt;/em&gt; yang diselaraskan oleh Nor Azah Abd Aziz dan Yosman Mohd Bain. Sebagai seorang guru, saya memang obses dengan dokumentasi dan aktiviti pendokumentasian, dan saya menganggumi 2 institusi ini kerana memulakan langkah pertama menerbitkan satu buku kecil untuk menjadi pemula khazanah rujukan bagi genre fiksyen sains di Malaysia. Dan saya kira, fiksyen sains di Malaysia akan jadi unggul kerana keunikan yang kita miliki sebagai sekumpulan penulis yang berpegang teguh kepada jati diri yang mencerminkan pegangan agama-agama di Malaysia dan semangat cinta kepada negara walau apapun ketidakpuasan politik penulis pada sesuatu zaman.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila menulis fiksyen sains, sukar untuk kita melakukannya tanpa dipengaruhi oleh tradisi fiksyen sains yang sedia ada yang sebahagian besarnya datang dari Barat. Mungkin dunia kesusasteraan Malaysia/ Melayu mempunyai tradisi fiksyen sainsnya yang lebih awal tetapi saya tidak maklum. Saya terfikir tentang perjalanan Hang Tuah ke Rom untuk membeli senjata pemusnah besar-besaran (weapon of mass destruction)&amp;nbsp;boleh dianggap sebagai satu episod fiksyen sains fiksyen di dalam Hikayat Hang Tuah? Bagaimana pula fiksyen sains di dalam tradisi kesusasteraan dari Timur Tengah? Saya tidak mahir, saya alu-alukan pandangan anda. Tradisi fiksyen sains dari Barat diperkuatkan lagi dengan tradisi perfilemannya yang mempunyai pasaran menyeluruh ke serata dunia. Kebanyakkan lanskap minda kita tentang fiksyen sains berkemungkinan besar akan terpengaruh dengan babak wayang gambar dari Barat. Jadi,&amp;nbsp;ditakuti apabila penulis Malaysia menulis tentang fiksyen sains, ia seperti meneruskan sahaja suatu tradisi. Seperti salah ranting kecil baru dalam pokok fiksyen barat, mengambil intipati dari idea lama dan meneruskannya, dengan memberi latar berbeza dengan nama yang relevan dengan etnik di Malaysia. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan apa tema yang belum ditulis dan difilemkan oleh fiksyen barat? Semuanya sudah ditulis! Robot dan kepintaran buatan (&lt;em&gt;AI, I, Robot, The Bicentennial Man, The Space Odyssey&lt;/em&gt; – dan oh, mereka filemkan semua buku penulis mereka! Isaac Asimov, Arthur C Clark, Phillip K Dick. Di Malaysia, pemfilem lebih GEMAR menulis cerita mereka sendiri), cerita pasca-bencana (&lt;em&gt;The Day After Tomorrow, 2012, Blade Runner, The Matrix, siri The Terminator&lt;/em&gt;), cerita angkasa lepas (&lt;em&gt;Sunshine, The Space Oddyssey, StarTrek&lt;/em&gt;), dunia selari/&lt;em&gt; parallel universe&lt;/em&gt; (&lt;em&gt;Donnie Darko, Run Lola Run&lt;/em&gt;), manipulasi masa (&lt;em&gt;Deja Vu, The Time Machine&lt;/em&gt;), genetik (&lt;em&gt;Splice, Species, Jurassic Park&lt;/em&gt;), dadah di dalam bekalan air/ &lt;em&gt;something in the water&lt;/em&gt;&amp;nbsp;&lt;em&gt;(Equilibrium&lt;/em&gt;), &lt;em&gt;cryonics &lt;/em&gt;(&lt;em&gt;Young Again, Vanilla Sky&lt;/em&gt;), dan banyak lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun benarkah? Apa yang boleh ditulis sudahpun ditulis? Intuisi saya mengatakan tidak. Bahkan kebanyakan kerja-kerja di atas bukannya fiksyen sains tetapi kerja-kerja fantasi yang menyamari fiksyen sains. Di mana saya di dalam skema masa depan ini? Saya masih perlu banyak belajar untuk memahami tradisi sedia ada dan mencipta tradisi yang baru.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TEr3TIAFJoI/AAAAAAAAAFA/e23jc8kViFU/s1600/site_28_rand_608304316_donnie_darko_maxed.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" hw="true" src="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TEr3TIAFJoI/AAAAAAAAAFA/e23jc8kViFU/s320/site_28_rand_608304316_donnie_darko_maxed.jpg" style="cursor: move;" unselectable="on" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;Donnie Darko: Gotta go. If I don't send my sci-fi manuscript in 28 days, 6 hours, 42 minutes and 12 seconds, the &lt;em&gt;tangent universe&lt;/em&gt; will collapse into the &lt;em&gt;primary universe&lt;/em&gt; in a massive &lt;em&gt;blackhole&lt;/em&gt; that will destroy everything.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-1771736559477350559?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/1771736559477350559/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/fiksyen-sains-menulis-untuk-masa-depan.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1771736559477350559'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1771736559477350559'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/fiksyen-sains-menulis-untuk-masa-depan.html' title='FIKSYEN SAINS: MENULIS UNTUK MASA DEPAN'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TEr3Ox5SjEI/AAAAAAAAAE4/7dG2uiQ4IWU/s72-c/DSC03123.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-1196526304522169356</id><published>2010-07-19T05:05:00.000-07:00</published><updated>2010-07-19T05:09:33.999-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>Menjadi Penulis Pada Usia Remaja</title><content type='html'>Ramai pelajar yang mula bertanyakan kepada saya bagaimana hendak memulakan kerjaya sebagai penulis. Oleh kerana saya bukan penulis sepenuh masa, maka saya menjawab hanya sebagai seorang yang berkerjaya utama namun mempunyai minat dan berjaya menerbitkan buku dengan seadanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, apabila saya memikirkannya, saya ada cadangan, atau &lt;em&gt;masterplan&lt;/em&gt; untuk pelajar-pelajar yang ingin menulis secara serius semenjak di bangku persekolahan. Teliti rancangan di bawah ini:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;MODUL 1: SAYA MAHU JADI PENULIS KREATIF!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Kenapa anda mesti jadi PENULIS KREATIF walaupun anda mempunyai cita-cita lain?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;a. Penulisan kreatif menjanjikan pulangan wang yang baik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;b. Penulisan kreatif boleh menjadikan anda terkenal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;c. Penulisan kreatif adalah suatu ibadah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Penulis mesti membaca. Apa yang anda baca?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;a. Apakah tajuk buku yang paling anda gemari? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;__________________________________________&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;b. Apakah perasaan anda apabila membaca buku tesebut?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;__________________________________________________&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;P/S: Bukankah bagus jika anda boleh menulis cerita anda sendiri dan tidak lagi mengharapkan orang lain akan menulis untuk anda baca.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Apakah GENRE yang anda ingin tulis? Buat perancangan sekarang!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Puisi (1-2 ms)/ Cerpen (10-20 ms) / Novel pendek (100-150 ms)/ Novel panjang (150 ms -ke atas) / &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Skrip drama (10 – 100 ms)/ Artikel suratkhabar (2-3 ms) / Buku bukan fiksyen/ Skrip untuk komik&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Cerita yang bagaimana anda akan tulis?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cinta / Sains Fiksyen/ Misteri/ Sejarah/ Fantasi/ Keagamaan/ Thriller/ __________________(lain-lain)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. Apakah sasaran anda sebagai penulis remaja?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Usia / Aktiviti Sasaran Fasilitator (Cadangan sahaja) Sasaran Anda&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;15 tahun / selepas PMR 2010&amp;nbsp; - Mula menulis &amp;amp; belajar menulis secara serius, menyimpan hasil kerja dalam &lt;em&gt;hardcopy &lt;/em&gt;&amp;amp; &lt;em&gt;softcopy,&lt;/em&gt; mula menyimpan buku-buku kegemaran &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;17 tahun/ selepas SPM Disember 2012&amp;nbsp; - Menghantar hasil karya pertama kepada penerbit &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;18 tahun / matrikulasi/ universiti - Penerbitan pertama &amp;amp; royalti pertama, kajian untuk karya seterusnya bermula&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;23-24 tahun&amp;nbsp;&amp;nbsp;- Gaji pertama - Memiliki &lt;em&gt;home office&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp; - Gaji kedua - Memiliki &lt;em&gt;home library&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6. Apakah ALATAN yang anda perlu untuk bermula sebagai penulis?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;a. Diari harian&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;b. Jurnal penulisan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;c. Fail untuk hardcopy karya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;d. Fail untuk keratan akhbar/ majalah/ gambar (buku skrap)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat merancang!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-1196526304522169356?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/1196526304522169356/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/menjadi-penulis-pada-usia-remaja.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1196526304522169356'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1196526304522169356'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/menjadi-penulis-pada-usia-remaja.html' title='Menjadi Penulis Pada Usia Remaja'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-1986722021963574589</id><published>2010-07-15T05:02:00.000-07:00</published><updated>2010-07-15T05:02:06.652-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Poetry'/><title type='text'>The Working Woman-Mother's Guide to Writing</title><content type='html'>&lt;strong&gt;&lt;em&gt;The Working Woman-Mother's Guide to Writing&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;by &lt;br /&gt;Sri Rahayu Mohd Yusop&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After&amp;nbsp;a month's worth of the boss' abuse&lt;br /&gt;Finally you found some time to put your&amp;nbsp;brain to use&lt;br /&gt;Find your muse, light your fuse&lt;br /&gt;Dig up some some books&lt;br /&gt;Take the phone off the hook&lt;br /&gt;Instant dinner, load the printer&lt;br /&gt;A quick check through the children's schoolbag&lt;br /&gt;Supervise homework or they'll be the classroom's gag&lt;br /&gt;Play some music&lt;br /&gt;Pray nobody fall sick&lt;br /&gt;Tuck the children early.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Honey, don't wait for me.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-1986722021963574589?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/1986722021963574589/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/working-woman-mothers-guide-to-writing.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1986722021963574589'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1986722021963574589'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/working-woman-mothers-guide-to-writing.html' title='The Working Woman-Mother&apos;s Guide to Writing'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-3923719646389051652</id><published>2010-07-14T00:10:00.000-07:00</published><updated>2010-07-14T00:14:34.287-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>HSKU (Kategori Novel Remaja) : Soalan Kurang Lazim</title><content type='html'>(Sesi soal-jawab ini tidak mewakili dasar pihak penganjur. Ia adalah pendapat yang berasaskan pengalaman penulis semata-mata)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Soalan&lt;/strong&gt;: Laporan Panel Hakim menyatakan yang Sekretariat menerima jumlah manuskrip novel paling sedikit pada tahun 2009 iaitu sebanyak 8 manuskrip. Apakah sebab ia berlaku? &lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Jawapan&lt;/strong&gt;: Pertama, secara kebiasaannya Kumpulan Utusan tidak mengeluarkan iklan atau borang penyertaan untuk KNR. Jadi, pertandingan &lt;em&gt;kategori&lt;/em&gt; ini diketahui penulis hanya melalui &lt;em&gt;word-of-mouth. &lt;/em&gt;Mungkin ini menyebabkan ramai yang tidak mengetahui pertandingan ini wujud. Kedua, penulis lebih gemar menghantar manuskrip mereka kepada syarikat penerbitan yang mesra penulis (tulis apa saja dan akan terbit)&amp;nbsp;dan skop penerbitannya lebih luas dan pulangan yang lebih lumayan. Maknanya, penulis telah berhijrah ke penerbitan lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Soalan&lt;/strong&gt;: Apakah kesannya kepada kategori ini?&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Jawapan&lt;/strong&gt;: Ada kemungkinan takungan karya yang baik semakin berkurangan.&amp;nbsp;Dikhuatiri suatu hari nanti sehingga tiada manuskrip yang layak diperakukan menang kategori ini. Harapnya Kumpulan Utusan lakukan sesuatu untuk menaikkan semula jumlah manuskrip yang menyertai pertandingan, dan bukannya sekadar menunggu manuskrip datang&amp;nbsp;dengan sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Soalan&lt;/strong&gt;: Apa maknanya jika anda menang KNR (HSKU)?&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Jawapan&lt;/strong&gt;: Maknanya, manuskrip anda adalah antara yang terbaik di dalam kumpulan yang menyertai tahun itu. Anda bukan penulis yang terbaik di seluruh negara, atau penulis terhebat di Malaysia. Namun anda perlu diberi merit kerana berjaya menghantar karya yang diperakukan baik di dalam lingkungan pertandingan sebelum tarikh tutup.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Soalan&lt;/strong&gt;: Kenapa ada kecenderungan penulis yang sama akan memenangi KNR untuk beberapa tahun? Trend ini telah berlaku sejak dahulu sehinggalah sekarang. Mengapa?&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Jawapan&lt;/strong&gt;: Kerana penulis yang sama telah menghantar karyanya setiap tahun sebelum tarikh tutup pertandingan. Apa yang anda tidak tahu ialah mungkin ada tahun-tahun yang dia menghantar karya tapi tidak terpilih. Karya penulis itu juga bertanding dengan manuskrip lain di dalam lingkungannya sahaja. Tidak lebih dari itu. Dan lambat-laun, putaran seseorang penulis akan tamat jua - kerana hayat, usia, atau sudah berhijrah ke bidang penulisan dan syarikat penerbitan lain. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Soalan&lt;/strong&gt;: Adakah orang lain akan tahu yang saya menghantar manuskrip ke HSKU (KNR) dan telah gagal?&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Jawapan&lt;/strong&gt;: Tidak. Tiada siapa akan tahu dalam kes KNR. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Soalan&lt;/strong&gt;: Jika manuskrip yang saya hantar ke HSKU (KNR) tidak terpilih, bolehkah saya menerbitkannya&amp;nbsp;di tempat lain? (soalan sumbangan Lailati)&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Jawapan&lt;/strong&gt;: Pastinya boleh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Soalan&lt;/strong&gt;: Bolehkah saya menghantar manuskrip yang terdiri dari cebisan-cebisan karya&amp;nbsp;yang telah saya siarkan di Internet untuk HSKU (KNR)?&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Jawapan&lt;/strong&gt;: Tidak boleh. Jangan. Kalau boleh jangan buat perkara yang demikian di dalam mana-mana sayembara pun. Pertandingan biasanya mengamalkan prinsip yang berbeza dengan penerbitan di syarikat biasa/ bukan untuk pertandingan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-3923719646389051652?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/3923719646389051652/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/hsku-kategori-novel-remaja-soalan.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3923719646389051652'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3923719646389051652'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/hsku-kategori-novel-remaja-soalan.html' title='HSKU (Kategori Novel Remaja) : Soalan Kurang Lazim'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-3170314832760521399</id><published>2010-07-10T17:16:00.000-07:00</published><updated>2010-07-10T17:16:58.104-07:00</updated><title type='text'>Teks Nenek Moyang Yang Menyesatkan (Ancestor Texts Gone Awry)</title><content type='html'>Dalam entri beberapa hari lepas ada mengemukakan teks nenek moyang (ancestor texts) yang digunakan dalam menghasilkan 5 novel sebelum ini. Saya anggap teks-teks nenek moyang (buku)&amp;nbsp;yang saya telah gunakan adalah teks yang&amp;nbsp; 'tidak jahat'. Jika ia bukan teks yang 'baik', ia bukan yang 'jahat'. Teks-teks yang tidak menyimpang dari ajaran Islam atau menghasut kita menjadi orang-orang yang subversif.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi bila bercakap tentang filem, ia agak sukar untuk diklasifikasikan baik. Kerana ada filem/ siri TV yang datang dari Ho******* dan ada orang yang tidak suka filem popular yang bersifat bertih jagung - manis, banyak gula, sedap masa itu, tapi sebenarnya kosong. Bolehkah&amp;nbsp; produk begini dijadikan teks nenek moyang?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Secara peribadi, saya anggap boleh. Tetapi saya mesti buat lebih dari tukar latar tempat dan nama watak. Saya tidak boleh salin and tampal. Pada kebanyakan masa, perbezaan dasar antara teks nenek moyang dan karya baru boleh mengubah segala-galanya. Ia mengubah perwatakan wira unggul, mengubah plot dan mengubah pengakhiran cerita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada tahun 1999 saya menonton filem 'The Matrix'. Oleh kerana kelemahan diri dan juga kelemahan persekitaran saya, saya merasakan yang hidup saya teruk. Saya berfikir "Bagaimana jika ini semua sebuah mimpi yang panjang dan teruk? Saya tak mungkin tahu." Filem The Matrix menghantui saya buat masa yang lama. Saya tercari-cari jawapan dan saya terseksa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Allah SWT telah menemukan saya dengan buku Harun Yahya &lt;em&gt;Evolution Deceit. &lt;/em&gt;Dan saya baca dan saya hampir-hampir dapat jawapannya. Ada beberapa ayat yang menimbulkan syak wasangka tetapi saya dapat menyeterika ayat-ayat itu dan membentuk pendapat saya sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada Februari 2009, saya terjumpa satu skrip filem yang belum dibuat lagi ketika itu. Sekarang filem itu sudah dalam post-produksi. Ia bertajuk 'Source Code'. Saya kira skrip versi pertama yang saya baca pada Februari 2009 dan filem tahun 2011 akan mempunyai banyak perbezaan. Tetapi skrip itu menunjukkan saya suatu imej yang dahsyat dan saya tidak boleh keluarkan dari kepala saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp; &lt;em&gt;The upper half of Colter's body - his real body - inside a sterile tent &lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp; of transparent plastic. His skull has been removed. A massive apparatus &lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp; has been infused directly into his brain.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp; - &lt;/em&gt;Ben Ripley, Source Code&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mereka lebih kemas dan bersih dalam The Matrix. Colter ialah seorang askar yang telah mati jasadnya tetapi otaknya diletak dalam mesin sokongan hidup supaya dia boleh melaksanakan kerja-kerja intelegensia. Hanya kerana penulis percaya yang perkara ini boleh dilakukan, maka terciptalah filem ini. Akhirnya, Colter minta otaknya dimatikan jika dia berjaya melaksanakan misi menangkap teroris. Roh Colter pergi kepada gadis yang dia jatuh cinta di dalam keretapi yang dia telah selamatkan di dalam dunia maya 'source code'. Falsafah yang salah membawa kepada pengakhiran yang salah, walaubagaimana heroiknya watak&amp;nbsp;Colter.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan saya berfikir berapa banyak lagi filem-filem seperti ini akan keluar, mempengaruhi penulis muda Islam di dalam genre sains fiksyen, genre yang sedang mencanak-canak keluar sekarang. Dan saya berkata "That's it. I'll stop this once and for all."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maka lahirlah Impuls/ Roh. Ia tidak sempurna. Tetapi ia ditulis kerana niat yang amat jitu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-3170314832760521399?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/3170314832760521399/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/teks-nenek-moyang-yang-menyesatkan.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3170314832760521399'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3170314832760521399'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/teks-nenek-moyang-yang-menyesatkan.html' title='Teks Nenek Moyang Yang Menyesatkan (Ancestor Texts Gone Awry)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5094748598442459365</id><published>2010-07-10T02:55:00.000-07:00</published><updated>2010-07-10T04:17:54.451-07:00</updated><title type='text'>The Mourning After - HSKU 2009</title><content type='html'>Syukur alhamdulillah. So, what was done was done. 9 July 2010. It wasn't a perfect night. But nothing traumatic happened to me last night and that was enough. &lt;br /&gt;And I don't really have photos. I believe once I snapped a photo on my behalf, I will instantly forget how the event sounded, how it seemed in my mind's eyes, the smell and the whole atmosphere. I just like to be in that moment, taking it all in, eventhough it's not much. You can imagine my parents' dismay when I came back from New Zealand! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;That night, I talked to SM Zakir for the first time in my life, after all these years of my roguish foray in the writing life. I was immediately taken in by his generosity, his soft-spokenness and his humility. I mean, I don't even deserve to be breathing in the same space with this guy! I made a conclusion, the more substantial the writer is, the more kind, generous and approachable he or she is.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Norziati, another novelist-winner, I think she is more mature than I could ever be at her age. I was a girl on too much sugar that night. Nizar, a fellow teacher-writer, we clicked instantly.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Truth, I never have the confidence enough to be with these people. What do I call them? What are their names? What will they think about me? I'm actually more paranoid than&amp;nbsp;Sylvia Plath, without the cigarettes, the drugs and the alcohol.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In the end, as&amp;nbsp;a writer, you just write right, write now, right now. Now, I'm sad. I have to start from square one. Back to the drawing board. Day One.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5094748598442459365?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5094748598442459365/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/mourning-after-hsku-2009.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5094748598442459365'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5094748598442459365'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/mourning-after-hsku-2009.html' title='The Mourning After - HSKU 2009'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-2376352507796755130</id><published>2010-07-06T00:05:00.000-07:00</published><updated>2010-07-06T00:05:54.111-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>Ancestor Texts</title><content type='html'>I'm not the most original person in the world, mainly because things I've seen and read (even the flimsy ones) will somehow cling to my consciousness when they have struck a emotional chord in my mind. (Thus I've been having '_______ Month' for as long as I can remember, put anything/ anyone able to be googled in the blank). So, I operate optimally&amp;nbsp;using somekind of ancestor texts. Mainly these texts are books and films, sometimes they are songs/ music.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, I'm celebrating my ancestor texts. And in the process, reminding you to dig up your ancestor texts!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TDLNQqfAA0I/AAAAAAAAAEQ/-o56y_C5H84/s1600/bukan_legasi_lalang.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" rw="true" src="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TDLNQqfAA0I/AAAAAAAAAEQ/-o56y_C5H84/s320/bukan_legasi_lalang.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Work: &lt;em&gt;Bukan Legasi Lalang&lt;/em&gt; (2001)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Place of birth: My degree's final year apartment, Cheras&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Ancestor Texts (Books) :&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;em&gt;Hikayat Hang Tuah&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;em&gt;Sejarah Melayu&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Ancestor Text (Film):&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;em&gt;Secret Battle of the Majesty&lt;/em&gt; 1 &amp;amp; 2 (actually it is a Chinese drama serial)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Ancestor Text (Music):&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;em&gt;Dolphin's Cry&lt;/em&gt; (LIVE)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TDLODpR67vI/AAAAAAAAAEY/AGtcvcri6pM/s1600/Merdekakan_Cinta_Ratna.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" rw="true" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TDLODpR67vI/AAAAAAAAAEY/AGtcvcri6pM/s320/Merdekakan_Cinta_Ratna.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Work: &lt;em&gt;Merdekakan Cinta Ratna&lt;/em&gt; (2003)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Place of birth: Aunt Petunia and Uncle Vernon's house in Tanjung Karang (oh, those dark days of my life, not it was my aunt &amp;amp; uncle's fault!)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Ancestor Texts (Books): &lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;em&gt;Hikayat Hang Tuah&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;em&gt;Sejarah Melayu&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Ancestor Text (Film): &lt;em&gt;Shakespeare In Love&lt;/em&gt; (2001)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Ancestor Text (Music): &lt;em&gt;Break the Cycle&lt;/em&gt; (Staind)&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TDLTAJbMcYI/AAAAAAAAAEg/zMfQcYzitRc/s1600/OTK.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="200" rw="true" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TDLTAJbMcYI/AAAAAAAAAEg/zMfQcYzitRc/s200/OTK.JPG" width="120" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Work: &lt;em&gt;Odisi Tanah Kencana&lt;/em&gt; (2006)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Place of birth: Mother-in-law's house in Kg. Bukit Baru, in good ol' Malacca&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Ancestor Texts (Books): &lt;em&gt;Sejarah Melayu&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;em&gt;Macbeth &lt;/em&gt;(William Shakespeare)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Ancestor Text (Film): &lt;em&gt;Lord of the Rings: Return of the King&lt;/em&gt; (2003)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Ancestor Texts (Music): &lt;em&gt;Seroja &lt;/em&gt;(Hussein Bawafi/Said Effendi)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TDLTUtBsR3I/AAAAAAAAAEo/fGn_ErUDq0g/s1600/warisnya_kalbu.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="200" rw="true" src="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TDLTUtBsR3I/AAAAAAAAAEo/fGn_ErUDq0g/s200/warisnya_kalbu.jpg" width="122" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Work: &lt;em&gt;Warisnya Kalbu&lt;/em&gt; (2007)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Place of Birth: Mother-in-law's house&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Ancestor Texts (Books): &lt;em&gt;Karya Agung: Pantun Melayu &lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Ancestor Text (Film): &lt;em&gt;Lagaan&lt;/em&gt; (2001)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TDLTqEAdKXI/AAAAAAAAAEw/ae_2zmnMAr8/s1600/KasihNanAgung-cover(s).jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="200" rw="true" src="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TDLTqEAdKXI/AAAAAAAAAEw/ae_2zmnMAr8/s200/KasihNanAgung-cover(s).jpg" width="122" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Work: &lt;em&gt;Kasih Nan Agung&lt;/em&gt; (2008)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Place of Birth: Mother-in-law's house&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Ancestor Texts (Books): &lt;em&gt;From Lucy to Language&lt;/em&gt; (Donald Johanson, Blake Edgar)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;em&gt;Evolution Deceit&lt;/em&gt; (Harun Yahya)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Ancestor Text (Film): &lt;em&gt;Lost &lt;/em&gt;(TV series)&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Of course, the predecessor texts pale in comparison to the ancestor texts. But a girl has to start somewhere, anywhere!&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;What are your ancestor texts?&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-2376352507796755130?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/2376352507796755130/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/ancestor-texts.html#comment-form' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2376352507796755130'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2376352507796755130'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/ancestor-texts.html' title='Ancestor Texts'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TDLNQqfAA0I/AAAAAAAAAEQ/-o56y_C5H84/s72-c/bukan_legasi_lalang.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-1052664199168768471</id><published>2010-07-03T22:26:00.000-07:00</published><updated>2010-07-05T03:44:17.859-07:00</updated><title type='text'>Hadiah Sastera Kumpulan Utusan (Kategori Novel Remaja): FAQ/ Soalan Lazim</title><content type='html'>Siri Soalan Lazim ini tidak mewakili polisi pihak penganjur ataupun penaja. Ia adalah pandangan peribadi saya semata-mata, di dalam lingkungannya yang amat terhad. Harap dapat membantu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan 1.&lt;br /&gt;S: Siapa yang boleh menyertai HSKU (KNR) ?&lt;br /&gt;&amp;nbsp;J: Warganegara Malaysia yang berupaya menghasilkan manuskrip yang boleh dibaca.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan 2.&lt;br /&gt;&amp;nbsp;S: Ke mana saya perlu menghantar manuskrip saya?&lt;br /&gt;J: Ketua Sekretariat Hadiah Sastera Kumpulan Utusan 2010/ 2011/ 2012 ...&lt;br /&gt;Utusan Publications &amp;amp; Distributors Sdn. Bhd.&lt;br /&gt;No. 1 &amp;amp; 3, Jalan 3/91A&lt;br /&gt;Taman Shamelin Perkasa, Cheras&lt;br /&gt;56100 Kuala Lumpur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan 3.&lt;br /&gt;S: Apakah tempoh masa untuk menghantar manuskrip?&lt;br /&gt;J: 1 Januari tahun semasa sehingga 31 Disember tahun yang sama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan 4.&lt;br /&gt;S: Apa saya hendak nyatakan dalam surat iringan bersama manuskrip saya?&lt;br /&gt;J: Nyatakan niat anda menyertai pertandingan, nama anda, alamat, nombor untuk dihubungi dan tajuk manuskrip.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan 5.&lt;br /&gt;S: Bagaimana rupa bentuk manuskrip yang perlu saya hantar?&lt;br /&gt;J: Kertas A4, langkau 2 baris, font Garamond (tip dari Zaid Akhtar &amp;amp; saya amalkan - jelas dan tidak menyakitkan mata tetapi lembut), saiz font 14, bercetak sebelah muka sahaja, dijilid sesikat, ada pelapik plastik depan belakang, jangan ada nama penulis pada manuskrip.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan 6&lt;br /&gt;S: Adakah saya perlu menghantar manuskrip dengan pos laju/ berdaftar?&lt;br /&gt;J: Tidak perlu. Hantar dengan pos biasa sahaja, melainkan anda menghantar manuskrip pada 30 Disember.&lt;br /&gt;Tapi pastikan ia dipaketkan dengan baik supaya tidak rosak dalam perjalanan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan 7&lt;br /&gt;S: Berapa muka surat minima diterima sebagai sebuah novel untuk HSKU?&lt;br /&gt;J: Bergantung. 50 - 100 mukasurat terlalu pendek untuk novel. Minima mungkin 130 - 150 mukasurat. Maksima&amp;nbsp;- tulislah selagi cerita belum habis, tapi janganlah panjang sangat sehingga perlu dijilid menjadi Book 1, 2, 3 ...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan 8&lt;br /&gt;S: Berapa banyak manuskrip boleh saya hantar dalam setahun?&lt;br /&gt;J: Hantarlah sebanyak yang mampu. Faisal Tehrani pernah menang 2 manuskrip dalam tahun yang sama. Jika manuskrip-manuskrip itu baik, insyaAllah terpilih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan 9&lt;br /&gt;S: Bolehkah saya bertanya dengan editor tentang nasib manuskrip saya?&lt;br /&gt;J: Jangan. Editor ini terlalu sibuk. Anda mungkin tak dapat pun masuk line telefon dia. Peraturannya, dalam apa-apa hal, editor akan telefon anda dan bukan anda telefon editor. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan 10&lt;br /&gt;S: Bolehkah saya menulis manuskripkan bertemakan cinta lelaki-perempuan?&lt;br /&gt;J: Boleh saja. Tapi jika hendak mendapat tempat, tema cinta lelaki-perempuan baik dikecilkan atau ditolak terus. Kerana anda bersaing dengan penulis-penulis yang membawa tema yang lebih &lt;em&gt;urgent&lt;/em&gt;/ serius/ penting (?). &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan 11&lt;br /&gt;S: Adakah editor akan melakukan penambahbaikan pada kerja saya?&lt;br /&gt;J: Hanya jika anda mendapat tempat. Tapi lebih baik buat yang terbaik pada kali pertama (&lt;em&gt;get it right the first time&lt;/em&gt;), kerana manuskrip dipilih melalui pembacaan pertama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan 12&lt;br /&gt;S: Apa petua memberi tajuk kepada manuskrip?&lt;br /&gt;J: Berilah tajuk yang kemas, tepat,segar, sedikit pelik, indah. Kalau boleh jangan panjang meleret.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan 13&lt;br /&gt;S: Apa pantang-larang tema HSKU?&lt;br /&gt;J: Jangan tulis tema yang menghina agama Islam atau agama-agama bangsa di Malaysia. Jangan angkat isu sensitif. Jangan glamorkan/ pamerkan&amp;nbsp;budaya tidak baik (dadah, berkelab, minum arak, pelacuran, berlumba haram, dll.) walaupun dengan tujuan memberi iktibar. Jangan menghina bangsa-bangsa di Malaysia. Jangan tulis nama anda pada manuskrip. Jangan mengagungkan orang yang jelas amat jahat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan 14&lt;br /&gt;S: Apakah sifat paling utama untuk menyertai HSKU (KNR)?&lt;br /&gt;J: Sabar, reda, tawakal, tekun, tak putus asa.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-1052664199168768471?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/1052664199168768471/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-kategori.html#comment-form' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1052664199168768471'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1052664199168768471'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-kategori.html' title='Hadiah Sastera Kumpulan Utusan (Kategori Novel Remaja): FAQ/ Soalan Lazim'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-2194714955334781880</id><published>2010-07-02T01:52:00.000-07:00</published><updated>2010-07-02T01:58:50.848-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>Will You Write ANYTHING Just Because YOU CAN?</title><content type='html'>The kinds of 'guilty pleasure' stories in the publishing industry&amp;nbsp;and films&amp;nbsp;these days are just too much. They are everywhere. I owned 'Twilight' long before the movie. The edition is the smaller one, the hand holding the red apple cover. And I enjoyed reading it. I even passed it on to my younger sister, who never return it until today eventhough she just visited me yesterday. And I bought and read 'New Moon' and 'Eclipse' long before the movies came out. But when the books became movies,&amp;nbsp;I started backing out. I took my sister's copy of 'Breaking Dawn' (the same sister) and never read it simply because Bella and Edward got married. I said, hey, that's too close to reality - I already know the drill, I'm going to leave this. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then, hoardes of vampire books invade the market, making me embarressed to own the series. Then, there is this 'immortal' series called 'Evermore' which I owned until the second book. I dropped the third book because I thought the STORY in the second book is not a story. Next, there's the 'fallen angel' book called 'Fallen'. I bought it and then kept it wrapped and unopened because I was trying to finish my sixth novel. You cannot imagine the torture. This beautifully illustrated cover of a gothic girl, crying with her hands covering her face against black-blue background sitting next my computer screen, while I was trying to key in the description of Plato's cave into my computer in Bahasa Melayu! When I finished and posted the whole cave away, I tore open the book and pfff! What a disappointment! The fallen angels are fighting over a girl! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then&amp;nbsp; it made me think of me writing one of these gothic novels too. I didn't want vampires, angels, or&amp;nbsp;immortals, because that's just wrong. So, how about a girl whose words turn to reality? It's like a gothic Inkheart (part 2) after the girl Meggie read the words she wrote on the skin of her arms and brought&amp;nbsp;them&amp;nbsp;to reality. And she got visits from a prince whose kingdom was stuck on a verge of war when the writer of a book the kingdom is in dies when she was writing it. And guess what? The dead writer is the heroin's aunt. Something like that. That's going to be delicious. It's like a writer's heaven. Imagine, the whole book about the passion of writing and I'm going to blame it all on her unstable view of reality because she was struggling with guilt of causing the death of her parents. Redemption abound.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And because this is jake gyllenhaal month, I also discovered the script to the film in&amp;nbsp;post-production&amp;nbsp;'source code'. It's a sci-fi about a dead soldier whose brain is kept alive so the military can send him back to an event of a terrorist attack in the past, so he could find the bomber and stop OTHER attacks from happening, not change the past. Is that even right? The brain kept alive and with its full capacity of thinking while all the sensory receptacles of the human host/body are dead. But it's really tempting. And the soldier asked for death, true death after he completes the mission. His soul finally lives on in the&amp;nbsp;'source code' dimension with the girl he&amp;nbsp;met and saved on the doomed train.&amp;nbsp;It makes a delicious story, but is it right?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Why all these rantings about stories that are just wrong? Because I have been&amp;nbsp;tempted to do them. Just because words are property of any man/woman, it doesn't mean&amp;nbsp;I can just write anything and everything as&amp;nbsp;I please. There are consequences to what&amp;nbsp;I have written - to&amp;nbsp;my faith, to&amp;nbsp;my morale as a person and writer, and the legacy that&amp;nbsp;I'm going to leave behind.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And if people view&amp;nbsp;me wrongly because of something I have written, yet I didn't intend for it to be viewed wrongly (misinterpretations that lead to slanders that lead to me being condemned), there must be something that I have done using those words that made people believe the way they believe about me. Maybe I should step back and review the whole thing.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-2194714955334781880?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/2194714955334781880/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/will-you-write-anything-just-because.html#comment-form' title='11 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2194714955334781880'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2194714955334781880'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/07/will-you-write-anything-just-because.html' title='Will You Write ANYTHING Just Because YOU CAN?'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>11</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-1781810543728915094</id><published>2010-06-26T18:31:00.000-07:00</published><updated>2010-06-26T18:31:30.719-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Malay literature'/><title type='text'>Hadiah Sastera Kumpulan Utusan (2009): It's Out! (Kind of)</title><content type='html'>Tahniah semua!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Senarai ini dipetik dari Mingguan Malaysia, 27 Jun 2010)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;... Bukanlah suatu yang mudah misalnya untuk menempatkan diri dalam senarai 20 terbaik daripada lebih seratus karya yang dinilai. Lalu yang berjaya dalam senarai ini juga satu kejayaan. Kejayaan ini diraikan dengan menyiarkan mereka yang dipilih dalam senarai akhir.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;KATEGORI CERPEN&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Daripada jumlah 125 cerpen, Panel Hakim menyenaraipendekkan 21 karya untuk penilaian peringkat akhir. Cerpen-cerpen itu adalah seperti yang berikut:&lt;br /&gt;1. Akhir Parak Siang (Zaen Kasturi) Mingguan Malaysia, 29 Mac 2009&lt;br /&gt;2. Dari Fail Tribuhak (Ghazali Lateh) Mingguan Malaysia, 23 Ogos 2009&lt;br /&gt;3. Doa Akhir Tahun (Malim Ghozali PK) Mingguan Malaysia, 20 Disember 2009&lt;br /&gt;4. Embus-embus Iman di Indus (Adip MN Damanhuri) Mingguan Malaysia, 17 Mei 2009&lt;br /&gt;5. Falsampah (Serunai Faqir) Mingguan Malaysia, 25 Oktober 2009&lt;br /&gt;6. Hikayat Penenun (Ana Balqis) Mingguan Malaysia, 31 Mei 2009&lt;br /&gt;7. Holograf Klasik dari Nagasaki (Zulfazlan Jumrah) Mingguan Malaysia, 1 Nov 2009&lt;br /&gt;8. Iluminasi (Zanazanzaly) Mingguan Malaysia, 5 April 2009&lt;br /&gt;9. Jagung Manis, Kayu Gaharu (Rahman Haji Yusof) Mingguan Malaysia, 10 Mei&lt;br /&gt;10. Ketuanan, Maaf dan Seorang Binatang (Marsli N.O) Mingguan Malaysia, 22 Mac 2009&lt;br /&gt;11. Kisah Sebatang Pokok (S. M. Zakir) Mingguan Malaysia, 28 Jun 2009&lt;br /&gt;12. Kompang Kenduri (Siti Jasmina Ibrahim) Mingguan Malaysia, 6 Disember 2009&lt;br /&gt;13. Mahkota di Atas Jemala (Farahana Hussain) Al-Islam, Mac 09&lt;br /&gt;14. Muhammad Ulul Albab (Faisal Tehrani) Mingguan Malaysia, 14 Jun 2009&lt;br /&gt;15. Narasi Cinta di Pulau Seribu Kubah (Mawar Shafei) Mingguan Malaysia, 18 Januari 2009&lt;br /&gt;16. Pascasejarah (Fahd Razy) Mingguan Malaysia, 12 Julai 2009&lt;br /&gt;17. Rama-rama dari Taman Biru (Shamsiah Mohd Nor) Mingguan Malaysia, 18 Februari 2009&lt;br /&gt;18. Resipi dari Istana 3 (Nisah Haron) Mingguan Malaysia, 15 Februari 2009&lt;br /&gt;19. Sang Lelaki dan Puaka (Mohd. Hashim Osman) Mingguan Malaysia, 18 Okt 2009&lt;br /&gt;20. Segregasi (Sayidah Mu‘izzah Kamarul Shukri) Al-Islam, Jan 2009&lt;br /&gt;21. Tukang Sepatu dan Sahabat dari Bukit (Malim Ghozali PK) Mingguan Malaysia, 26 April 2009 &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;KATEGORI CERPEN REMAJA&lt;br /&gt;Berdasarkan skop dan ukuran yang telah ditetapkan, Panel Hakim mendapati sejumlah 56 buah cerpen sesuai dikategorikan sebagai cerpen remaja. Daripada jumlah tersebut, 19 judul disenarai pendekkan untuk dibawa ke peringkat akhir. Cerpen- cerpen itu adalah seperti yang berikut:&lt;br /&gt;1. Ayam Patah Kepak (Hanif Hafiza) Mingguan Malaysia, 7 Jun 2009&lt;br /&gt;2. Di Langit Tursina, Ada Bintang Yang Menunjuk Arah (Mawar Shafie) Mingguan Malaysia, 22 November 2009&lt;br /&gt;3. Es Teller di Pagi Raya (Ummu Hani Abu Hassan) Mingguan Malaysia, 20 September 2009&lt;br /&gt;4. Fort Margherita (Mohd Ali Salim) Mingguan Malaysia, 16 Ogos 2009&lt;br /&gt;5. Hikmah di Sebalik Ujian-Nya (Mawarni Sulaiman) Harmoni, 15 Oktober 2009&lt;br /&gt;6. Hipertensi (Ilias Zaidi) Mingguan Malaysia, 1 Februari 2009&lt;br /&gt;7. Hujan Kenangan (Azmi Ibrahim) URTV, 1-15 Mac 2009&lt;br /&gt;8. Kasut Tutankhamun (Fudzail) Mingguan Malaysia, 19 April 2009&lt;br /&gt;9. Ketupat Palas dan Teluk Belanga (Citra Dinda) Harmoni, 15 September 2009&lt;br /&gt;10. Khilaf (Wan Marzuki Wan Ramli) Mingguan Malaysia, 12 April 2009&lt;br /&gt;11. Kimono Ungu Bersulam Bunga (Rebecca Ilham) Mingguan Malaysia, 3 Mei 2009&lt;br /&gt;12. Munsyi (Husna Nazri) Utusan Melayu Mingguan, 2, 9 dan 16 November 2009&lt;br /&gt;13. Pencinta Putih Kelir, Pewaris Merah Muleta (Nasriah Abdul Salam) Mingguan Malaysia, 8 Februari 2009&lt;br /&gt;14. Puaka Pak Jaha (Nadia Khan) Mingguan Malaysia, 27 Disember 2009&lt;br /&gt;15. Sanubari Seorang Anak (Siti Hajar Mohd Zaki) Mingguan Malaysia, 25 Januari 2009&lt;br /&gt;16. Sehampar Ambal Tabriz (Najibah A. Bakar) Mingguan Malaysia, 6 September 2009&lt;br /&gt;17. Semangat dalam Gelap (Ang Chin Huat) Mingguan Malaysia, 9 Ogos 2009&lt;br /&gt;18. Serban Sehelai (Siti Hajar Mohd Zaki) Utusan Melayu Mingguan, 16 Mac 2009&lt;br /&gt;19. Talkin Untuk Guru (Husna Nazri) Mingguan Malaysia, 24 Mei 2009&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;KATEGORI PUISI&lt;br /&gt;Daripada sejumlah 404 buah puisi yang tersiar, Panel Hakim menyenarai pendekkan 91 karya dan seterusnya menyaring lagi sehingga kemudiannya memperoleh senarai 16 karya untuk penilaian peringkat akhir. Puisi- puisi tersebut adalah seperti yang berikut: &lt;br /&gt;1. Aroma (S.M Zakir) Mingguan Malaysia, 27 Disember 2009&lt;br /&gt;2. Ayah adalah Hadiah Allah (Salman Sulaiman) Wanita, Jun 2009&lt;br /&gt;3. Bahasa Kita (Abizai) Mingguan Malaysia, 8 November 2009&lt;br /&gt;4. Catatan Tentang Bukit (Husna Nazri) Mingguan Malaysia, 22 Mac 2009&lt;br /&gt;5. Cerita Terpanggil-panggil, Penglipur Semakin Melara (Ariff Mohamad) Mingguan Malaysia, 4 Oktober 2009&lt;br /&gt;6. Dia dan Sekawan Burung Putih (Kamal Sujak) Mingguan Malaysia, 3 Mei 2009&lt;br /&gt;7. Ego Sebutir Pasir (Fudzail) Mingguan Malaysia, 6 Disember 2009&lt;br /&gt;8. Ingatan kepada Kawan ‘XXI’ (Zaen Kasturi) Mingguan Malaysia, 10 Mei 2009&lt;br /&gt;9. Ingatan kepada Kawan ‘XXII’ (Zaen Kasturi) Mingguan Malaysia, 11 Oktober 2009&lt;br /&gt;10. Kalau Bapak Mahu Bermain Api (Rahimin Idris) Mingguan Malaysia, 24 Mei 2009.&lt;br /&gt;11. Kita Canting Corak Terbaik (Zulkifli Zin) Mingguan Malaysia, 2 Ogos 2009&lt;br /&gt;12. Membaca Keagungan Silam (Shukri Abdullah) Mingguan Malaysia, 18 Januari 2009&lt;br /&gt;13. Meratib di Likur Keimanan (Zulfazlan Jumrah) Mingguan Malaysia, 30 Ogos 2009&lt;br /&gt;14. Rumah Tercantik di Hati Kami (Anjanglie) Mingguan Malaysia, 1 Februari 2009&lt;br /&gt;15. Sekeping Lukisan di Kaki Lima (Mohamad Saleeh Rahamad) Mingguan Malaysia, 27 Disember 2009&lt;br /&gt;16. Seorang Tua di Kaki Tamadun (Fahd Razy), Mingguan Malaysia, 15 Februari 2009.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-1781810543728915094?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/1781810543728915094/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-2009-its.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1781810543728915094'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1781810543728915094'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-2009-its.html' title='Hadiah Sastera Kumpulan Utusan (2009): It&apos;s Out! (Kind of)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-3234963915930389249</id><published>2010-06-24T07:13:00.000-07:00</published><updated>2010-06-24T07:13:20.645-07:00</updated><title type='text'>Hadiah Sastera Kumpulan Utusan: Boleh Ditembusi Penulis Baru (Bahagian 3)</title><content type='html'>Sekali diingatkan bahawa tulisan saya ini hanya menggambarkan pengalaman saya dalam HSKU dan bukan di tempat-tempat lain. Tulisan saya belum teruji sebegitu. Ada infiniti banyaknya gaya penulisan yang boleh ditulis, dan cadangan saya hanyalah salah-satu daripada pilihan yang berinfiniti. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi, anda ada tema yang anda yakin boleh bawa, dan anda terbayangkan WWU yang mantap. Sekarang mungkin anda perlu berfikir untuk merangka PLOT/ JALAN CERITA yang kemungkinan boleh menarik minat panel hakim agar memberi peluang kepada manuskrip anda.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya suka membaca cerita/ filem yang plotnya "GO GO GO". Tiada masa untuk makan, tidur atau membeli-belah. Mungkin plot sebegini memberi tarikan kepada remaja yang begitu mudah terganggu tumpuannya. Cuba tulis plot go go go ini. Setiap perbuatan watak merupakan suatu pengejaran untuk sesuatu. Setiap perbuatan mempunyai natijah yang berat. Setiap perkataan yang diucapkan akan menentukan nasib seseorang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi janganlah sampai terlalu berorientasikan aksi sehingga lagak-lagak ngeri yang dilakukan tidak mempunyai sebarang nilai emosi. Ia akan jadi seperti filem aksi gred B. Letupan demi letupan, adegan kejar mengejar berturut-turut, tetapi pembaca tidak peduli dengan natijahnya atau lebih teruk lagi, tiada natijah langsung. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin plot go go go ini akan membuatkan cerita lebih dinamik, maka mempunyai nilai tarikan. Namun perlu dirancang dengan indah supaya ia berseni dan bukan akhirnya sekadar menjadi keganasan semata-mata.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-3234963915930389249?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/3234963915930389249/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-boleh_24.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3234963915930389249'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3234963915930389249'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-boleh_24.html' title='Hadiah Sastera Kumpulan Utusan: Boleh Ditembusi Penulis Baru (Bahagian 3)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5332841266668477344</id><published>2010-06-18T09:47:00.000-07:00</published><updated>2010-06-18T10:00:27.807-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>Hadiah Sastera Kumpulan Utusan: Boleh Ditembusi Penulis Baru (Bahagian 2)</title><content type='html'>Jadi anda sudah punyai tema yang agak-agaknya baik, indah dan relevan dengan dunia sekarang dan tema ini dijangka akan bertahan sepanjang zamannya. Apa seterusnya? Proses menulis itu kompleks. Ia bukannya boleh digariskan langkah demi langkah macam hendak menyelesaikan kira-kira. Setiap orang ada caranya sendiri. Ini menjadikan sebarang kelas penulisan kreatif sebenarnya hangus. Tapi menuntut ilmu itu masih wajib.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya kira bila menulis untuk remaja itu sangat mementingkan satu elemen ini iaitu WATAK WIRA UNGGUL (WWU). WWU boleh jadi perempuan atau lelaki. Seelok-eloknya biar agak muda. Jika WWU bukan usia pembaca remaja, jadikan WWU abang atau kakak kepada pembaca remaja. Jadikan WWU apa yang diimpikan oleh remaja sekarang untuk capai beberapa tahun lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;WWU ini wajib dijadikan seorang pejuang. Memang tidak realistik. Berapa ramai di antara kita pejuang? Saya sendiri adalah perempuan yang pengecut sebenarnya. Saya lebih rasa selamat di dalam lingkungan dunia saya yang kecil ini.Tapi kita bukan menulis tentang homo sapiens, tapi homo fictus. Jika boleh, saya mahu tebus semua kelemahan saya di dalam dunia fana dengan dunia fiksyen. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;WWU akan membawa kepercayaan saya, prinsip saya, suara saya. Apa yang saya percaya akan disuarakan oleh WWU. Dengan ini, mesej akan sampai lebih jelas. Kenapa mesti 'channel'kan diri menjadi watak sampingan apabila anda boleh bersuara melalui WWU? Optimumkan kebebasan ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;WWU mesti kuat dalam serba serbi. Boleh dikatakan amat waja. Namun, WWU tidak boleh dijadikan sempurna kerana apabila WWU sempurna, terlalu kuat, tiada langsung cacat cela, maka hilang tarikannya kepada remaja. Kerana remaja mahu lihat seseorang yang boleh dicontohi, namun punya kelemahan yang mereka boleh kongsikan. Ingat lagi zaman remaja anda? Perasaan tak tentu arah. Rasa canggung sepanjang masa. Kadangkala gembira, kadangkala sedih. Kalau kawan tak bercakap dengan kita rasa bagai tak boleh hidup lagi. Kalau jenis yang tak ramah dan tak de rupa, pasti kena pulau dan dilabel 'toye', 'loser', 'weirdo'. &lt;em&gt;Been there, done that&lt;/em&gt;. Macamana nak wujudkan role model untuk golongan yang &lt;em&gt;volatile&lt;/em&gt; perasaannya ini?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mudah untuk memberi kekuatan kepada WWU tapi apabila memberi kelemahan kepada WWU agak rumit. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kelemahan yang tidak boleh diterima:&lt;br /&gt;* Berkhalwat dengan kaum berlawanan walau untuk tujuan dakwah&lt;br /&gt;* Mencuri, menipu, jenayah berat, langgar undang-undang, dengan kerelaannya sendiri tanpa diugut oleh pihak-pihak yang amat jahat &lt;br /&gt;* Suka bergosip, mengumpat, memfitnah&lt;br /&gt;* Derhaka pada ibu bapa sedang ibu bapa cuba sedaya upaya mereka memberi kehidupan yang baik kepada WWU&lt;br /&gt;* Derhaka dan biadap dengan orang tua yang tidak mendatangkan mudarat kepada watak (guru, saudara-mara, orang di sekeliling)&lt;br /&gt;* Pendera&lt;br /&gt;* Ingkar suruhan agama dan tidak pernah sesal di dalam sebahagian besar cerita&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kelemahan yang boleh diterima:&lt;br /&gt;* Mengelak dari bergaduh maka dianggap pengecut&lt;br /&gt;* Tidak dapat menjalinkan hubungan yang rapat dengan orang lain kesan ditinggalkan/ diabaikan&lt;br /&gt;* Obses dengan pencarian sesuatu sehingga lupa keselamatan diri&lt;br /&gt;* Sentiasa cuba untuk gembirakan orang lain/ fix everything/ be everything sehingga dia hilang dirinya sendiri&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selain itu boleh saja di adakan kelemahan fizikal seperti tidak tahu seni mempertahankan diri (tak semua orang juara silat peringkat negeri), takut tempat tinggi, takut ular, penyakit (walaupun ia agak tidak popular sekarang, tiba-tiba WWU mati di akhir cerita akibat barah otak - I want my money back. Atau sebarang penyakit yang disebabkan oleh kerana tidak bijak mengatur pemakanan - absolute no-no for WWU).&amp;nbsp;Ketidakupayaan fizikal yang&amp;nbsp;berlaku semenjak lahir atau akibat tragedi juga menarik apatah&amp;nbsp;lagi ketika hendak mengutarakan isu hak OKU.&amp;nbsp;Kesimpulannya WWU anda walaupun adalah Homo fictus, masih tetap manusia biasa, bukannya adiwara. (Saya lebih suka Batman, dibandingkan dengan Superman)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dari segi rupa luaran, tidak perlu katakan yang WWU kacak atau cantik. Sebaliknya, gambarkan dengan jelas - warna kulitnya, bentuk hidung dan matanya, tinggi rendahnya, suaranya, rambutnya, pakaiannya. Dan jangan jadikan dia campuran Mat Salleh kerana hendak jadikan dia kacak dan cantik - please don't. It's just lame! Kerana akhirnya, yang cantik itu ialah budi bahasa, kelakuan dan akhlak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ambil masa untuk buat pembaca melihat cerita/ situasi dari mata WWU. WWU adalah sauh yang mengikat pembaca dengan cerita. Jika WWU anda melakukan kesilapan yang tidak boleh diterima oleh pembaca, mereka akan tutup buku.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5332841266668477344?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5332841266668477344/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-boleh_18.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5332841266668477344'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5332841266668477344'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-boleh_18.html' title='Hadiah Sastera Kumpulan Utusan: Boleh Ditembusi Penulis Baru (Bahagian 2)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-982591398621283567</id><published>2010-06-17T22:33:00.000-07:00</published><updated>2010-06-17T22:38:53.310-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Malay literature'/><title type='text'>Hadiah Sastera Kumpulan Utusan: Boleh Ditembusi oleh Penulis Baru</title><content type='html'>Saya rasa saya perlu berkongsi idea untuk menjadikan HSKU lebih kompetitif. Kalau boleh ada budak-budak baru dalam lingkungan 20-an mula menapak masuk dalam kategori novel remaja. Sampai bila pemenang yang sama mahu menang? Lama-lama idea semakin lapuk, jalan cerita boleh dijangka. Setiap generasi akan menghasilkan penulis unggulnya. Tapi tiada yang boleh kekal. Ia bagai satu putaran. Saya sudah bersedia untuk putaran yang baru.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jika ada yang sudah cuba berkali-kali, namun masih tak boleh menembusi HSKU, mungkin ada yang tak kena. Jika ada yang dah lama tinggalkan HSKU dan mahu menembusinya semula, apa agaknya trend sekarang?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya memberi idea berdasarkan pengalaman. Saya juga bukan profesional. Ini hanyalah perkongsian ilmu. Entri ini bercampur aduk bahasanya. Janganlah marah. Nanti kena jual.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;TEMA: Apa agaknya tema yang mungkin sesuai untuk HSKU?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Oksidentalisme - baca laporan tahun 1515 (Faisal Tehrani menang). Oksidentalisme ini besar cakupannya. &amp;nbsp;Oksidentalisme untuk sejarah, sains, undang-undang, dll. Semua sudut boleh dioksidentalismekan. &lt;em&gt;But do it with conviction&lt;/em&gt;. Jangan buat sekadar buat tapi anda sendiri skeptis.&amp;nbsp;Pembaca akan kesan dan lempar balik kat muka anda.&lt;br /&gt;2. Konflik Israel- Palestin - baca laporan Zaid Akhtar menang. &lt;em&gt;Put your heart and soul into it. You might find a new angle and work on that.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;3. Sains Fiksyen - &lt;em&gt;SF is hot these days&lt;/em&gt;. Tapi ingat, adakah&amp;nbsp;kita nak tulis ikut acuan Barat? &lt;em&gt;The Matrix, Space Odyssey,&lt;/em&gt; Isaac Asimov&lt;em&gt;, time travel, alternate universe, post-apocalyse&lt;/em&gt;? Apa natijahnya terhadap akidah jika berbuat demikian? Yang penting kajian dan kontrakan dengan pandangan Islam. Dalami tradisi SF Barat dan tunggang-terbalikkan tradisi tersebut.&lt;br /&gt;4. Pengunggulan seni tradisional - sudah banyak kali dilakukan (pantun, nazam, seni tari, seni pentas, seni penulisan hikayat). Tapi boleh saja cari item baru, sudut baru dan tulis gaya baru.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What will be HOT in HSKU for the years to come - my prediction.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Multi-racial Malaysians' point of views - origins, history, that contribute to the excellence of this nation in the future.&lt;br /&gt;2. Supra-mazhab issues- rising above differences in Islamic factions/beliefs to achieve a common goal for the greater good of the Ummah.&lt;br /&gt;3. Islamic SF - a lot of space in this town!&lt;br /&gt;4. Environmental issues - relationship between man-God-environment.&lt;br /&gt;5. Fantastic-mythical archeology right here in Malaysia.&lt;br /&gt;6, Anything againsts the West/ Zionisme but intellectually and eloquently done, with conviction.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Bersambung)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-982591398621283567?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/982591398621283567/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-boleh.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/982591398621283567'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/982591398621283567'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-boleh.html' title='Hadiah Sastera Kumpulan Utusan: Boleh Ditembusi oleh Penulis Baru'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-9120738605644120902</id><published>2010-06-16T12:33:00.000-07:00</published><updated>2010-06-16T12:37:42.580-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>SANG PUTERA TANAH PARSI: Notes for Writing</title><content type='html'>&lt;em&gt;PRINCE OF PERSIA: The Sands of Time&lt;/em&gt;&amp;nbsp;is definitely not a masterpiece in filmaking or writing. But there are some good writing notes that I learned from this popcorn movie. They are:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1) &lt;strong&gt;A balance of strength between male and female leads&lt;/strong&gt;: Since I love pairing a guy and a girl in my stories (to no romantic effect or purpose), I found the balance of power between Tamina and Dastan is&amp;nbsp;fascinatingly written. How can I achieve that kind of balance in my next story? Is it even possible when I'm trying to make them collaborate instead of trying to kill each other? Does it always end with with a stronger lead and another will become the subordinate? Does change of&amp;nbsp;principles during the story change the dynamics of power struggle between male and female leads? Towards balance or subordination?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2) &lt;strong&gt;It rises beyond&amp;nbsp;cliche even when it has a cliched domestic plot point&lt;/strong&gt;: Dastan is adopted by the king, literally picked up from the streets. And it was no secret. He was adopted long after the princes, Tus and Garsiv, were born. He was the youngest of the 3 princes. However, even&amp;nbsp;in their fiercest battle, complete with accusations of treachery, not once the 2 royal blooded brothers ever questioned Dastan's position in the royal family. Yes, Garsiv did say that Dastan led an army of street brawlers but that's the truth - Dastan's men were street brawlers, not soldiers, but they never doubted their father's decision in adopting Dastan. Imagine if such a plot point exists in a local domestic drama, it will be used to crucify the lead character to death.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3) &lt;strong&gt;Interesting alternative imagery to replace gratituous violence&lt;/strong&gt;: There is a scene where Dastan commits suicide to proof to his brother Tus that he&amp;nbsp;is innocent. We know Dastan cannot die in this story, but he killed himself nevertheless. The audience need not see that because we know Dastan will live again, in a time travel paradox (which I always hate). So they make this scene, where Dastan falls, he crashes on a table-load of foodstuff and a jar of red wine spilled&amp;nbsp;on the floor. So, we get it. Dastan is dead. For now. Now, how is that going to be written, if you're going to write it down? Will it achieve the same effect?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4) &lt;strong&gt;The fast-paced narration&lt;/strong&gt;: Can we write something as fast as this thing, without making it rubbish? I believe action packed stories will not lose its meaningfulness. But, that is yet to be put to the test with what writers write and how it translates to the readers.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TBklHaJdnBI/AAAAAAAAAEI/BS8OV9mPIgk/s1600/88-1248239778-jake-gyllenhaal-prince-of-persia-movie-poster.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" qu="true" src="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TBklHaJdnBI/AAAAAAAAAEI/BS8OV9mPIgk/s320/88-1248239778-jake-gyllenhaal-prince-of-persia-movie-poster.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;em&gt;Defy the Future: Ya, ya, I see you, Jake Gyllenhaal, not starring in the sequels. Boo hoo.&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;See. There are always bad books and bad movies. But one can always learn from them, rather than tossing them aside with pre-judgement and prejudice before actually reading or viewing.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-9120738605644120902?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/9120738605644120902/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/sang-putera-tanah-parsi-notes-for.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/9120738605644120902'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/9120738605644120902'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/sang-putera-tanah-parsi-notes-for.html' title='SANG PUTERA TANAH PARSI: Notes for Writing'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TBklHaJdnBI/AAAAAAAAAEI/BS8OV9mPIgk/s72-c/88-1248239778-jake-gyllenhaal-prince-of-persia-movie-poster.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-6429373734232266769</id><published>2010-06-08T21:29:00.000-07:00</published><updated>2010-06-08T21:29:18.289-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Malay literature'/><title type='text'>Hadiah Sastera Kumpulan Utusan: Habuan Untuk Intelek Penulis</title><content type='html'>Setakat ini, saya hanya bercakap tentang habuan materi untuk penulis apabila beliau menulis untuk HSKU. Namun,apa pula ganjaran dari segi intelek? Ingin saya nyatakan di sini, penulis mendapat ganjaran paling besar dari segi intelek, iaitu KEBEBASAN. Biar saya jelaskan dengan lebih lanjut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Penulis BEBAS menulis di bawah apa sahaja TEMA. Tiada sesiapa, editor, sub editor akan memberitahu tema apa yang sesuai untuk HSKU. Anda tidak akan dipaksa menulis tentang cinta, tentang pengembaraan di tanah padang pasir, atau tentang sains misalnya.Tulislah berpayungkan sebarang tema yang anda mahu tulis. Jika ia baik, indah dan relevan, insya-Allah akan mendapat tempat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Penulis BEBAS menulis dengan apa juga TEKNIK.Tiada sesiapa akan mengadakan kursus mengajarkan teknik itu dan ini sekadar untuk menyeragamkan semua novel HSKU. Anda hendak guna sudut pandang diri pertama, kedua, ketiga, keempat. Anda hendak campur segala sudut pandang. Tak kisah.&lt;em&gt; Omniscient, limited omniscient, first person, second person, third person&lt;/em&gt;, dan lain-lain lagi. Selagi teknik anda boleh difahami oleh pembaca, dan anda berjaya menyampaikan ceritaa, insya-Allah, ada tempat untuk mansukrip anda. Kalau kena caranya walaupun pelik, manuskrip anda boleh dianggap sebagai kisah bergarda depan (&lt;em&gt;avant garde&lt;/em&gt;).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Penulis BEBAS menulis semahunya PANJANG atau PENDEK cerita. Ada novel HSKU yang setebal mulut yang terbuka. Ada yang setebal jari kelingkeng budak. Tiada sesiapa akan menetapkan novel HSKU sepanjang atau sependek mana. Tulislah selagi cerita anda belum tamat. Apabila cerita anda sudah tamat, tamatkannya. Tak perlu nak berepilog-epilog lagi sekadar hendak menebalkan buku supaya nampak berisi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Penulis BEBAS menulis apa yang dia suka. Panel tidak akan memaksa anda menukar cerita sekadar untk manuskrip anda diterbitkan. Jika manuskrip anda tidak memenuhi syarat, manuskrip tidak akan terpilih. Anda tidak akan dipaksa mengubah apa-apa. Itulah adat pertandingan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk kriteria yang lebih lanjut, sila baca antologi cerpen remaja HSKU setiap tahun. Ini bukannya rahsia pun!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-6429373734232266769?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/6429373734232266769/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-habuan.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6429373734232266769'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6429373734232266769'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-habuan.html' title='Hadiah Sastera Kumpulan Utusan: Habuan Untuk Intelek Penulis'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5430536636228499378</id><published>2010-06-06T22:34:00.000-07:00</published><updated>2010-06-06T22:34:58.500-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>Hadiah Sastera Kumpulan Utusan (HSKU 2009): Apa akan terjadi dengan manuskrip?</title><content type='html'>Saya hanya cuba untuk memberi bayangan tentang ketelusan Panel Hakim HSKU kepada sesiapa yang sangsi dengan proses yang berlaku setelah anda mengirimkan manuskrip ke syarikat penerbitan tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Manuskrip anda dikumpulkan bersama dengan manuskrip-manuskrip lain yang penulisnya telah menulis surat untuk menyertai sayembara ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Sebarang nama pada manuskrip anda (jika ada) akan dipotong dengan gunting atau di'black out'kan dengan marker hitam, depan dan belakang. Jika anda isteri Perdana Menteri pun, sudah berapa kali anda menang, sudah banyak anugerah peringkat kebangsaan sudah anda menang, tiada siapa akan tahu. Panel Hakim tidak akan tahu. Dan mereka tidak peduli langsung. Yang akhirnya mengaitkan manuskrip anda dengan nama sebenar anda ialah 'cover letter' yang&amp;nbsp; menyatakan tajuk manuskrip yang disimpan di dalam laci Sidang Pengarang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Manuskrip-manuskrip tidak bernama ini akan disaring sehingga ke jumlah yang agak sedikit, mungkin 6-4 buah untuk diadili oleh Panel Hakim. Ini ada dinyatakan di dalam Laporan Panel Hakim dalam antologi cerpen remaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Selama itu, Panel Hakim akan mengamalkan prinsip 'radio silence'. Tiada apa anda akan dapat dari Panel Hakim walaupun di zaman teknologi tinggi ini. Takde Twitter, takde Facebook. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. Sehinggalah keputusan diumumkan di akhbar iaitu lebih kurang seminggu sebelum majlis penyampaian hadiah. Jika karya anda tidak terpilih anda akan tahu sebabnya apabila membaca Laporan Panel Hakim dalam antologi cerpen remaja. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6. Selepas itu anda telan segala-galanya dan kembali semula ke hadapan papan kekunci. Hidup mesti diteruskan...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5430536636228499378?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5430536636228499378/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-hsku.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5430536636228499378'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5430536636228499378'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-hsku.html' title='Hadiah Sastera Kumpulan Utusan (HSKU 2009): Apa akan terjadi dengan manuskrip?'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-729516039420490219</id><published>2010-06-03T05:15:00.000-07:00</published><updated>2010-06-03T05:18:25.937-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>LOST Finale: Rest In Peace</title><content type='html'>If anyone is going to ask me what are my favourite TV shows in my adult life, I'll answer there are only 2. One is the X-Files, which I abandoned when everyone (Scully and Mulder) left the show in&amp;nbsp;its final season and left me in a lurch. And another which I hadn't had the chance to abandon because the people behind it decided they're going to end it when the story ends, which is LOST.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TAeboCKy7MI/AAAAAAAAAD4/5BwHvu-g81M/s1600/lost_tv_show.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" gu="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TAeboCKy7MI/AAAAAAAAAD4/5BwHvu-g81M/s320/lost_tv_show.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;People might think that I'm beyond saving and decadent when they read about the freemasonry and biblical references of the series but that is not why I &amp;nbsp;watch that series. I watch it for the STORY which is what people of any race and religion and nationality would identify with. I don't care about the fight between Jacob and Man In Black, good versus evil and all the religious references, but I care about Jack (first and foremost), Kate, Sawyer, Sayid, Hurley, Locke, Jin, Sun, Claire and the rest of the gang. That's what makes LOST special because the attachment made between the viewer and the characters. And that's what's important when you're writing for teenagers. Your main characters must be able to make a connection with the reader, because young people need that attachment. Make your characters believable, with a face, with dreams and nightmares, with a past and a future. Make them strong, make them weak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I haven't watched the entirety of LOST's final season since the DVD isn't out yet, so I just watched snippets of the end on the Internet and wow, was I blown away. How could they set up first episode of Season One and were able to see what it will make in the final episode of the final season? The attention to details - the bamboo grove, the dog Vincent, the lone white shoe, the cut on Jack's side, the plane taking off instead of plummeting and the eyes closing. Brilliant writing, tremendous amount of detail, amazing foresight.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;LOST has been my inspiration when I was writing &lt;em&gt;Kasih Nan Agung&lt;/em&gt; and it worked wonderfully well in a whole different and alien context. But the jungle adventure still remains.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TAebyhoTeAI/AAAAAAAAAEA/qsm4J8y2B3s/s1600/jack_shepard3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" gu="true" src="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TAebyhoTeAI/AAAAAAAAAEA/qsm4J8y2B3s/s320/jack_shepard3.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&amp;nbsp;"I'm leaving, I'm leaving, but the fighter still remains" - Jack Shepard&amp;nbsp;chanelling Lee Dewyze's rendition of &lt;em&gt;The Boxer&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rest in peace LOST. Now I have to find something else that will match that kind of writing brilliance.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-729516039420490219?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/729516039420490219/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/lost-finale-rest-in-peace.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/729516039420490219'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/729516039420490219'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/lost-finale-rest-in-peace.html' title='LOST Finale: Rest In Peace'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TAeboCKy7MI/AAAAAAAAAD4/5BwHvu-g81M/s72-c/lost_tv_show.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-714972170658096365</id><published>2010-06-01T23:59:00.000-07:00</published><updated>2010-06-01T23:59:09.307-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Malay literature'/><title type='text'>Hadiah Sastera Kumpulan Utusan datang lagi (HSKU 2009)</title><content type='html'>Kenapa seseorang penulis tertarik untuk menulis novel demi menyertai HSKU sedangkan banyak lagi syarikat penerbitan yang dapat memberi pulangan lumayan tanpa penulis memenangi sebarang pengiktirafan? Jawapannya ialah kerana pengiktirafan itu sendiri. Jika saya hanya mampu menulis satu novel untuk satu tahun, atau lebih teruk lagi menulis satu novel untuk 2 atau 3 tahun, baiklah saya menulis untuk HSKU. Jika saya ada rezeki dan menang mungkin saya akan mendapat ganjaran RM7000/ RM4500/RM3500. Kemudian saya akan mendapat royalti sebanyak 10% SEKALI sahaja pada tahun depannya, lebih kurang dalam bulan Jun, Julai. Dalam isu royalti juga suka saya memberikan petua kepada penulis-penulis dan bakal-bakal penulis yang belum pernah menulis untuk HSKU.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Petua-petua memohon royalti HSKU anda:&lt;br /&gt;1. Jika anda mahu royalti dibayar sebelum Hari Raya Aidilfitri, baiklah menulis surat rasmi kepada syarikat penerbitan empat bulan sebelum bulan Ramadan. &lt;br /&gt;2. Tulis surat yang sopan, terus kepada niat dan pendek. Mereka selalu hendakkan sesuatu dalam hitam putih. &lt;br /&gt;3. Royalti dibayar setahun sekali sahaja.&lt;br /&gt;4. Royalti anda akan susut yang teramat apabila menjangkau tahun. Misalnya, saya pernah menang satu cerpen dan cerpen ini dimuatkan dalam antologi yang terbit pada tahun 2004. Pada tahun 2010, saya menerima royalti bernilai RM 0.40 untuk cerpen tersebut. Novel saya yang terbit pada tahun 2001, mengutip royalti sebanyak RM 13.00 pada tahun 2010.&lt;br /&gt;5. Satu-satunya cara untuk meningkatkan royalti HSKU anda adalah dengan menulis dan menang HSKU setiap tahun selagi diizinkan Allah SWT dan selagi dikurniakan rezeki dalam bidang ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selain dari royalti dari syarikat penerbitan, novel pemenang HSKU juga akan dibeli oleh Perpustakaan Negara Malaysia (PNM)&amp;nbsp;untuk dibekalkan ke perpustakaan desa di seluruh negara. Perjanjian dengan PNM lebih menguntungkan kerana PNM akan memberi 30% jumlah keseluruhan harga buku kepada penulis dan 70% kepada syarikat penerbitan. Rahsia yang ingin saya berikan di sini ialah, jika buku anda berharga RM 20.00 ke bawah, PNM akan beli sebanyak 1000 naskhah. Tetapi jika lebih walau satu sen pun dari RM 20.00, PNM akan beli sebanyak 500 naskhah. PNM biasanya akan menawarkan perjanjian ini dua tahun sekali melalui syarikat penerbitan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan jika anda dikurniakan rezeki yang lebih oleh Allah SWT, novel anda memenangi Hadiah Sastera Perdana bagi kategori novel remaja dengan hadiah bernilai RM 5000.00.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan jika diizinkan Allah, dalam masa sepuluh tahun lagi, novel anda akan terpilih untuk menjadi teks KOMSAS. Dengar-dengar royalti bagi cetakan pertama bagi teks KOMSAS yang baru ialah RM 700 000 bagi seorang penulis. Kita hanya boleh berdoa untuk dikurniakan peluang ini. Namun sudah banyak novel HSKU yang terpilih untuk menjadi teks KOMSAS. Terbaru &lt;em&gt;Renyah&lt;/em&gt; (Gunawan Mahmood, 1994), Melunas Rindu (Hartini Hamzah, 1998), Azfa Hanani (Halis Azhan Mohd Hanafiah, 1994). Yang lama &lt;em&gt;Panas Salju&lt;/em&gt; (Talib Samat, 1994), &lt;em&gt;Julia&lt;/em&gt; (Abu Hassan Murad).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan sepanjang-panjang artikel tentunya anda benci dengan taksubnya saya pada ganjaran materi. Jika ya, saya tidak taksub, tetapi setiap hasil yang kita keluarkan dengan titik peluh mestilah kita mengharapkan ganjaran yang setimpal, seumpamanya ia adalah suatu pekerjaan. Dan kedua, hidup perlu diteruskan dengan sedikit sebanyak memerlukan medium kewangan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi sebenarnya, sewaktu menulis di atas garis-garis kertas kajang sambil menunggu ikan yang digoreng di atas dapur menjadi rangup, dan ketika mengetuk papan kekunci komputer pada jam 3 pagi, niat di dalam hati hanya supaya apa ditulis itu baik dan betul dan relevan, supaya manuskrip&amp;nbsp;tidak dicampak oleh Sang Editor Makro ke&amp;nbsp;sudut biliknya bersama-sama&amp;nbsp;manuskrip tertolak yang lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Bersambung)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-714972170658096365?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/714972170658096365/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-datang.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/714972170658096365'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/714972170658096365'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/hadiah-sastera-kumpulan-utusan-datang.html' title='Hadiah Sastera Kumpulan Utusan datang lagi (HSKU 2009)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-2669929435457512092</id><published>2010-06-01T00:36:00.000-07:00</published><updated>2010-06-01T00:36:06.658-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Malay literature'/><title type='text'>Debaran Bermula: Hadiah Sastera Kumpulan Utusan 2009 (HSKU 2009)</title><content type='html'>Dengan tersiarnya artikel tulisan Nisah Haron dalam akhbar Utusan Melayu (21 Mei) &amp;amp; Rozlan Mohd Noor dalam Mingguan Malaysia (30 Mei) maka bermulalah debaran menunggu keputusan HSKU 2009. Samada anda penulis atau tidak, menulis atau tidak, jika anda mempunyai sekelumit minat dengan dunia kesusasteraan Melayu&amp;nbsp;di Malaysia samada sebagai pembaca, pengkritik, penonton, penggosip di blog, pengutuk bertopengkan blog dan sebagainya, anda pasti tertunggu-tunggu dengan keputusan HSKU saban tahun. Sehingga meng'google' HSKU bagaikan satu kebersalahan yang lazat bagi anda. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi musim HSKU datang lagi. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Saya pernah menulis untuk HSKU beberapa kali. Pernah menang, pernah kalah, pernah beberapa tahun tidak menulis kerana urusan keluarga. Namun saya menyokong pemenang-pemenang HSKU. Saya ternanti-nanti hendak membeli set antologi dan semua novel-novel remaja. Saya akan baca laporan panel hakim walaupun saya memang tidak menghantar karya. Saya suka mengetahui apa rahsia kejayaan orang. Walaupun tidak berpeluang bersua muka, namun saya seboleh-bolehnya hendak tahu tips dengan cara pembacaan. Maklumlah, jarang-jarang penulis mahu membuka rahsia penulisan di blog. (Seperti mana kata Joker dalam &lt;em&gt;The Dark Knight&amp;nbsp;&lt;/em&gt;"When you're good at something, don't do it for free") Bahkan di buku panduan penulisan sekalipun, penulis tidak akan mendedahkan rahsia &lt;em&gt;magnum opus&lt;/em&gt;nya. Yang ada hanyalah &lt;em&gt;teaser&lt;/em&gt; akan kehebatan yang sedang dirahsiakan&amp;nbsp;melalui&amp;nbsp;karya-karya kecil. Itu adalah lumrah. Kita terimalah kenyataan.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TAS3aFsMGJI/AAAAAAAAADw/9W4XvG9YxBU/s1600/joker15.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" gu="true" src="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TAS3aFsMGJI/AAAAAAAAADw/9W4XvG9YxBU/s320/joker15.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;"When you're good at something, don't do it for free"&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Kenapalah HSKU amat terkenal walaupun ia penuh dengan kelemahan? Sebenarnya golongan sastera negara ini semacam ada hubungan cinta-benci dengan HSKU. Ada saja yang tidak kena. Asyik pemenang yang sama saja naik pentas. Aturcara majlis tak lancar. Persembahan kurang sesuai. Perasmi tidak digemari. Ada insiden &lt;em&gt;wardrobe malfunction&lt;/em&gt; ala Janet Jackson. Makanan tidak sedap. Tempat duduk tidak kena dengan geng. Tiba-tiba ada genre bahasa asing. Ada pemberontakan terhadap aturcara. Dan lagi dan lagi.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Tapi ini semua perkara kecil. Di dalam kelemahannya, hanya HSKUlah yang paling konsisten dalam banyak segi dan itu menyebabkan ia menjadi begitu penting. Ada pertandingan yang menghadiahkan untuk novel remaja RM 3000! Berbaloikah? HSKU seboleh-bolehnya menambah hadiah setiap tiga-empat tahun. HSKU 1999, hadiah novel remaja tempat pertama RM 5000. HSKU 2000 naik RM 6000. HSKU 2007 naik RM 7000. Memangkah sedikit tapi HSKU dilaksanakan oleh syarikat akhbar, yang peruntukannya mereka kena cari sendiri. Tidak mengira ekonomi gawat atau tidak, HSKU tetap ada. Tidaklah sekejap tenggelam, sekejap timbul.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Dan di tengah-tengah kehebatan 'meletup'nya syarikat-syarikat yang jualannya deras, anda pasti tertanya-tanya kenapa ada juga yang masih setia menulis untuk HSKU terutamanya untuk kategori novel. Dan saya hanya boleh bercakap untuk diri sendiri. Saya mengajar Bahasa Inggeris di sekolah menengah, mempunyai dua anak kecil. Kehidupan saya amat sederhana. Saya memandu kereta Kancil yang tidak lagi dikeluarkan oleh kilang Perodua. Jadi saya tidak mengharapkan apa-apa untuk hidup ini kecuali dari mengajar budak sekolah untuk mencari rezeki, dan perkara-perkara kecil yang lain. Masalahnya, saya suka menulis. Menulis novel sajalah di mana saya tidak menyakiti orang lain dan tidak membuat kesilapan-kesilapan besar. Di tempat lain, saya selalu membuat masalah. Jadi saya tulislah. Apabila saya menulis, saya malas hendak buat promosi di blog. Biarlah. Maka saya mahu impak paling&amp;nbsp;maksima dengan usaha paling minima. HSKUlah tempatnya. Promosi, jualan semua diuruskan oleh syarikat yang mengambil 90% hasil dan 10% diberi kepada saya. Cukuplah, lagipun Kancil saya dah habis bayar. Kalau saya nak 100%, saya kenalah reka kulit sendiri, cetak buku sendiri, &lt;em&gt;binding&lt;/em&gt; sendiri, dan bina gerai tepi jalan untuk jual buku saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Bersambung)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-2669929435457512092?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/2669929435457512092/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/debaran-bermula-hadiah-sastera-kumpulan.html#comment-form' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2669929435457512092'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/2669929435457512092'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/06/debaran-bermula-hadiah-sastera-kumpulan.html' title='Debaran Bermula: Hadiah Sastera Kumpulan Utusan 2009 (HSKU 2009)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TAS3aFsMGJI/AAAAAAAAADw/9W4XvG9YxBU/s72-c/joker15.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-7489067277565025500</id><published>2010-05-23T23:34:00.000-07:00</published><updated>2010-05-23T23:34:26.019-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><title type='text'>The Test of Time: You Know You're Old When...</title><content type='html'>This is it! The tests you will notice once they begin and they will not stop. You know you're getting there when these start happening:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Your mother quotes a clever sentence that you said some months back to illustrate its relevance to the current crisis she is facing. (Go with the flow, Mom. See how the situation is like at that moment. Don't see too far into the future. You'll go crazy if you do that)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. You are solving your parents' crises. (Not once, not twice)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. The contestant representing your kind of music wins American Idol every year. (Logically, the demography of votes for music most likely to be accepted by people between 30-90 will be much more than the votes&amp;nbsp;for contestants representing&amp;nbsp;the music most likely to be accepted by people between 10-29. Go Lee! Starts singing 'Princess'.)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4.The rules your parents have for your younger siblings have changed a lot since your time. (What?&amp;nbsp;An unchaperoned&amp;nbsp;visit to the fiance's family home? What an outrage!)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. You are excited that Martha Stewart&amp;nbsp;is&amp;nbsp;coming&amp;nbsp;to town. (I want to know why I can't pour hot tea into a cold porcelain teapot. Really. It's been bugging me since I saw that episode)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This list will continue...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-7489067277565025500?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/7489067277565025500/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/05/test-of-time-you-know-youre-old-when.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/7489067277565025500'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/7489067277565025500'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/05/test-of-time-you-know-youre-old-when.html' title='The Test of Time: You Know You&apos;re Old When...'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-6695311620991663097</id><published>2010-05-15T06:05:00.000-07:00</published><updated>2010-05-15T06:05:31.146-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><title type='text'>Teachers' Day: A Pre-Celebration Reflection</title><content type='html'>Have you ever, in your disillusionment, said to yourself - "They'll never going to take that away from me" ? Well, I've got news. Anything and everything that can be taken away from you, WILL be taken away from you. You just don't know when. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anything and everything can be complex things and the simplest things - your job, your riches, your car, your house, your family, the ability to move your fingers, your senses. And being able to write about this simple topic doesn't mean that I have fully reconciled this basic fact in my life. I get angry, I get disatisfied, I get afraid, I get totally vulnerable. I can't reconcile the fact that things&amp;nbsp;I perceive with my senses are just temporary. Even a thousand years is temporary. Let alone the time span of 31 working years. I just should have known better that the highest of highs I feel now and the lowest of lows are temporary.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The best thing to do now is not to take things for granted. Easier said than done. To do this, you have to be in this constant state of euphoria, breathing in, taking it all in, basking in every sensation you&amp;nbsp;experience. What if the day gets really bad and you can't put head or tail of the pressing matter in perspective?&amp;nbsp;You can't see what will matter in the next&amp;nbsp;twenty years and you just think&amp;nbsp;about this moment and you are confused.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I don't know. As I write this down, I realize that I have nothing to offer in&amp;nbsp;the long run of things. These words you can't keep for too long. What I am trying to do now is to just go through day by day ALIVE in my heart and my soul as my body stays nourished with its worldly needs. I try to be grateful that my loved one returned late instead of not returning at all. I try to be grateful that I can still walk, talk and do what I am supposed to do eventhough I am not doing it perfectly. I am grateful that my breath still leaves a stain on the bathroom mirror.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-6695311620991663097?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/6695311620991663097/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/05/teachers-day-pre-celebration-reflection.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6695311620991663097'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6695311620991663097'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/05/teachers-day-pre-celebration-reflection.html' title='Teachers&apos; Day: A Pre-Celebration Reflection'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5726691581146149699</id><published>2010-05-14T03:57:00.000-07:00</published><updated>2010-05-14T03:57:23.187-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Teaching'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>Creative Writing Class (Module 5): Writing Fantasy</title><content type='html'>The club meeting clocked the attendance of 11 students (an all time high), and only 5 of the total are club members. But I wasn't prepared for the interest that these students showed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For the first session, which is 'Creating Worlds', I collected some weird ideas - a planet where the inhabitants live to wage war, a planet made of chocolate, a planet of only carnivores, and two Pandora-like planets.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The second session is 'Creating the Hero'. The heroes live on the aforementioned planets, so there is a hero who is bent on waging war (a war commander with the ability to see the future). I commented that the hero is more suitable to be a villain. There is hero who is bent on finding more chocolate. (I couldn't bring myself to comment that the idea is a tad too childish). There's this idea of making the Pandora-like planet facing the threat of the Sparta-like planet.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Creating the Nemesis' is the third session. There are more fantastical creatures being made. But I want to highlight the curses these students put on their heroes and nemesis. There are curses based on time frame, one curse that will be undone by true love,&amp;nbsp;&amp;nbsp;and&amp;nbsp;curse of death (aren't we all cursed that way).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;None of the students are thinking about writing a story set in the dimensions of time and space on Earth. Maybe they think that this has been done to death.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Until we meet again.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5726691581146149699?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5726691581146149699/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/05/creative-writing-class-module-5-writing.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5726691581146149699'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5726691581146149699'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/05/creative-writing-class-module-5-writing.html' title='Creative Writing Class (Module 5): Writing Fantasy'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-7305977939176144110</id><published>2010-05-07T05:32:00.000-07:00</published><updated>2010-05-07T05:32:27.398-07:00</updated><title type='text'>Creative Writing Class: Announcement</title><content type='html'>I thought I just want to post this earliear as a reminder to both Journalism Club members and myself - next class will be on WRITING FANTASY NOVELS: LEGENDS, RULES OF MAGIC and CURSES.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya cuma mahu membuat pengumuman awal sebagai peringatan kepada ahli Kelab Kewartawanan dan diri saya sendiri - kelas minggu depan adalah mengenai MENULIS NOVEL FANTASI : LEGENDA, PERATURAN KUASA AJIAB dan&amp;nbsp;SUMPAHAN.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya akan gunakan contoh-contoh dari &lt;em&gt;Harry Potter&lt;/em&gt; dan &lt;em&gt;Twilight&lt;/em&gt; untuk membuka ruang kuasa ajaib dan sumpahan yang baru. Jika ada yang pernah membaca/ menonton &lt;em&gt;Howl's Moving Castle&lt;/em&gt;, &lt;em&gt;Princess Mononoke&lt;/em&gt; lagi bagus.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I will use examples from &lt;em&gt;Harry Potter&lt;/em&gt; and &lt;em&gt;Twilight&lt;/em&gt;. Opinions from those who have read/ watched &lt;em&gt;Howl's Moving Castle&lt;/em&gt; and &lt;em&gt;Princess Mononoke&lt;/em&gt; are much welcomed.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-7305977939176144110?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/7305977939176144110/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/05/creative-writing-class-announcement.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/7305977939176144110'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/7305977939176144110'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/05/creative-writing-class-announcement.html' title='Creative Writing Class: Announcement'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-9008523316608767168</id><published>2010-05-07T05:21:00.000-07:00</published><updated>2010-05-07T05:21:22.993-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>Cabaran Menulis Novel Seni Bela Diri (Bahagian 2)</title><content type='html'>Saya rasa sudah tiba masanya saya tidak lagi bergantung kepada filem Merantau (2009) untuk membentuk pemikiran tentang topik ini. Saya akan mengupas cabaran-cabaran sebagai seorang PENULIS dan bukannya seorang pembikin filem untuk menghasilkan sebuah novel seni bela diri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1) Cabaran memahami sejarah dan falsafah seni bela diri itu sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terutamanya bagi seorang wanita, isteri, ibu dan guru bahasa yang sangat tidak berminat dengan aktiviti fizikal yang berdisiplin, seni bela diri itu asing. Mudahnya saya boleh mendapatkan buku-buku tentang seni bela diri dan membuat kajian dari teks-teks seni bela diri. Tetapi berapa banyakkah buku seperti ini yang dijual di pasaran? Sedangkan seni bela diri itu pada asasnya adalah seni turun-temurun yang dipindahkan dari satu generasi ke satu generasi dengan cara perwarisan mulut ke mulut dan juga perwarisan dari segi praktikal. Jika ada buku yang menggambarkan langkah-langkah seni bela diri, selebihnya seorang penulis perlu mengetahui asal-usul, tradisi, falsafah dan &lt;em&gt;world view&lt;/em&gt; seni bela diri itu. Di manakan seseorang penulis boleh mendapatkan sumber dengan mudah? Atau sebenarnya tiada jalan mudah melainkan dari seorang penulis untuk mendaftar sebagai penuntut seni bela diri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2) Cabaran mencipta satu watak wira yang hebat tetapi realistik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akhirnya akan tiba suatu masa wira seni bela diri bukan lagi Hang Tuah dan Hang Jebat atau Tun Fatimah. Wira seni bela diri akhirnya seorang manusia yang amat biasa, sama ada lelaki atau wanita. Dan apakah latarbelakangnya? Apakah motivasi perjuangannya? Apakah peranannya di dalam cerita ini? Adakah dia sentiasa perlu berada di dalam latar belakang silam di mana yang ditentang adalah penjajah dan lanun dan pensabotaj-pensabotaj politik? Adakah semestinya dia mesti berada dalam latarbelakang kontemporari menentang samseng, pendagang-pendagang manusia, pengedar-pengedar dadah? Atau berlatar belakangkan alam fantasi di mana semua orang boleh melambung terbang sambil menghunus senjata? Pilihan terakhir akan menjadikan seni bela diri itu bukan lagi asli kerana penulis boleh mengkhayalkan apa saja di dalam dunia fantasinya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-9008523316608767168?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/9008523316608767168/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/05/cabaran-menulis-novel-seni-bela-diri.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/9008523316608767168'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/9008523316608767168'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/05/cabaran-menulis-novel-seni-bela-diri.html' title='Cabaran Menulis Novel Seni Bela Diri (Bahagian 2)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5495815183256375390</id><published>2010-05-05T05:35:00.000-07:00</published><updated>2010-05-05T05:35:56.376-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Teaching'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>Creative Writing Class (4)</title><content type='html'>This week's tutorial had the attendance of 6 students (yay!). And it was a very important session because we were creating the heroes/ heroines (?) of our novels. Students fill up this A4 sheet of profile provided by yours truly and it was amazing that they were able to fill it up so quickly. These kids are truly in their element! And next came the presentation.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Automatically, most students find their GENRE and their PLOT once they fill up the sheet. A boy named Firdaus, 15, is going to write a fantasy-thriller. His novel's main character is bent on finding who murdered his father and he has the ability to have glimpses of the future. It is a great combination of motivation and ability, setting the story into a heady course.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And the ladies! Filzah (15), Aida &amp;amp; Linda (16), Shuhada and Zuriana (17), created characters unclear in their motivations except for Filzah's main character's search for her&amp;nbsp;missing parents. The characters are more like they're on holiday in Korea or something. And these students realize that their genre will be domestic (romance, family, comedy)&lt;br /&gt;.&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;All I can say is -&amp;nbsp;what ever rocks your boat! I can't make everyone become sad and moody and hell-bent on finding redemption. And have&amp;nbsp;I got photos!&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S-Fj_jXJ8tI/AAAAAAAAADo/Ejn_08ZEXcE/s1600/IMAG0189.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S-Fj_jXJ8tI/AAAAAAAAADo/Ejn_08ZEXcE/s320/IMAG0189.JPG" tt="true" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;Aida Farzana and her camera. It is Journalism Club anyway! Firdaus doing more scribbling.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S-Fj2MfQ81I/AAAAAAAAADg/7c1VQEbxi6A/s1600/IMAG0187.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S-Fj2MfQ81I/AAAAAAAAADg/7c1VQEbxi6A/s320/IMAG0187.JPG" tt="true" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;Filzah presenting her hero profile. Linda watches.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5495815183256375390?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5495815183256375390/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/05/creative-writing-class-4.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5495815183256375390'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5495815183256375390'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/05/creative-writing-class-4.html' title='Creative Writing Class (4)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S-Fj_jXJ8tI/AAAAAAAAADo/Ejn_08ZEXcE/s72-c/IMAG0189.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-6710659700944234677</id><published>2010-04-30T04:53:00.000-07:00</published><updated>2010-04-30T04:53:14.219-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><title type='text'>Dr. Jekyll &amp; Mr. Hyde (A Reflection of Life So True)</title><content type='html'>&amp;nbsp;With great sadness I am just waiting for the Form 3 Literature Component Text to inevitably finish its run in the syllabus. Next year, the last batch of students will read 'Dr. Jekyll &amp;amp; Mr. Hyde' before it is replaced by a new text.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And what a beautiful text it is (eventhough the read-aloud session can potentially disable your larynx). As I read the struggle between good and evil in Dr. Jekyll, I found that I'm experiencing the same dilemma.There is this pressure to maintain a kind of a perfect image for yourself to be viewed by people around you. You are a mother to your children, and an adult very much in the view of your young students. Yet you know you are not perfect. Sometimes you slip. And when you slip, there are dire consequences. And thinking that you are supposed to be perfect, you can't seem to live with that. You feel that Mr. Hyde has won and the Dr. Jekyll facade that you try to keep as this while is a hypocrisy. You feel worthless and useless. You feel like rubbish. You feel that you have failed as a person because you let yourself make mistakes.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So&amp;nbsp;you're&amp;nbsp;turning a new leaf.&amp;nbsp;You are&amp;nbsp;not perfect and any attempt to be so will be absolutely futile. So, you have to not think too highly of yourself. And just hope the world will accept you the way you are. You are sometimes naughty, sometimes moody, sometimes angry, sometimes reckless, sometimes lazy, sometimes anti-social, sometimes lie, sometimes screw up big time, sometimes careless, sometimes you want forgiveness, most of the time you are coward.You will not judge people too much as you know you will be judged one day. You are not perfect and you have to face the consequences of your imperfection. Whether you are coward or courageous, the consequenses are always there in front of you. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This is what good literature can do to you.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-6710659700944234677?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/6710659700944234677/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/dr-jekyll-mr-hyde-reflection-of-life-so.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6710659700944234677'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6710659700944234677'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/dr-jekyll-mr-hyde-reflection-of-life-so.html' title='Dr. Jekyll &amp; Mr. Hyde (A Reflection of Life So True)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-1879902721386286620</id><published>2010-04-27T04:08:00.000-07:00</published><updated>2010-04-27T04:08:54.865-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Teaching'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>Creative Writing Class (3)</title><content type='html'>Today's Journalism Club's Creative Writing Class had the participation of 4 students - 2 members and 2 non-members. Today's tutorial topic is 'How To Begin Your Story'. I didn't talk about writing techniques but I presented exercises that will guarantee students to be able to create the MAIN CHARACTERS and THE PROBLEMS faced by these characters. The combination of these two will inevitably create a storyline. So, the students, Shuhada, Aida Farzana, Kharul and Suraya pitched in their spontaneous ideas and the ideas gelled into this story:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A girl named Kamilia has issues with commitment. She can't seem to like any contact with the male species of the population. Her family thinks that it is high time and she gets married and kind of matchmade her with the hero of the story named Helmi Affendi. Kamilia rebelled and she 'ran away' from home. She is by the way 25 years old and she rents with her friends. Enter a villain named Ainin Sofia, whose sweet name and sweetness are only a facade to a sinister and obssessive personality. Ainin Sofia likes Helmi Affendi but the guy thinks that the shrew Kamilia is destined to be his match. So there is this chasing triangle. Ainin Sofia plots lots of stuff to ruin Helmi's pursuit for Kamilia but nothing works. Ainin plans for her magnum opus involving thugs in a recreational jungle. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Meanwhile, the family plans a get-together for Helmi's&amp;nbsp;parents and Kamilia's relatives in a recreational jungle. With everything thrown in, the stage is set for disaster. Helmi and Kamilia got separated from the group and the race for survival begins. Kamilia gets into BIG life and death complication and Helmi makes the final sacrifice, which makes Kamilia realizes that Helmi is THE ONE for her.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The End.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cliched, you think? Done to death, absolutely. But it is so EXCITING. Young love, antagonism, jealousy, and JUNGLE ADVENTURE and the climax that makes the reader breathless. So, when am I going to teach the ideology of patriotic and religious writing, writing about science and history that can change the way people think rather than rehashing old themes added with sensationalism?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I am going to wait. These kids are 16 and 17. I am getting them to write first, in the age cellphone games and online chatting. I managed to slip in 3 moral values - the sanctity of marriage, not running away from problems and know when to accept kindness.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The Creative Writing will continue, God willing. It was such a scintillating session that I forgot the camera again!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-1879902721386286620?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/1879902721386286620/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/creative-writing-class-3.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1879902721386286620'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/1879902721386286620'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/creative-writing-class-3.html' title='Creative Writing Class (3)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-4096121709576285500</id><published>2010-04-24T21:37:00.000-07:00</published><updated>2010-04-24T21:37:31.758-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>MERANTAU (2009): Cabaran Menulis Novel Seni Bela Diri (Bahagian 1)</title><content type='html'>Saya masih terkenangkan MERANTAU (2009) dan asyik berfikir seputar potensi yang bakal dihasilkan oleh genre ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S9PFMpBYeII/AAAAAAAAADY/TfSzmiyuLCM/s1600/iko8.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S9PFMpBYeII/AAAAAAAAADY/TfSzmiyuLCM/s320/iko8.jpg" tt="true" /&gt;&lt;/a&gt;Jika hampir semua penulis mengimpikan novelnya dijadikan filem, saya berfikir sebaliknya sekadar kerana saya suka mencabar pemikiran tentang penulisan. Saya mengimpikan hendak menukarkan filem yang baik menjadi sebuah novel ataupun menghasilkan genre penulisan yang selama ini medium yang paling sesuai bagi genre tersebut adalah persembahan secara grafik dan pergerakan (filem atau komik).&amp;nbsp;Sudah banyak novel-novel pop dihasilkan berdasarkan filem (terutamanya dari H*******d) dan ini bukan sesuatu yang baru.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Tapi bagaimana hendak menghasilkan novel seni bela diri yang asli dan menghasilkan sesuatu yang sama kesannya dengan kisah tersebut di filem? Apakah maksud 'asli' dalam hemat saya? Asli maksudnya novel seni bela diri yang di mana teknik dan falsafah seni bela diri (ikut kumpulan masing-masing) itu adalah penggerak jalan cerita. Ia jika boleh bukan satu cerita di mana semua orang dalam&amp;nbsp;cerita itu&amp;nbsp;masing-masing adalah juara peringkat kebangsaan dan masing-masing dengan&amp;nbsp;permusuhan&amp;nbsp;masing-masing, semua berdiri&amp;nbsp;untuk dipukul dan kemudian membalas sambil membuat 'kembangan'.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Saya hendak menggambarkan penggerakan yang kompleks yang selama ini hanya boleh diabadikan oleh video kamera dengan PERKATAAN/ KALIMAH &amp;nbsp;dan kesannya, gambaran tentang ketangkasannya sama dengan apa yang ditangkap oleh mesin.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Bukan itu saja, bagaimana rasa keterdesakan (&lt;em&gt;sense of urgency&lt;/em&gt;) itu hendak digambarkan dengan jalur cerita yang ketat dan kemas, tiada berdolak-dalik, tanpa masa makan atau tidur, dan masa hanyalah untuk bernafas!&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Bagi saya inilah cabaran paling hebat bagi seorang penulis yang tidak berapa hirau tentang apa dunia/ pengkritik&amp;nbsp;akan katakan tentang novel yang begitu pop/ sensasi/ pelik/ sadis (?), tapi lebih pentingkan kemahirannya untuk mencapai kepuasan bermain dengan perkataan. Namun jika dimulai dengan niat yang murni (bukankah seni bela diri itu salah satu jalan berjihad?) dan pendekatan berhemah, hasilnya mungkin akan menjadi sesuatu yang berseni, bergarda depan, menggoncang jiwa dan menginsafkan.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;Jalan ini masih diturap batu kerikil dan ia mungkin agak sukar pada mulanya. Saya melontar idea dan hanya yang punya kekuatan akan menulisnya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Anyone can give an idea. But only those with the courage to write will take on&amp;nbsp;the idea and make it his/her own.&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-4096121709576285500?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/4096121709576285500/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/merantau-2009-cabaran-menulis-novel.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4096121709576285500'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4096121709576285500'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/merantau-2009-cabaran-menulis-novel.html' title='MERANTAU (2009): Cabaran Menulis Novel Seni Bela Diri (Bahagian 1)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S9PFMpBYeII/AAAAAAAAADY/TfSzmiyuLCM/s72-c/iko8.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-8500942624014172963</id><published>2010-04-19T02:08:00.000-07:00</published><updated>2010-04-19T02:08:39.043-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Teaching'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>Creative Writing Class (2)</title><content type='html'>The second session of the series of creative writing class is on what students have to do to publish their work. Eventhough this seems to be more suitable as the final class but it is sometimes better to know the ending of a story before embarking on the journey of reading the story and not knowing where you are going.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Of course the session was embroiled in nitty-gritty details but the important message is clear. Teenagers living in Malaysia is very lucky because getting published in this country is still considered as an open field. You don't need to find an agent to publish your work. As long as your manuscipt is of a readable kind and you are open to corrections from the editors, you can get your work published even if you're an unknown.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, go for it kids.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-8500942624014172963?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/8500942624014172963/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/creative-writing-class-2.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/8500942624014172963'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/8500942624014172963'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/creative-writing-class-2.html' title='Creative Writing Class (2)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-6976784053807550886</id><published>2010-04-16T01:49:00.000-07:00</published><updated>2010-04-16T01:50:58.456-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='LIFE'/><title type='text'>On WAITING</title><content type='html'>I realize that I spend a lot of time WAITING. I am waiting for a film which is still at the stage of action choreography (Man, does that mean they already have a storyboard? Can I find that on the Internet?). I am waiting for that phone call that will change my life (and it is getting LATE, VERY late). I am waiting for people to leave and return (if they are planning to come back and sometimes, most of the time,&amp;nbsp;they don't). I am waiting for people to leave for good.I &amp;nbsp;am waiting for a lot of things. Life is one long (hoepfully)&amp;nbsp;cycle of waiting.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When I wait, I focus more on work-related tasks, senseless day-dreaming, and menial housework.This means less time for tasks are meaningful to my heart and mind.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I want to live more and wait less, or even better have no term in my vocabulary for waiting. I want to go on and on, doing things, thinking out things.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In my mind, I have at least 5 stories to tell and write down. I have at least one charcoal portrait to draw. And 2 silat books are waiting to be read on the bookshelf ( TETAK: Tempur Tangan Kosong - heady stuff).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, let this be a reminder that I am putting an end to this activity of wasting time.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-6976784053807550886?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/6976784053807550886/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/on-waiting.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6976784053807550886'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/6976784053807550886'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/on-waiting.html' title='On WAITING'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-8969575916797946874</id><published>2010-04-10T21:13:00.000-07:00</published><updated>2010-04-10T21:13:35.282-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Teaching'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>Creative Writing Class</title><content type='html'>There are&amp;nbsp;a few&amp;nbsp;exhilarating things I have done intelectually, and this is one of them. I opened a Creative Writing Class for students in my school under the pretext of handling&amp;nbsp;the Journalism Club. Of course, members of the Journalism Club are compulsory to attend but you know how it will turn&amp;nbsp;out with these busy children. Them and their activities! Instead&amp;nbsp;the class was attended by ELEVEN children who were really interested in making it as writers, and some of them are not club members. ELEVEN? you ask. ELEVEN for something free? That is pathetic. Actually, eleven is quite a large turn out, for my standards.&amp;nbsp;I mean, this is no Glee Club. ( And Glee Club has like, what, seven kids in it).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I started with Module 1: Why Write and Write For Money. I gave them reasons and consequences. And I lay out a game plan for kids who are&amp;nbsp;15 and this plan is going to fully take off when they are 24. I didn't forget to stress the point that 'writing may be an alternative to formal vocation' but 'writing or formal vocation will never replace education'. I stressed on the importance of reading, learning and going the furthest children can go in attaining knowledge.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And&amp;nbsp;I got some mind-boggling questions and opinions from these 15 year old kids which I seldom see in formal classroom situation,such as:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. How do I send out my stories? (Will be revealed in Module 2)&lt;br /&gt;2. How long will I take to finish one novel? (For fifteen year olds who have their dinner served by their moms, 2 years maximum)&lt;br /&gt;3. Science fiction writing takes up more time for research.&lt;br /&gt;4. Some 'new' genres of writing - comic script writing, thriller-fantasy-romance.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It was exhilarating and absolutely heady. But there is a problem when you're handling a one-woman show. I got too excited that I forgot to take any photos of this excellent session. The camera was in my handbag but I was too busy talking and kids were busy asking questions that I forgot to even take out the camera and ask&amp;nbsp;a kid to snap some photos.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, this week -&amp;nbsp; I am going to take some photos for Module 2: How to Publish Your Writing.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-8969575916797946874?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/8969575916797946874/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/creative-writing-class.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/8969575916797946874'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/8969575916797946874'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/creative-writing-class.html' title='Creative Writing Class'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-4257134317049599062</id><published>2010-04-07T04:14:00.000-07:00</published><updated>2010-04-07T04:14:02.378-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>Free Novel Writing Class/Kelas Penulisan Kreatif Percuma</title><content type='html'>Saya akan mengajar menulis fiksyen secara percuma di bawah penyamaran sebagai Guru Penasihat Kelab Kewartawanan. Pelajar-pelajar yang berminat dijemput hadir walaupun bukan ahli Kelab Kewartawanan. Guru-guru yang berminat boleh meminta lampiran kerja percuma daripada penulis cabuk ini. Sila peka dengan notis/ iklan di papan-papan kenyataan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I will teach fiction writing for free under the guise as the advisor of the Journalism Club. Students who aren't club members are welcome to attend.Teachers who are&amp;nbsp;interested can ask for free handouts. Keep your eyes open for notices!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-4257134317049599062?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/4257134317049599062/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/free-novel-writing-classkelas-penulisan.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4257134317049599062'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4257134317049599062'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/free-novel-writing-classkelas-penulisan.html' title='Free Novel Writing Class/Kelas Penulisan Kreatif Percuma'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-4865830034147951600</id><published>2010-04-07T03:52:00.000-07:00</published><updated>2010-04-07T03:52:52.959-07:00</updated><title type='text'>Thank you, Followers!</title><content type='html'>I think it has been 3 weeks since I started this blogging thing. And today, I have my first cohort of Followers! I love Followers! They're like a tribe of people who love ME. I'd like to thank Pn Sulhaniza for adding me to her facebook thingy and started this thing after I BEGGED her to follow me for the whole week. And the students too - Syafinaz, Hazriq (former Editorial Board member), and Aishaa K (student &amp;amp; younger sister of a former Editorial Board member). You are the firsts!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-4865830034147951600?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/4865830034147951600/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/thank-you-followers.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4865830034147951600'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4865830034147951600'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/thank-you-followers.html' title='Thank you, Followers!'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5526041391335053115</id><published>2010-04-05T05:57:00.000-07:00</published><updated>2010-04-05T05:57:30.526-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>Wahai remaja, mulakan karier penulisan anda!</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S7neHsu_qxI/AAAAAAAAACw/RQMLLFnF458/s1600/IMAG0042.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" nt="true" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S7neHsu_qxI/AAAAAAAAACw/RQMLLFnF458/s320/IMAG0042.JPG" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Bidang kesusasteraan/ sastera di sekolah menengah selalu dikaitkan dengan kalangan pelajar yang tidak boleh/ tidak berminat dengan bidang sains, dengan kelas-kelas lembam, dan dengan nilai ekonomi yang hampir-hampir sifar. Pelajar-pelajar sekolah menengah mengkaji dan menjawab soalan-soalan tentang sesuatu teks. Sedangkan nilai komersil bidang sastera terletak pada hasil penulisan peminat sastera tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi, wahai remaja, sedang keadaan ekonomi yang agak menakutkan di mana pekerjaan tetap yang menjadi idaman hati sukar didapati, kenapa tidak tetapkan hati sejak di bangku sekolah untuk menjadi seorang penulis? Inilah masa yang tepat kerana industri buku sedang menjadi-jadi. Janganlah tunggu sehingga anda menyedari anda tidak dapat kerjaya idaman baru anda hendak menjadi penulis sebagai punca rezeki. Waktu itu ia sudah terlambat kerana pekerjaan menulis ini memerlukan perut yang kenyang dan hati yang senang, dan anda perlu membayar sewa dan sara hidup sambil menulis. Bukan itu saja, komputer pun perlu berfungsi dengan baik dan pencetak mesti berkertas dan berdakwat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi, carilah arah anda untuk menjadi penulis sejak remaja lagi! Dan pastikan novel pertama anda terjual sebaik saja anda habis peperiksaan SPM!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5526041391335053115?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5526041391335053115/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/wahai-remaja-mulakan-karier-penulisan.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5526041391335053115'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5526041391335053115'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/wahai-remaja-mulakan-karier-penulisan.html' title='Wahai remaja, mulakan karier penulisan anda!'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S7neHsu_qxI/AAAAAAAAACw/RQMLLFnF458/s72-c/IMAG0042.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-5378892967121644474</id><published>2010-04-04T05:57:00.000-07:00</published><updated>2010-04-04T05:59:39.640-07:00</updated><title type='text'>MERANTAU (2009): Reasons Muslims have to write the culture of Muslims</title><content type='html'>&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;MERANTAU (2009) is not a perfect film. It is outstanding in its effort to showcase an art form and an aspect of culture seldom seen in the media.&amp;nbsp;However, it contains some obvious errors in writing a film to reflect a cultural aspect of a particular group of people after the story invested a large part of the story on the Islamic aspect of the characters. &lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;strong&gt;1. A Muslim writer who understands and practices the tenets of Islam will show how the religion is integral in the lives of the characters.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S7iNEZuY1dI/AAAAAAAAACo/r1xT_dSnqHU/s1600/donni.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" nt="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S7iNEZuY1dI/AAAAAAAAACo/r1xT_dSnqHU/s320/donni.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;The writer spends a lot of time showing the religious aspects of the society Yuda came from - a devout Muslim family and a society entrenched with Islamic values. This is seen in the prayer scene in Yuda's house and the 'pelepasan' ceremony' (Indonesian cut). The international cut sees the sejadah nonchalantly hangs on Yuda's bed, a very intimate reminder of how Muslims hang their sejadah on their beds. Being once upon a time a person on a lot of &lt;em&gt;merantau &lt;/em&gt;myself, the sejadah on the bed is very familiar.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;But then when Yuda arrives in the city, he sleeps in a construction site, in a concrete piling structure. I know the structure looks great on screen, but at least have Yuda clean himself and&amp;nbsp;pray in a mosque first, as I believe they don't allow people to have a wholesale sleepover in mosques these days. There is a scene where Yuda was going to sleep in the concrete circle and the azan was heard and he did absolutely nothing to respond to the call of prayer. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Now, this is okay if you're writing films about drift racing or the bohsia thingy, but not after the prayer scene in MERANTAU. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S7iJncQ0yQI/AAAAAAAAACY/ShUccBhJnSw/s1600/sejadah.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" nt="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S7iJncQ0yQI/AAAAAAAAACY/ShUccBhJnSw/s320/sejadah.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;2. A Muslim writer will not question the concept of &lt;em&gt;rezeki&lt;/em&gt;.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In anger, the go-go club dancer Astri cynically said that 'people believe that having a lot of children will bring &lt;em&gt;rezeki&amp;nbsp;&lt;/em&gt;and for someone to&amp;nbsp;take care&amp;nbsp;of them in old age,&amp;nbsp;but they are not ready to feed the mouths of the children before one day the children bring them &lt;em&gt;rezeki&lt;/em&gt;' and as a result Astri dan her little brother were left in a lurch by their parents. I know how anger makes people say things and blame fate but presented in a film, this is cold.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A Muslim writer will have to say something through Yuda's words, that she should not put blame on &lt;em&gt;rezeki &lt;/em&gt;and say things happen for reasons that God has dictated. But Yuda was silent going through that while he himself had lost his father (dead) thus giving him some personal experience to comment about pain and hardship.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;3. A Muslim writer will make the hero gain strength from his faith.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Every time Yuda is about to face an opponent/ opponents he will have this few seconds of deep breath. A Muslim hopeful will think that he is doing a silent prayer, to gain strength and guidance from Allah Almighty. But the scenes were so wordless. As a work of writing, faith sometimes need to be translated into words.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And the penultimate act - Yuda managed to say a lot of things to Astri about a lot of things, but not a mention of God's name came from him. Well, if he was suddenly hit by a truck I wouldn't be complaining but believe me,&amp;nbsp;he did say a lot to Astri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;4. A Muslim writer will be sensitive about the &lt;em&gt;aurat.&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is great that Yuda was&amp;nbsp;geared in&amp;nbsp;such Muslim sensibility. He didn't do a Tony Jaa, displaying flexed muscles and mucles aren't what that matter in martial arts. But when Astri was&amp;nbsp;in the village, she was&amp;nbsp;wearing that crazy pair of shorts picking tomatoes with Yuda's elder brother following her around like he was under somekind of spell. And we saw in the opening scene there was a girl wearing a head scarf in the field picking chillies. Astri should at least wear track pants if she was not into the headscarf yet.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S7iKRkdTghI/AAAAAAAAACg/u5kMgvvd9vM/s1600/tudung.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" nt="true" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S7iKRkdTghI/AAAAAAAAACg/u5kMgvvd9vM/s320/tudung.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;But then, MERANTAU is not written by a Muslim. And the bloopers are understandable. The writer did try his best representing a culture that very few Muslim writers will do in the future. And it is very difficult to say that silat and Islam in the South East Asia region are mutually exclusive.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But at least, for writers who are Muslims, please, please try to not write works that glorify illegal automobile racing, bohsia thingy, 'evil' ghost stories, and lame comedies. We are basically living on a goldmine that&amp;nbsp;was waiting to be discovered and it has been discovered and we are just watching with jaws dropping to the floor. Up next from the writer is something called 'Berandal' (look it up in Kamus Dewan) and it won't be as nice and wholesome as MERANTAU. So there goes.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And I won't be a writer who hopes in bated breath that some upstart filmaker to turn my books into films. I don't give myself that much credit. I 'm just hoping these people can start to write good films and then, they can do justice to the literature texts.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-5378892967121644474?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/5378892967121644474/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/merantau-2009-reasons-muslims-have-to.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5378892967121644474'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/5378892967121644474'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/04/merantau-2009-reasons-muslims-have-to.html' title='MERANTAU (2009): Reasons Muslims have to write the culture of Muslims'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S7iNEZuY1dI/AAAAAAAAACo/r1xT_dSnqHU/s72-c/donni.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-234088456024364687</id><published>2010-03-29T07:06:00.000-07:00</published><updated>2010-03-29T07:06:41.458-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>MERANTAU (2009): Lessons for Writers of Creative Fiction (Part 4)</title><content type='html'>The Final Part of the series:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S7CzYWtN72I/AAAAAAAAACQ/X6DC3d5tB4w/s1600/iko6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" nt="true" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S7CzYWtN72I/AAAAAAAAACQ/X6DC3d5tB4w/s320/iko6.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;strong&gt;5. The Importance of Closure&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Yuda, who decided that he was going to use his fist, had caused a few of his nemesis' death, intentionally or otherwise. He was tainted. He had taken a fighter's path of life. He killed, so he then somehow meet his end being killed. And yes, he could only fight to a limit. He could only fight a certain number of men up to a certain time. He&amp;nbsp;was not a superhero or demigod. He did not have that kind of power. By the time he beat up the unrepentant Ratger, he had been running and kicking for 12 hoursstraight with a few seconds rest consisting of some breathing exercise. He was human after all. So the writer had to end his life in fiction.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;Wonderfully, the writer gave the poor viewers closure. Yuda rescued like 3000 girls from human trafficking. He gave a new and safe home for Astri and Adit.&amp;nbsp; He put a definite end to Ratger and Luc's exploits. He died saving the world. He kept his promise to his mother - he would 'do his best' and he would 'return'. He told Astri there would be people who love her. And before that, to Eric, the disillusioned silat practitioner - 'he'll never be the man he (Eric) has become'.&lt;/div&gt;&lt;div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;So, thank you, Mr. Writer of Merantau (2009), for writing this model of martial arts writing. Salut. Can't wait for your next writing foray. &lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-234088456024364687?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/234088456024364687/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/merantau-2009-lessons-for-writers-of_29.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/234088456024364687'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/234088456024364687'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/merantau-2009-lessons-for-writers-of_29.html' title='MERANTAU (2009): Lessons for Writers of Creative Fiction (Part 4)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S7CzYWtN72I/AAAAAAAAACQ/X6DC3d5tB4w/s72-c/iko6.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-4361672516519610352</id><published>2010-03-28T02:12:00.000-07:00</published><updated>2010-03-28T02:33:47.083-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Teaching'/><title type='text'>Teenagers, start a diary!</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S68iKj11soI/AAAAAAAAACA/Wqept9yvU2k/s1600/DSC00207.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5453615238584054402" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S68iKj11soI/AAAAAAAAACA/Wqept9yvU2k/s320/DSC00207.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;* My diary collection. The oldest I have is from 1996, filled with 'how to write novels' notations from writing guide books I read in the teaching college's library. I have no diary from my teen years. Reason being, I destroyed them all because they were too corny. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Students ask me all the time how they can improve their essay writing skill. I can always professionally say they must write more essays. But no, I'm not going to say that . I've said it before and I'm going to say it again: Kids, START A DIARY!&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;These are the steps to do so:&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;1. Go to a stationery shop and buy the best looking dairy there is. The design is up to you. You like the flowery/ cartoony type go ahead. You like the cold, black/ brown/ blue ones go ahead. Make sure it has firm binding and it is at least as thick as your little finger. If it's too thin it will feel flimsy in your grip and you won't like it. It's just like having a flaky friend and you don't want that.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;2. Begin writing with the date on top. I believe that a diary is like your own progress chart. Years later you might want to know how was your state of mind. Dates anchor you to the history of your life, so write it down before anything.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;3. Sometimes it's hard to write down your feelings, so don't! Especially if you have a nagging feeling that some arch-enemy of yours is going to have a peek at your secret tome. Write about songs you love, a great TV episode that keeps you awake at night just thinking about it. Or movies that you really love and great books you have read. Of course, write about that boy or that girl that has imprinted his/ her image in your mind. Give him/ her nicknames to avoid detection unless you want detection. Then you can wax lyrical about the person.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;4. Write and write. And if there is an English teacher who wants to read you diary - like me, let her have it. Probably she'll gasp and draw cartoons on your pages and correct your grammar mistakes and she'll give you that secret smile in class.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;You will see how your sentences taking a better structure and how your fountain of ideas flow like the well of zam-zam. Then you'll never say "I didn't have any idea what to write, teacher" after you're awarded a dismal, dying grade for English. Of course you can write your diary in Malay or any language you want to improve on.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;So, head to that stationery store now!&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-4361672516519610352?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/4361672516519610352/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/teenagers-start-diary.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4361672516519610352'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4361672516519610352'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/teenagers-start-diary.html' title='Teenagers, start a diary!'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S68iKj11soI/AAAAAAAAACA/Wqept9yvU2k/s72-c/DSC00207.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-4588874139188960764</id><published>2010-03-27T07:57:00.000-07:00</published><updated>2010-03-28T02:40:18.847-07:00</updated><title type='text'>MERANTAU (2009): Nota Penulisan Kreatif (Bahagian 3)</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S64hLxICJqI/AAAAAAAAAB4/8U5MEsXW_eo/s1600/Copyofmerantau4.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5453332684841559714" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 314px; CURSOR: hand; HEIGHT: 209px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S64hLxICJqI/AAAAAAAAAB4/8U5MEsXW_eo/s320/Copyofmerantau4.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Sememangnya diakui demam MERANTAU (2009) saya belum kebah. Nota penulisan kreatif yang kelima dari filem ini.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;4. &lt;strong&gt;Kewajaran Mematikan Wira Fiksyen Dalam Karya.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Seorang mentor penulisan saya (sebenar-benarnya dia seorang sahaja) pernah menyampaikan satu peraturan buat saya - Jangan sesekali membunuh watak wira cerita anda walaupun untuk tujuan keadilan puitika. Saya telah mematikan beberapa watak utama (Jebat dalam &lt;em&gt;Bukan Legasi Lalang&lt;/em&gt; kerana dia sudahpun mati secara harfiah, dan Kadim dalam &lt;em&gt;Merdekakan Cinta Ratna&lt;/em&gt; kerana watak itu hanya wujud di dalam realiti drama pentas, dan mendapat bangkangan keras mentor saya). Dan saya menyangka saya cukup ekstrem sehingga saya menonton MERANTAU. Jika mentor saya menonton filem ini, apakah agaknya reaksi beliau? Adakah MERANTAU akan jadi sama hebat jika Yuda terus hidup? Kita saksikan Astri dan Yayan memetik tomato. Wulan memegang tasbih rapat di dada. Wajahnya berkerut. Adit pula mengemaskan beg sekolahnya lantas berlari ke sekolah. Wulan melihat pintu dapur yang sedikit terbuka akibat dilalui oleh seseorang untuk keluar. Dan adegan terakhir MERANTAU kita lihat Yuda kembali ke Bukit Tinggi untuk menguji pencaknya sekali lagi setelah dia pulih dari kemalangan di Jakarta. Sama seperti adegan pertama dia masuk di permulaan filem. Apakah itu akan menjadikan MERANTAU sama tidak boleh dilupakan? Apa bezanya antara hidup dan mati?&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Akhirnya saya membuat kesimpulan yang penulis MERANTAU mematikan wiranya kerana filem ini sudah bersedia untuk kesudahan demikian. Dan saya belum mematikan wira cerita-cerita saya kerana perjuangan-perjuangan mereka belum berakhir. Raden Inu Kartapati (&lt;em&gt;Odisi Tanah Kencana)&lt;/em&gt; mahu mendekati Islam. Tun Hassan Muda (&lt;em&gt;Warisnya Kalbu&lt;/em&gt;) masih mahu melindungi Bendahara Pahang. Jaka Sulaiman (&lt;em&gt;Kasih Nan Agung&lt;/em&gt;) masih punya ramai materilis yang dia perlu lawan.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Benarkah Yuda sudah habis perjuangannya maka sebagai manusia biasa dia akhirnya tewas kepada waktu dan kelemahan fizikal. Ini akan saya perjelaskan di dalam nota seterusnya.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-4588874139188960764?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/4588874139188960764/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/merantau-2009-nota-penulisan-kreatif_27.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4588874139188960764'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4588874139188960764'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/merantau-2009-nota-penulisan-kreatif_27.html' title='MERANTAU (2009): Nota Penulisan Kreatif (Bahagian 3)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S64hLxICJqI/AAAAAAAAAB4/8U5MEsXW_eo/s72-c/Copyofmerantau4.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-3845273958417150180</id><published>2010-03-27T07:48:00.000-07:00</published><updated>2010-03-27T07:56:05.269-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>Siapa penulis tanpa pembaca?</title><content type='html'>Saya hanya baru menulis 5 buah novel dan tidak pula saya seorang penulis yang popular dan mempunyai peminat yang terlalu ramai sehingga mereka terpaksa beratur untuk meminta tandatangan saya (hahaha). Namun saya menyedari kehadiran mereka di dimensi Internet. Tanpa mengharapkan apa-apa mereka menulis ulasan tentang buku-buku saya dan menyatakan kecintaan mereka terhadap cerita-cerita yang telah saya tulis. Setiap kali terbaca entri peminat saya akan memberi ucap terima kasih selagi 'administrator' membenarkan komen 'anonymous'. Jika saya gagal memberi respon bukan bermakna saya tidak peduli dan telah lali dengan komen pembaca - saya amat berterima kasih dan bersyukur! Semoga saya boleh terus menulis dengan baik di masa hadapan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-3845273958417150180?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/3845273958417150180/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/siapa-penulis-tanpa-pembaca.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3845273958417150180'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/3845273958417150180'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/siapa-penulis-tanpa-pembaca.html' title='Siapa penulis tanpa pembaca?'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-4317649224947055478</id><published>2010-03-24T06:55:00.000-07:00</published><updated>2010-03-24T07:06:57.264-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Teaching'/><title type='text'>Spelling Bee (Form 3) 2010 SMK Pandan Jaya</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6obs66NgcI/AAAAAAAAABo/b4pofc1hKDc/s1600/IMAG0051.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5452200757427012034" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6obs66NgcI/AAAAAAAAABo/b4pofc1hKDc/s320/IMAG0051.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Keeping it real. (Chief Torturer &amp;amp; Queen Bee)&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6obc-S_thI/AAAAAAAAABg/6eYhfJ3f37U/s1600/IMAG0045.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5452200483458364946" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6obc-S_thI/AAAAAAAAABg/6eYhfJ3f37U/s320/IMAG0045.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Syafinaz (3RK1): This is a walk in the park... (or so she thought)&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6obRZ_bkrI/AAAAAAAAABY/4iu3c1x1q7k/s1600/IMAG0052.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5452200284734067378" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6obRZ_bkrI/AAAAAAAAABY/4iu3c1x1q7k/s320/IMAG0052.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Fikri (3ES1) : Ooops!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;What can be the worst form of torture other than a Spelling Bee competition? Do you how to spell 'isthmus'? Worst, what on Earth is 'isthmus'? But the Third Formers of SMK Pandan Jaya stood their ground. Some even returned the next day to watch their friends compete. Tomorrow will be the final round of the competition before we wrap up the whole thing and announce the 9 grand prize winners!&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;I tell you, people. I hated high school when I was a teenager. But now, high school is the place to be. You can see more of the world in a high school than anywhere else on Earth.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-4317649224947055478?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/4317649224947055478/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/spelling-bee-form-3-2010-smk-pandan.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4317649224947055478'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4317649224947055478'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/spelling-bee-form-3-2010-smk-pandan.html' title='Spelling Bee (Form 3) 2010 SMK Pandan Jaya'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6obs66NgcI/AAAAAAAAABo/b4pofc1hKDc/s72-c/IMAG0051.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-7001310116256582795</id><published>2010-03-23T05:33:00.000-07:00</published><updated>2010-03-23T05:52:32.187-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Penulisan kreatif'/><title type='text'>MERANTAU (2009): Nota Penulisan Kreatif (Bahagian 2)</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6i5N9eSF8I/AAAAAAAAABQ/FdtImUWTEFM/s1600-h/yuda-teaser.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5451810998423001026" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 214px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6i5N9eSF8I/AAAAAAAAABQ/FdtImUWTEFM/s320/yuda-teaser.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Sesekali sekala, akan muncul filem yang berjaya membangkitkan saya dari koma pemikiran. MERANTAU (2009) adalah salah-satu dari filem tersebut. Melalui pandangan sebagai penulis, selain dari seorang peminat, saya dapat beberapa nota untuk menulis fiksyen kreatif yang lebih baik dari filem ini:&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;3)&lt;strong&gt; Wira yang baik adalah orang yang baik dengan kesilapan yang berbahaya.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Yuda dijadikan penulis filem ini sebagai seorang yang hampir sempurna. Dia seorang pengamal silat yang mahir, anak yang taat, adik yang selalu mengalah, manusia yang punyai simpati dan keprihatinan yang tinggi. Tapi wataknya menjadi menarik dan tidak membosankan kerana dia juga melakukan kesilapan yang akhirnya membawa kepada pengakhiran yang mengejutkan.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Kesilapan pertama, Yuda mempunyai ego yang tinggi. Dikondisikan oleh masyarakatnya untuk tidak membawa malu kepada keluarga(walaupun telah diberi amaran oleh ibunya sebelum pergi merantau), dia tidak mahu pulang ke kampung tanpa sebarang pencapaian walaupun sudah tinggal sehelai sepinggang dan bergelandangan selama dua malam.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Kesilapan kedua, dia jatuh cinta pada gadis yang salah. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Kesilapan ketiga, dia tidak tahu apakah tahap dia boleh menghadapi tentangan. Berapa ramai yang Yuda boleh tewaskan? Satu? Dua? Dua belas? Dua puluh? Mestilah ada garis di antara keperwiraan dan kekhilafan membuat perhitungan.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Kesilapan keempat, dia terlalu berbelas kasihan. Sepatutnya, Yuda patahkan saja kaki dan tangan si Ratger. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Jadi, apa gunanya jika seorang itu penuh dengan kelemahan? Elok saja sebenarnya kerana wira itu juga manusia. Cerita tentang manusia lebih baik dari cerita dewa-dewi, jika adalah yang cuba menulisnya dalam bentuk manusia yang tidak boleh terkalahkan.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-7001310116256582795?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/7001310116256582795/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/merantau-2009-nota-penulisan-kreatif.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/7001310116256582795'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/7001310116256582795'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/merantau-2009-nota-penulisan-kreatif.html' title='MERANTAU (2009): Nota Penulisan Kreatif (Bahagian 2)'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6i5N9eSF8I/AAAAAAAAABQ/FdtImUWTEFM/s72-c/yuda-teaser.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-4441095051072753495</id><published>2010-03-22T05:20:00.000-07:00</published><updated>2010-03-22T05:33:24.548-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Teaching'/><title type='text'>English Fest 2010 in SMK Pandan Jaya</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6djhAc78-I/AAAAAAAAAAc/WnvAqC2AOUs/s1600-h/IMAG0043.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5451435292663477218" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6djhAc78-I/AAAAAAAAAAc/WnvAqC2AOUs/s320/IMAG0043.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;The English Fest 2010 has commenced! From 22 until 26 March 2010. I would like to extend my love and admiration to my lovely and talented students of 3RK1 and 3RK2 for such brilliant choral speaking entitled '1Malaysia'. You have to understand. It is the first day of school after one week break and one week before the break which consisted of nothing else but tests in the UJIAN 1. Logically, these teens would have no time for practise and these students consider their tests and exams as serious as heart attacks. And their performance is impeccable.The Vice Principal even asked who trained these children? I answered, Miss Ayesha Thilakam. Kudos to all of you!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-4441095051072753495?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/4441095051072753495/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/english-fest-2010-in-smk-pandan-jaya.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4441095051072753495'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/4441095051072753495'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/english-fest-2010-in-smk-pandan-jaya.html' title='English Fest 2010 in SMK Pandan Jaya'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6djhAc78-I/AAAAAAAAAAc/WnvAqC2AOUs/s72-c/IMAG0043.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1825049794499351550.post-8985983804611460900</id><published>2010-03-22T04:24:00.000-07:00</published><updated>2010-03-22T05:35:43.184-07:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Creative Writing'/><title type='text'>MERANTAU (2009): Lessons For Writers of Creative Fiction</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6dkEDAPCgI/AAAAAAAAAAk/nj4ikGAIDAY/s1600-h/yuda1.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5451435894643821058" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6dkEDAPCgI/AAAAAAAAAAk/nj4ikGAIDAY/s320/yuda1.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Once in a while, there is one film that shocks you out of your mental comma. MERANTAU (2009) is one. From the point of view of a writer, other than being a rabid fan, I can say that I learn very important pointers that I failed to learn in many writing guide books or in some writing seminars where people talk about the 'philosophy' of writing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. &lt;strong&gt;The Importance of Timing&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;No one likes a story which takes a thousand years to happen on the pages. But people do want to know what happened a thousand years ago. MERANTAU is written a la Shakespeare's &lt;em&gt;Romeo &amp;amp; Juliet&lt;/em&gt;. It takes 4 days and 4 nights in detailed sequence. It is that tight:&lt;br /&gt;First night - travelling&lt;br /&gt;Second night - sleeping in a construction site&lt;br /&gt;Third night - fighting starts&lt;br /&gt;Fourth night - end of story after a dozen fighting sequences and pints of fake blood.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2.&lt;strong&gt; The Importance of Investing in Detailed Description of the Hero&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Unlike a film director&lt;strong&gt;,&lt;/strong&gt; the writer does not have the luxury of visual implements &amp;amp; machines in writing fiction. However the writer's tools are words she uses and there are still as potent as any machinery. As the photography obssessively traces the hero's physique - strands of his hair, his skin and breath, a writer uses words to describe her hero.The 'female gaze' is absolutely helpful if used innocently, matter-of-factly and honestly. So what if the hero is lean, sinewy and has eyes that are like dot dot dot - that's my innocent, matter-of-factly, honest 'female gaze'. Next, invest in creating a backstory for the hero - his origins, his obssessions, his strenghts and weaknesses. The reader will be hooked, and they'll stick with you till the gory end.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1825049794499351550-8985983804611460900?l=srirahayumohdyusop.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/feeds/8985983804611460900/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/merantau-2009-lessons-for-writers-of.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/8985983804611460900'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1825049794499351550/posts/default/8985983804611460900'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://srirahayumohdyusop.blogspot.com/2010/03/merantau-2009-lessons-for-writers-of.html' title='MERANTAU (2009): Lessons For Writers of Creative Fiction'/><author><name>srirahayumohdyusop</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11790377650750140528</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/TLgEqUGvkNI/AAAAAAAAAIs/62w_AlXCHsA/S220/DSC01805.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_DVX07y-aumw/S6dkEDAPCgI/AAAAAAAAAAk/nj4ikGAIDAY/s72-c/yuda1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry></feed>
